Barnledighet för män?

Men Gnutten!
Du skriver "Jag har ett väldigt speciellt jobb på en firma med ca 10 anställda. Jag gör ett antal oräkneliga uppgifter och det har tagit ca 3 år att bli bra på det jag gör."

Tror du att bara män har sådana jobb?? Jag är i samma situation och jag tänker inte avstå från barnafödande för det! Det är faktiskt arbetsgivarens skyldighet att ordna så det fungerar!

Tänk, Dea, jag är också ofta fascinerad över hur många män som är oersättliga på sina jobb jämfört med kvinnor...

Jag har ALDRIG hört talas om en kvnna som inte tar ut föräldraledighet med motiveringen att hon är oersättlig på jobbet, men det är en ganska bekväm förklaring som man.

Men sedan tror jag att en av de största anledningarna till att fördelningen är så ojämn är INTE att män inte vill vara hemma mera utan att kvinnor INTE VILL släppa ifrån sig makten över hemmet.

Odin

Om du eller någon annan vill göra karriär så gör det, det gör männen, de män som vill vara hemma med sitt barn är det jag lovar. Som mamma ville jag inte något hellre än att jobba några dagar i veckan, och jag hade då turen att min sambo kunde arbeta kväll de dagar jag valde att göra det. Det här var dock inte fysiskt möjligt förrens vår dotter var 10 månader. Då först accepterade hon välling och mat fullt ut. Annars hade min sambo fått gå utanför mitt arbete för att jag skulle kunna amma henna när hon ville det. Inte jättekul pappa ledighet.

Att kvotera pappaledighet bygger inte bara på mamman och pappan utan även på barnet. Jag har aldrig tvingat i min dotter flaskan för att jag skall kunna arbeta. Hon ville inte ha den, ville inte ha den med bröstmjölk, inte med ersättning inte med välling förens hon var 10 månader. Hur skall man lösa detta har ni tänkt er?

Tänker inte förklara mej för alla som ifrågasätter varför jag säger att min man inte kan vara pappaledig. Jag har inte sagt att inte kommer att vara det alls, men han kan absolut inte vara hemma halva tiden om det skulle komma till det... Men jag vet att det kommer att funka för oss i alla fall...

Och visst finns det säkerligen kvinnor som inte kan skaffa barn pga sitt jobb, och väljer att inte göra det. So what? Är de sämre kvinnor då?

Tänk om det ändå handlat om att FÅ x antal dagar (med samma lön).... Då är det klart att man kanske inte velat att de skulle försvinna om man inte tog ut dem... ;)

PUPPAN:
Du har så rätt...
Och varför skulle egentligen mannen ta ut sina dagar när babyn är jätteliten...? Självklart har både barnet och pappan mer ut av att han tar sina dagar senare... Hur ojämlikt det än kan låta i vissa öron...

Puppan,

Jag förstår inte riktigt hur ditt första uttalande varken "hjälper eller stjälper" nåt av det jag sagt tidigare..... Alltså, jag tror att du kan ha rätt i att många fäder väljer att ta ut sina 60 dagar senare, men det påverkar inget av det jag tidigare skrivit, om det gör det så har jag trasslat in mig mer i mina argument än jag har sett själv...

Om man lever i ett parförhållande där man inte använder p-medel, ja då tycker jag att det är rätt så normalt att planera för att man eventuellt kommer att få barn. Om det kommer som en blixt från klar himmel så har man ändå 9 månader på sig att planera. Jag planerar inte aktivt för det nu men jag inser att det kan hända, och ja jag skulle kunna tänka mig att sälja ett lantställe för att ha råd att låta mannen vara hemma. Tror inte det skulle behövas dock. Vi talar ju ändå om en begränsad period här. Lite förenklat kan man väl säga att någon är hemma med barnet i ett år, om man delade denna tid 50/50 skulle det handla om ett halvår som pappan var hemma och man gick miste om hans inkomst. Det tycker jag man bör kunna se till att klara. Kan man inte det så tycker nog jag att man lever farligt nära marginalerna även utan barn. Vad händer om nån får sparken tex?

Här kommer en till som inte är lätt att ersätta eftersom jag arbetar som projektledare i externa projekt som ingen annan från mitt företag är involverande i. Men vet ni vad mitt företag sa när jag berättade att jag är gravid. Grattis!

Sedan efter ett par dagar satte vi oss och planerade de 7 månaderna som var kvar tills jag kommer föda och det kommer att lösa sig bra. Det är ju inte så att allt ska lösa sig på 5 dagar. Men jag är ju tjej också och då kanske man inte är oersättelig

Om man nu tänker sig att det istället hade varit en man som ville vara hemma som ska dela på tiden hemma med barnens mamma. Då har man, om man berättar i v 12 för sitt jobb, ca 1 år på att hitta någon som kan ta över under ens tid hemma samt lära upp den personen. Om Christina Stenbeck klarar av att ta över efter sin pappa på den tiden tror jag att det löser sig för de flesta. Eller?

Det jag säger är bara att om man redan bor någonstans och trivs bra där kan man väl ändå inte behöva sälja bara för att mannen måste vara pappaledig. Nu lever man kanske inte så nära gränsen, men det är lättare att vänja sig med mer pengar än mindre. Dessutom är barn inte på något sätt gratis.

För att sticka ut hakan lite vill jag bara säga att när man väl sitter med barn, lån, landställe, mm mm så vill man ha det nästan som man hade det innan man skaffade barn om inte annat för att känna att hela livet inte har anpassat sig efter det nya knyttet.

Jag ville varken hjälpa eller stjälpa ditt uttalande jag bara menar att om man inte vill vara ledig så är man inte det, man löser det på andra sätt.

Gnutten

Nä, du som man har nog problem med amningen.
Men ett barn dör inte utan amningmjölk. Ett barn behöver inte sin mamma det första levnadsåret för sin överlevnads skull, barnet behöver en vuxen (man som kvinna) för att överleva och bli ett friskt, tryggt barn.

Om man följer amningsrekommendationerna (jag vet, det finns olika, men WHO:s) så rekommenderas 6 månader. Inga hinder för dig som pappa ta över efter det alltså.
Vill man amma längre, vilket många vill, då är det alltså ett personligt val, inte ett måste för barnets hälsas skull.

AnnaKajsa:

Självklart är det inte bara MÄN som är oumbärliga på sitt jobb... Jag är oumbärlig på mitt också. Tycker jag... Kan knappt vara sjuk eller ledig alls... Knappt ta semester etc.
I min drömvärld, när vi väl får barn, skulle jag vilja dela på veckorna när barnet är tillräckligt gammalt. Vi får väl se om det går då. Det gäller ju att både jag och min man kan klara av våra jobb på mindre tid då... Det är ju inte meningen att man ska behöva bränna ut sig för "jämställdhetens" skull... ;)

Och visst kan man anse det vara arbetsgivarenbs skyldighet att ordna så att det fungerar, för KVINNOR som av naturen är de som föder barn.... Men inte alla arbetsgivare ser det som sin skyldighet att ordna så att det fungerar om en kille ska vara hemma i ett halvår... Fast så BORDE det naturligtvis vara....

Charlize,

Du behöver verkligen inte förklara dig. Och när du säger:

"Och visst finns det säkerligen kvinnor som inte kan skaffa barn pga sitt jobb, och väljer att inte göra det. So what? Är de sämre kvinnor då?"

så säger jag: nej de är inte sämre kvinnor för att de inte skaffar barn om de inte vill det. Oavsett anledning. Det vi talar om är att papporna BÅDE behåller jobbet OCH skaffar barn. Pappors liv utanför familjen förutsätts fortsätta som vanligt, medan mammors liv utanför familjen "måste" inskränkas för att mammans och pappans liv tillsammans med barnet ska funka.