Barnledighet för män?

Electric Lady nämnde intervjun i DN igår, och jag blev också lite chockad över det intervjuade parets inställning, har vi inte kommit längre? Men så idag är en annan intervju med (i mina ögon) unga föräldrar och de verkar underbara! Det känns att barnen är deras gemensamma ansvar/lycka/uppgift och att pappan är precis lika delaktig i sina barn som mamman!

Det finns missbrukande pappor, psykiskt sjuka pappor och pappor som inte vill vara pappor överhuvudtaget. Det finns mammor med samma problem. Lagstiftar man åt ena hållet så lagstiftar man åt det andra, antar jag.

Vad som är bäst för just det barnet och de föräldrarna vid det tillfället är vad jag tycker borde styra.

För övrigt glöms barnen, som vanligt, bort i den här debatten (menar då inte just i det här forumet).

Maica,

kanske kan man i så fall lagstifta om att _vårdnadshavare_ ska dela på barnledigheten?

Sorgligt nog så är ju även såna pappor och mammor vårdnadshavare...

AnnaKajsa, nu har jag inte läst dagens artikel i DN, men var pappan mer delaktig i barnet med syftning på att han tog ut mer föräldradagar, eller var han bara en mer delaktig pappa än gårdagens?

Jag upplever att min man är (och var under spädbarnstiden) en väldigt delaktig pappa, trots att han inte tog ut 50% av föräldradagarna för vår dotter. Gårdagens pappa (i DN alltså) tyckte jag stod för en mer ojämställd syn i allmänhet, inte bara för att han endast tänkte ta ut sina 60 pappadagar, utan mer för hans övriga attityd. Den var inte extrem, men känslan fanns där.

I fråga om graviditet och första tiden efter förlossningen är man och kvinna inte lika, men handlar det om jämställdhet att bestämma över par vad som passar dem bäst? Det bästa är väl om graviditet och det första hemmaåret med barnet fick den status och den respekt det förtjänar, att det jämställs med jobb, inte att det anses som en smygsemester, eller att trötta gravida fejkar sitt tillstånd?

"sina 60 pappadagar"

Hälften av FÖRÄLDRAledigheten tillhör automatiskt mamman hälften pappan. Sedan kan den ena föräldern överlåta dagar till den andre. 60 dagar kan INTE överlåtas.

Föräldrarna i gårdagens artikel i DN verkade inte medvetna om det. Det lät som att de trodde att alla dagarna utom de 60 var mammans om inte mamman överlät. DET tycker jag är skrämmande. (Sen hade de ett könsmönster i sin familj som jag uppfattar som betydligt mer gammeldags än vad mina föräldrar har... Men det är en annan historia)

Det som slår mig är att så många verkar tro att valet står mellan
1. föräldrarna får välja helt fritt och göra vad som är bäst i just den familjen (som det är idag)
2. elaka staten bestämmer

Jag vill hävda att vi inte idag heller väljer helt fritt och objektivt efter vad som är bäst för just den familjen. Eftersom varje barn har en mamma och en pappa och eftersom det handar om ganska många barn varje så borde slumpen se till att ungefär lika många pappor som mammor väljer att vara hemma. Om vi valde helt fritt alltså. Så är det ju alldeles uppenbart inte idag.
Som någon klok person (Ejnie tror jag) skrev förut så kan man inte ta beslut helt oberoende av omvärlden och vi är alltså på något vis "förprogrammerade" att välja som vi gör. Fortfarande är det så att "normen" är på nåt sätt att mamman är hemma mest, och den som gör annorlunda tvingas bryta mot normen. Jag tycker att det är synd att det är så, men tror inte att vi kommer ifrån det genom att fortsätta som idag utan jag tror att en ny lag är nödvändigt.

För att återkomma kort till trådstartarens fråga om detta är ett problem, eller om man med lagförslaget försöker skapa ett problem så kan jag bara säga att ja, jag tycker absolut att det är ett problem att pappor är hemma med sina barn i mycket mindre utsträckning är mammorna. Jag skulle gärna se att vi levde i en värld som löste sådana här saker på frivillig naturlig väg utan lagstiftning, men det gör vi tyvärr inte. Därför är jag för en lagstadgad uppdelning 50/50 av föräldraledigheten.

(oj vad långt det blev igen.... )

60 dagar är pappadagar, liksom 60 dagar är mammadagar.

Jo, men det talas inte om mammadagar... Mitt inlägg var egentligen inte riktat till dig emsipemsi, utan mer ett inlägg appråpå ditt.

Killen i artikeln sa "Jag tar nog i alla fall ut de sextio pappadagar som Therese inte kan ta ut. Och kanske några av hennes dagar."

För det är ju inte HENNES dagar han tar ut om han tar mer än 60 dagar... Han bara överlåter färre till henne.

Hur är det med de där tio dagarna direkt vid barnets födsel då? Är det nåt båda får?