~~Min viktdagbok~~ 86,2 kg - 64 kg

Liza, åh va underbart med hus nära stranden!! Vi har oxå tittat på ett vid havet. Men ett pyttehus och liten trädgård (som då måste byggas ut m.m.) HÄR för 1,2 milj. är att drömma.

Du skrev oxå något om lås på kylskåpet.. Jag känner att jag får SÅ dåligt samvete varje gång jag är där och gräver. Inte dåligt samvete för MIN skull utan för min sambos som ser mig gå fram och tillbaka med gott.. S u c k ! Något jag måste & håller på att jobba på.

Och du.. Grattis till resultaten!! - 10 cm på midjan är ju jättemkt!!

Penny28, du har helt rätt angående vardagsmotion; att man ska förändra sitt liv lite i taget. För att lyckas. Jag skulle oxå kunna gå till jobbet, har bara 2 km dit, men jag känner som hundägare att jag vill ge allt mitt promenerande till henne. Hon behöver verkligen allt hon kan få (som valp och energiknippe) och jag vet inte om jag skulle orka med både det och hennes motion. Så då väljer jag att ta bil för att snabbt komma dit och tillbaks till henne. (Vet inte om det är en undanflykt eller rätt..)

Har ni tänkt förresten på hur lustigt det är att vi är så många här som är SÅ lika: 28-30 år, i ett långvarigt (7-8 år) förhållande, ungefär samma målvikt och ca. 20 kgs övervikt?

900:- är ungefär vad en "riktig" baddräkt kostar, inget konstigt med det.

Här i min stuga har det pga födelsedag, nytt jobb och bristande motivation varit lugnt på viktfronten. Jag önskar jag var lika MED i viktkampen som ni! Och imorgon ska jag göra ett nytt försök till att försöka leva friskare och nyttigare (vet ju att jag mår bättre då). Men vi får se. Jobbet tar så mkt energi från mig. Ska inte lägga för stor press på mig. MEN jag ska försöka. Igen.. Och igen och igen! Ska tänka som ni: lite i taget, för LIVET!

Svart ? favoritfärg bland tjockisar??

Kramar//Ann-ie

Ska inte vara ett i senaste texten där den är.. Konstigt att den kommer dit. Har ju bara ett ) där.

Ja de där ofrivilliga smiliesarna är hopplösa!!! *s*

Ann-ie: Tänkte på ditt inlägg 23.53 med svar på Lizas inlägg. För mig är det lite tvärtom med omgivningen. Sist jag rasade mycket i vikt visste alla runt omkring mig om att jag kämpade med vikten. För min del var det bara positivt, dels med pressen att faktiskt slutföra projektet, dels med all peppning.
En reaktion som jag däremot har fått från omgivningen är den då mina vänner har sagt att jag nästan är för smal och inte borde gå ner mer. Visst var jag väl helt okej (normalbyggd) sist jag vägde som minst (ca 65 kg) men någon sticka var jag ju definitivt inte. Kontrasten mot hur jag såg ut innan får en kanske att se ännu mindre ut men ändå undrade jag vad det var som fick folk att kläcka dessa kommentarer.

I några fall tror jag säkert det var välvilja men hos några, som kanske inte är mina närmaste vänner, tyckte jag mig dock skymta någon form av avundsjuka och rädsla för "konkurrens" utseendemässigt. Jag har ju alltid varit störst och det här med vikten har varit mitt största "skönhetsfel" eftersom jag är väldigt mån om mitt utseende i övrigt.
Kändes tråkigt att tänka att kanske inte alla mina vänner ville unna mig framgång även på den punkten, men tyvärr tror jag lite det var så.

Puh, blev långt.

Hej!
Oj, här har det hänt mycket! Va kul!

Först, Ann-ie, hoppas att allt firande gått bra och att du haft kul! Det här med att gå ner i vikt är en konstig sak... Vad är det som gör att man är motiverad eller inte? Själv började jag gå ner en del i vikt i sommar, det gick bra, men jag kände hela tiden att jag inte var riktigt motiverad. Varje dag blev en kamp. Jag började sedan jobba på ett nytt ställe och det var INTE bra. Kände mig stressad, åt dåligt på dagarna eftersom jag inte hade tid och åt en massa skräp när jag kom hem. Var aldrig sugen på mat utan bara på massa gottis. Har flertalet gånger under hösten försökt att gå ner i vikt, men det har helt enkelt inte gått. Trots att byxorna blivit mindre och mindre och till slut hamnat i garderoben.

Men så hände nåt mellan jul och nyår, jag kände att jag MÅSTE göra nåt. Och sen har det bara rullat på... Men vad det är som gör att det verkligen blir av det vet jag faktiskt inte... Sen gäller det ju bara att det håller i sig....

CCC- tänkte på det där du sa om omgivningens kommentarer. När jag för tre år sen vägde 70kg fick jag en sån konstig kommentar. Min mammas väninna frågade henne på allvar om jag hade problem med maten, eftersom jag hade blivit såå smal. Hallå, 170cm och 70kg, då ser man inte såå smal ut! Men troligtvis är det ju för att dessa personer jämför en med hur man såg ut tidigare.

Glömde nästan min viktrapportering!

Startvikt: 86,5 kg
Vikt
v.2: 84.0 kg
v.3: 83.0 kg
v.4: 80.8 kg
v.5: 80.0
Viktnedgång: -6.5kg
Mål: 65kg?

Snart ser jag sjuan!! Hurra!!