Glamour, mon amour!

Izunia - om ni åker dit behöver ni väl inte hela tiden vara med era vänner? Hälsa på dem en 4 dagar och sen reser ni runt på egen hand. Absolut ett alternativ för oss om det inte skulle bli Japan. Fast självfallet hoppas vi det blir Japan. Låg igår och läste en fransk guidebok om Japan.

Brud junioch Gemma:Har ganska precis studerat klart och jobbat endel under åren och rest en massa.Är 27 år och har inte heller en biologisk klocka som tickar.Vet att jag vill ha barn framöver men inte riktigt ännu på ett tag om man nu kan få barn.Min I vill ha barn nu och jag känner att jag inte är redo för en sån stor förändring ännu.Även fast vissa av mina äldre vänninor är hur coola som helst fast det har barn så är det en stor förändring .Jag springer på middagar och tillställningar minst 3 ggr i veckan är inte riktigt redo att kompromissa om de..

Gemma, jag håller med dig om att ett väl genomtänkt beslut är något man sällan ångrar. Det finns ju många som verkligen inte vill ha barn. Men det är på något sätt lite "fult" att säga. Folk (särskilt kvinnor) med barnlängtan har svårt att acceptera att någon inte vill.
Jag själv är bara rädd för att alltid skjuta upp barnaskaffandet för att det aldrig är rätt timing. Jag har aldrig träffat någon som sagt att dom ångrar sina barn (men å andra sidan, om någon nu ångrar det är det väl knappast något de erkänner).

Nej, visst är det så att man hela tiden får höra att "det är det bästa de har gjort" (skaffat barn)! Jag tar inte för givet att vi/jag kan få barn men jag vill försöka. Känner flera som inte kan få eller där det tagit många år innan det väl har inträffat så jag håller med dig Brud_juni2007 ... man ska nog inte planera för mycket utan låta det komma när det kommer.

Och det kom från rätt person - jag som är planeringsfreak ut i fingerspetsarna och kommer att äta piller t o m bröllopsresan.

Vi verkar vara rörande eniga. MEN skäl till att jag nog VILL ha barn ändå:

1. Är så jäkla nyfiken på om det över huvud taget går.

2. Vill gärna ha så många versioner av min man som jag kan få ;) eller i alla fall 2 - 3 stycken.

3. Gillar tanken på att få vara oförutsägbar, egocentrisk och nyckfull... som många föräldrar är. Typ ändra alla semesterplaner i sista stund utan att ha ett dugg dåligt samvete.

4. Barn är roliga (våra skulle bli det i alla fall).

5. Tanken på att fira jul / dö ensam är outhärdlig.

Har ni fler argument?

Skäl till att jag inte vill ha barn:

1. Vill inte älska någon mer än jag älskar min man, eller att han ska älska någon mer än han älskar mig.

2. Vill inte vara "mamma" för min man.

3. Vill inte ha den där äckligt beskäftiga föräldrarösten.

4. Vill inte få hängbuk (ytligt jag vet, men dock...)

5. Vill kunna umgås ostört med min man och mina vänner.

6. Vill kunna ha min tid och mina tankar i fred.

7. Vill inte ha kladd i hela huset och över mig själv.

8. Vill inte barnsäkra mitt liv.

9. Vill inte ha bil.

10. Vill slippa oroa mig.

11. Vill inte ha extra utgifter.

12. Vill inte behöva fixa barnvakt så fort jag ska göra nåt kul utan bara följa mina impulser. Älskar att inte planera!

13. Vill inte vara tvungen att förvandla mig till ett moraliskt föredöme för en annan individ.

Oj, den här listan blev mycket längre.

6. Ha någon som man kan pussa och krama konstant (åtminstone när de är små)

7. Se om man lyckas med den svåra uppgiften om att göra en bra världs-medborgare

8. Någon som min man kan leka av sin barnslighet på

Ohhh...det finns säker många fler alternativ. Så let's make love not war!!

Till pluslistan vill jag lägga nåt som jag tror är ett av huvudskälen till att så många skaffar barn: Man får status som förälder. Man betraktas som vuxen, tar upp mer utrymme, låter mer och ställer enorma krav på att omgivningen ska anpassa sig. Vilket omgivningen ofta gör. Man är inte längre en person utan en del i ett helt imperium. "Undan, här kommer vi!" liksom.

Helt klart ett plus!

Lapinette: Tack, jag lägger genast till dina ocyniska punkter till mina mer cyniska. För jag håller med dig till 100 procent.

Gemma...jag fortsatte på den första listan...inte den andra!

Den andra kan säkert göras jättelång men oj, världen går väl inte under för att man har ett litet skrikande knyte som behöver en. Jag/vi hoppas på att kunna lämna bort detta lilla knyt med jämna mellarum för att fortfarande kunna få dessa egoistiskt härliga helger där vi sitter sent och äter frukost och spenderar vår dag precis som vi vill. Tror det är viktigt att få "andpauser" även när man har barn.