Summan av allt fortsätter

Jag blir så otroligt irriterad på folk som hänger upp sig på kostnader! Det är väl upp till var och en hur mycket saker får kosta!? Jag kommer aldrig ha dåligt samvete får en dyr väska, klocka, tavla, bröllop etc så länge jag arbetat för pengarna och har råd så tycker jag att man har rätt att lyxa lite... Men Jantelagen är svår att komma undan i lilla Sverige!

Plus att det känns som om många här inne på BT gott kunde lagt lite mer energi på utbildning/arbete istället för att hänga här och klaga över att de tjänar dåligt! Var man är sin egen lyckas smed....

jo det är sant. Själv är jag ju arbetslös och jag vet inte om min utbildning var att hänga i granen! :D Men det fixar sig säkert.

Köper jag dyra saker när jag inte har pengar..da är det ju dumt. Annars är det som du säger, inget daligt samvete. Men saken är ju den att om nan jag känner köper sig dyrare och finare saker än jag - kul för dem!! :)

Pratade just med min man om det... det var ganska länge sedan vi hade ångest för att vi spenderat pengar! Förr hade vi det nästan jämt, men sen vi började få bättre ekonomi och började spara både här och där (bostad, fonder, aktier) plus bestämde oss för att skita i att ha dåligt samvete, har vi av nån anledning mindre behov att göra tokigt dyra köp. På nåt sätt känns det inte lika magiskt längre. I gengäld unnar vi oss mer vardagslyx, som champagne minst en gång i veckan, spa- hotell- och restaurangbesök... vi mår bättre så! För var det mer... "okej, vi investerar 5000 i en kran som Porsche designat, det får vi nog tillbaka när vi säljer lägenheten." Liksom... hur mycket njuter man då av livet? Tror att varje par måste hitta sin egen njutningsformel. Och det kan ta rätt många år... eller så funkar det direkt. Vi har rätt olika bakgrund så för oss tog det lååång tid.

God morgon,

Blev lite stressigt när jag skrev igår innan jag stack iväg till jobbet.

Gemma: Jag har inte någon exakt klänning som jag vill ha. Blev nog ett missförstånd där. Helt ärligt så har jag väldigt svårt att se framför mig hur min klänning skulle kunna se ut.
Personligen gillar jag när kläder känns hyfsat nya och aktuella, så därför åker jag just nu. Kan kännas sent, men då vet jag att dom flesta butiker har fått in sina senaste kläder (ready to wear).
Jag vet att det är lång leveranstid på många klänningar, men något inom mig säger att "min" klänning kommer råka finnas i lager ;) Måste försöka vara positiv annars känner jag mig än mer stressad.
Du som vet, finns provmodeller i olika storlekar? Jag är en 34.

Brukar jobba som så, med grafiska arbeten, att jag sitter och jobbar väldigt länge med förarbetet, skriva ner känslor och ord som har med ämnet att göra. På det sättet kan man finna en röd tråd. Efter det börjar jag samla ihop inspirationsbilder. Har just nu fastnat vid en bild på en lampa som är gul/brons färgad.
När förarbetet är färdigt går det fort att göra iordning arbetetet i Photoshop och Illustrator. Men dit har jag inte kommit ännu, men snart så.

Izunia... har glömt, vad har du utbildat dig till? Jag jobbar ju för närvarande heller inte med det jag utbildat mig till... och inget annat heller för den delen ;) Men det tänker jag ändra på rätt snart.

Gemma: Kommer du byta namn längre fram? Tyckte om det du skrev att namnet känns viktigt på samma sätt som en logga för ett varumärke :)

Lourdes: När jag provade klänningar var de flesta omkring size 10 - 12. Jag var en size 8 så jag fick tänka mig hur plaggen skulle sitta. "Min" klänning råkade dock finnas inne i en size 8, men den var jättestor! Så sömmerskan fick ändå sy in den. Hon var superduktig så det blev hur bra som helst. Idag använder jag den som cocktailklänning och är rätt glad för att det är stretch i den ;)

Jag har alltid varit en fröken spara. Som liten sparade jag godis (tills min bror hittade mina gömmor) och detsamma gällde min veckopeng. Sen har det löpt på så när jag började jobba på bank. Har sedan lärt mig mer och mer att spendera och ha en mer avslappnad attityd till pengar. Nu är det enklare än någonsin då jag har en man som tjänar bra. Tillsammans tycker jag vi har en rätt sund inställning gällande ekonomi dock har jag svårt för att han betalar mer än mig ...men jag lär mig .

Pratade faktiskt en hel del pengar igår vid middagsbordet då min mans ena kompis sitter i en rävsax. Hur vi än vred och vände på historien som han fått veta igår så förstod vi inte. För mig låter det som om han har träffat en kvinna som utnyttjar honom. Jag hoppas verkligen inte att det är så men de har satt sprätt på massor med pengar (inte på lägenhet, möbler, bilar, resor ...så vad då?) det senaste halvåret samt att han har lånat ut 60 000 till svärmor. Nu vill banken ha pengar av honom och han har nada.

Gällande bröllop och inbjudningar så gjorde jag det ganska så simpelt. Allt gick i samma färgtema som min brudbukett - rosa och limegrönt.

Lourdes: Låter super med ditt jobb. Gör du på samma sätt även om du har tighta deadlines? Låter idealiskt om än lite tidskrävande. Vad pysslar du med, bokomslag, broschyrer eller bröllopsinbjudningar ;) ?

Namnet... tror att det får vara som det är. Även om mannen säkert skulle uppskatta att jag bytte. Här i Kina (där jag bor) byter folk hipp som happ från engelska till kinesiska namn. Det verkar inte så viktigt, man går mer på känsla och sammanhang. Men för mig är det superviktigt.