Summan av allt fortsätter
Såg till min förskräckelse att tråden var avstängd när jag skulle skriva. Eftersom jag inte har någon vidare fantasi och vill att alla ska hitta hit till Gemmas tråd så döper jag inte om den.
Välkomna!
Såg till min förskräckelse att tråden var avstängd när jag skulle skriva. Eftersom jag inte har någon vidare fantasi och vill att alla ska hitta hit till Gemmas tråd så döper jag inte om den.
Välkomna!
Gemma, du är för rolig!
Hade de kinesiska myndigheterna bett mig att skapa ett register över vilka eventuella samhällsfaror det rör sig här på BT, så skulle jag upplysa dem om att de har förmodligen hade riktat in sig på rätt tråd (Vi hade nog blivit bra spioner allihop..!), men att den som är mest undersökande och passande för arbetet hade nog varit du Gemma!
Visst är det lustigt vilka drömmar ens undermedvetna kan koka ihop?
H berättade igår om en dröm han hade nyligen där vi befann oss ute till havs på en stor båt, kastfiskandes. Han hade bestämt sig för att fria genom att smuggla på ringen på min fiskekrok, för att sedan lura mig att jag fått napp, varpå jag själv vevar in fångsten! Det lilla problemet var bara att när jag fick upp kroken så fanns det ingen ring, och då kom paniken...
...som tur var så vaknade han, stackarn!
Gemma, angående middagen ikväll.... Din man ska skatta sig lycklig! ;)
Stålis: Wow, din mans dröm var bara hur grym som helst! Vilken fantastisk idé till frieri! Han skulle kunna drömma fram filmmanus, enkelt.
Berättade jag förresten att min man tappade sin ring på havets botten i Rimini? Det var ungefär ett halvår efter förlovningen och han skulle stajla lite, dvs simma långt ut och dyka... det tog evigheter för honom att komma upp och då var han helt vit i ansiktet. Stackarn, han var helt förstörd efteråt.
Lourdes: Har du möjlighet att skriva ihop en lista på alla personer som MÅSTE fotas? Typ släktingar? Be nån som känner din familj väl att stämma av med fotografen. Plus att det kan vara bra att bestämma när och hur gruppfotot ska göras osv. Allt sånt gjorde jag på förhand med vår fotograf och han dokumenterade verkligen allt, på längden och tvären!
Lourdes igen: Vår fotograf var också en kompis. Kändes perfa att ha med någon som man känner, bilderna blev superavslappnade och det han eventuellt saknade i teknisk perfektion uppvägdes med råge av att han kom så omärkligt nära, i alla situationer.
Gemma - jag kommer! Vilken adress har du? Dina måltider låter helt gudomliga. Önaksr jag kunde slänga ihop något liknande. Jag är inte kass på att laga mat, mer så standard men jag önskar att jag kunde slänga ihop fina middagar.
Själv är jag åter efter vårt frukostseminarium som blev lyckat. En stor miss gjorde jag dock i slutet då en av deltagarna säger hejdå tar mig hand och sen tillägger hon: vore skoj om det blev lite press om det här (resultatet vi har fått fram). Visst, säger jag, vi hade ju DI här idag. Ja, det är ju jag säger damen och tittar lite frågande på mig. Shit, shit, blandade ihop henne med en annan...och varför frågar hon mig om press när hon själv sitter på en tidning och har sett till att jag pratat med en reporter hos dem? Nu kan jag inte låta bli och haka upp mig på det där istället för att vara glad över att allt annat lyckades.
Annars så är vi förvisade att jobba hemifrån idag alt. vara lediga då värmen är avstängd på kontoret. Själv ska jag faktiskt jobba men har sedan seminariet unnat mig en bunt med tulpaner, gått förbi väninnan som bor vid Tegnérlunden (hon satt hemma och pluggade) och nu blir det lunch, vila och en god bok. Sen sätter jag mig nog ned ett par timmar. Ikväll träning och middag med några väninnor och imorgon kommer mannen hem!!!
Usch vad allt är stängt nu. Det är ju kinesiskt nyår! Och jag som ville konsumera i helgen... jaja. Mannen lyckades i allafall hitta ett par Addidas, repliker på hans gamla åttiotalsskor, på en urcool klädaffär i två etage. Mycket japanska streetmärken och en del brittiska. Den typen av affärer saknas annars här, alltså skiktet som ligger mellan gucci och kinesiska syntetplagg i mikrostorlekar.
Gymmet hade också hunnit stänga när vi kommit dit så vi stärker oss nu med varsin cappuccino innan vi iknallar över gatan till det andra gymmet, på tennisklubben. Ikväll ska vi eventuellt släpa oss ner till The Bund, strandpromenaden kantade med sekelskiftshus ni minns, för att trängas med många miljoner andra och kolla på fyrverkerier. Förutom att det tokbangar här utanför redan nu är staden nästan spöklikt tyst. Ja, nästan lika lugn som Stockholm en lördag. Fördelen är att man kan korsa gatan utan att dö, nackdelen är att det tar tid att få taxi. Men jag klagar inte, resten av året är staden öppen 24 timmar om dygnet, butikerna stänger först vid 22-tiden på kvällen, sju dagar i veckan. I morgon när vi vaknar är det grisens år, min man är en gris och det innebär lycka och inte minst ekonomisk välgång. Hoppas att jag får del av kakan jag också, strävsam oxe som jag är (i kina alltså).
Gott nytt grisår!
Och vi lämnar mitt år - hundåret ! Stämmer bra med lycka det året då vi både hann gifta oss, flytta ihop och åka till SydAfrika.
Här i Stockholm har vi varit ute på en liten promenad runt i området och bort till Haga. Hamnade på ett litet undangömt sushiställe och är nu hemma igen. Vi båda känner oss lite halvrisiga och ska enbart ta det lugnt resten av dagen. Sitter just framför en varsin dator. Tror att O läser nyheter (han gör det jämnt) och jag kollar efter vad vi ska göra i sommar. Har sagt att vi ska se lite i Sverige nu när vi är här. Funderade på Dalsland och Västkusten. Har ni några bra förslag?
Här ute i obygden, där mitt år och Gemmas mans år har påbörjats, är det lika stängt som i Shanghai.
Igår var det "nyårsafton" och det firades med stora, adopterade kinesiska släkten på restaurang med 12 rätter, var och en mer eller mindre ätbara. Dock fanns det några guldkorn; Pilgrimsmussla, hummer, lax och tofugryta, som jag ääälskar. Sashimi fanns det gott om för dem som gillar det, jag är INTE en av dem. Dock smakade jag sköldpaddsben! Det påminde lite om tonfisk fast ändå lite nötigare.
Kineserna äter oftast inte efterrätt på de traditionella restaurangerna, mer än ett par sesamkulor och/eller färsk frukt, vilket jag sörjer så! Jag älskar efterrätt!
Däremot skålades det ivrigt männen emellan, med finaste konjaken, som shottades i och med att praktiskt taget varje skål utropades "gambei"! vilket betyder "tomt glas" så som jag har förstått det. Kineserna har verkligen ingen finkultur.
Tolvslaget firades, om det ens får klassificeras som firande, hemma hos H's kusin med TV:n på högsta volym framför vilken kineserna samlades.
Efteråt försvann alla männen utom min ut på "disco", medan alla kvinnor villigt stannade hemma. Sådant är livet här!
Jag dröjde mig kvar ett tag diskuterandes kvinnofrigörelse med H's kusins svenska mamma som är här på besök, hon kunde för allt i världen inte förstå hur kvinnorna kunde acceptera denna regerande mansvärld. Jag bara skrattade. De har långt kvar i sin jämstalldhetskamp, åtminstone här ute i obygden. Hur ser det ut i Shanghai, Gemma?
Efter en lång diskussion och flertalet rutor Marabou Digestive, meddelade H att den itvingade konjaken började lägga sig som en tiokilostyngd på nacken. Då var det dags för hemfärd, för Grisen och Apan!
Lustigt fakta om kinesisk okunnighet;
I fredags hade jag dejt med den andra svenska tjejen som bor här i Zhongshan, arbetar som manager på en västerländsk bar/klubb här, vilket betyder att hon känner många här i expat-världen.
Hon berättade att en av hennes amerikanska vänner för ett tag sedan hade problem med andningen, och tog sig därför till läkaren här i Kina, där de röntgade och undersökte honom. Kineserna berättade senare att han hade lungcancer.
Killen blev självklart helt förstörd och tog sitt pick och pack och flyttade hem till USA igen för att kunna genomgå all den behandling han skulle komma att behöva.
Döm om hans förvåning när den amerikanska läkaren berättar för honom att han hade luftrörskatarr, inte lungcancer!
Ja, jag säger då det... DESSA KINESER!