Ännu en tur med barnkarusellen

Ååhhh droger!!! Äter Diklofenak inflammationsdämpande och smärtstillande, jippi! Är nästan återställd, nåja inte riktigt än men mycket bättre, det finns ett liv utan ryggont! Fast för maken börjar jag undra, men sjukgymnasten han ska till kanske kan hjälpa. Idag slog han dessutom upp ett hål i huvudet igen på färjan men, men. Iris kommer nog att få ett ärr på foten men är annars återställd.

Lapinette, vilka fina bilder från semestern på FB!

BS, välkommen tillbaka!

Känner så med dig för din sommar som blev så full av motgångar. Finns det någon chans att du och maken kan få komma iväg några dagar i höst och vara vara själva, helst på ett regnfritt ställe? Det låter verkligen som att ni skulle behöva det. Kanske finns det andra än din mamma som skulle kunna vänjas vid att vara barnvakt? Spännande med dagis snart!

Amning vid start och landning verkar svårt när barnet sitter fast, då sitter det ju framåt?? Tydligen har en del flygvärdinnor tittat åt andra hållet, men det verkar ha blibit hårdare. Napp kan funka lika bra som att dricka något har jag hört, det handlar väl om att suga och svälja saliv.

Och semesterbråk, det hör väl nästan till. Det handlar väl lite om att komma på samma våglängd i förväntningar och tempo. När det ena eller båda jobbar blir det lite parallella spår och sedan ska man helt plötsligt umgås dygnet runt.

Trist, men det kanske fyller en funktion så att det blir bättre efteråt?

BS: Jag skakar fortfarande oförstående på huvudet åt all er otur.. Förstår inte hur det kan drabba samma familj så mycket skit! Får hoppas att det är som någon skrev här inne, att ni borde ha ert avklarat för en lång tid framöver!!!
Skönt att du får känna på ett liv utan ryggont..

Avslaget är jag förövrigt nästan mer rädd (kanske egentligen ordet orolig är bättre) för än själva förlossningen.. Lite fel inställning kanske, men jag tycker att det är ett litet helvete med mens i vanliga fall.. Särskilt första dagarna när det rinner mer... Och när det ska hålla i sig så länge...... Men man överlever väl det också...

Idag är det 3 veckor kvar till bf. Och det känns som man är i något slags 'ingemansland' alltså, man går och väntar lite på att något ska hända, eller något ska kännas, samtidigt som jag inte för mitt liv kan förstå att det "redan är dags".. Och dessutom kan det juh gå 1,5 månad till utan att något händer.. Så himla konstig känsla.. Men denna veckan har jag juh bara gått hemma och tänkt/känt efter, denna veckan ska jag åtminstone till sjukhuset tre dagar, så kanske jag kan skingra tankarna lite...

Oj, nu sumpade jag ett långt inlägg. På det igen...

MSW, så farligt var inte avslaget tycker jag, men det varierar säkert hur mycket man har och hur man uppfattar det. Är det pga din blodrelaterade problem du tycker det verkar jobbigt?

För mig var det mycket de första två/tre dygnen, då var sjukhusets bindor med jättetrosor bra. Ta med flera par mjukisbrallor om du vill ha sådana och är rädd för att blöda igenom. Sedan hade jag en nattbinda typ Libresse tjockaste ytterligare några dagar och därefter Apotekets tunna binda. Efter tre veckor räckte det med trosskydd och efter fem veckor var det slut.

Jag duschade två gånger om dagen, mest för att hålla stygnen rena och kände mig hjälpigt fräsch hela tiden. Då var det ändå tokvarmt de första veckorna. Är man rädd för infektioner kan man kolla tempen varje dag.

Så inte alls så farligt tyckte jag, dessutom har du en bebis att glädja dig åt!

Brudsommar
Ja varje dag kanske är lite mkt eg, speciellt om man jämför med vårt vanliga en gång per vecka eller i värsta fall varannan (eftersom vi inte ses mer än på helgerna). Men så var det semester oxå och andra försöket (och dessutom hade jag en slemmig flytning med blod i PRECIS i ÄL-tider så vi blev extra peppade...) Har funderat på ÄL-tester, men det känns som det kan bli väldigt dyrt och dessutom lite deprimerande att veta att man missar ÄL om maken är långt bort...

Hade du oxå varit i Tällberg förresten? Och inte Lappis? Kanske blandade jag ihop det när jag skummade igenom 4 veckor på en timme...

Blir galen på att vara runt BIM!!! Har fortfarande bara bruna flytningar (och eg bara när jag pappersmuffar, inget som kommer ut), mensvärk som kommer och går, yr som attan, illamående och ont i brösten. Vore det inte för flytningarna skulle jag gissa på gravid, men nu är jag rädd att jag bara känner efter för mkt och eg mår ungefär som vanligt.

Visst var det några av er som hade blödning innan ni plussade?

Brudsommar
Ja varje dag kanske är lite mkt eg, speciellt om man jämför med vårt vanliga en gång per vecka eller i värsta fall varannan (eftersom vi inte ses mer än på helgerna). Men så var det semester oxå och andra försöket (och dessutom hade jag en slemmig flytning med blod i PRECIS i ÄL-tider så vi blev extra peppade...) Har funderat på ÄL-tester, men det känns som det kan bli väldigt dyrt och dessutom lite deprimerande att veta att man missar ÄL om maken är långt bort...

Hade du oxå varit i Tällberg förresten? Och inte Lappis? Kanske blandade jag ihop det när jag skummade igenom 4 veckor på en timme...

Blir galen på att vara runt BIM!!! Har fortfarande bara bruna flytningar (och eg bara när jag pappersmuffar, inget som kommer ut), mensvärk som kommer och går, yr som attan, illamående och ont i brösten. Vore det inte för flytningarna skulle jag gissa på gravid, men nu är jag rädd att jag bara känner efter för mkt och eg mår ungefär som vanligt.

Visst var det några av er som hade blödning innan ni plussade?

Hoppsan, undrar vad jag nu lyckades ställa till med...

Lappis, jag förstår så väl dina tankar och känslor, jag har ju tänkt och känt dom själv. Fast just nu känns det som om jag har kommit ut på andra sidan, som att jag har accepterat tanken på att jag inte kommer att få några biologiska barn, och det känns faktiskt helt okej. Vi får väl se hur länge det håller i sig.

Välkommen hem, BS! Jag håller med - det har varit ett helt otroligt dåligt väder den senaste veckan. Det är ju nästan, men bara nästan!, så man längtar tillbaka till jobbet.

Imorgon är det dags att gå direkt till fängelset utan att passera gå....