Jag maste bara fa fraga...
Jag har verkligen jattesma brost. Men anser att jag har viktigare saker att bekymra mig over. Jag tycker dom ar fina faktiskt. Dessutom sa svalter folk ihjal overallt. Och! Jag aker hellre pa en mysig semester an spenderar tusenlappar pa tuttar.
Jag vill inte kritisera nan, hoppas ingen blir sur nu... Men jag funderar bara var tankarna kommer ifran, att man vill ha storre brost.
Bara nyfiken, inte elak... 
Jag kan ju säga att för tio är sedan när jag drev ett jordbruk som knappt gick runt utan vi var beroende av sambons lön också så hade det inte varit så kul att punga ut med 30000-70000. Och nu senast så skulle operationen ha infallit ungefär samtidigt som jag fick mitt andra barn. Då finns det annat att lägga pengarna på kan jag lova. Blablabla - tråkig tant, men det jag försöker säga är att jag hade inte i mina vildaste drömmar kunnat föreställa mig hur mitt liv skulle se ut när jag var 19.
Aleta: Oj, långt inlägg, men jag läste allt :) Jag har velat detta sedan jag var 15 ungefär, men har gett min kropp en chans att förändras. Det sägs ju att den slutar växa när man är runt 20, och det är vad jag väntat på, att de ska bli större.. Men icke. Alla kostnader är jag medveten om, har läst på hundra gånger om eftersom detta är något jag är säker på att jag vill göra. Jag är villig att lägga pengar på det för att kunna ha snygga bröst. Det är inte att jag inte är nöjd med mitt utseende, tvärtom så har jag väldigt bra självförtroende, men det skulle vara guld värt att kunna ha kläder som passade, bara en sån liten sak. Efter graviditeten och amningen är de inte så jättesnygga heller, så det är ju också en anledning.
Tooticki: Ja, såklart vill jag inte ha stora tuttar. Vill kunna fylla ut en A-kupa och jag vet att jag passar i det eftersom jag haft det förut, därför är jag så säker. Om implantatet syns lite gör mig inte så mycket.
men xxs; om nu du haft större bröst innan, vad är det som gjort att du har mindre nu..?
Jag är litet kluven... Så länge man är medveten om risker, procedur, kostnad, att det måste göras om, att man kanske inte kan amma och allt sånt. Om man sedan ÄNDÅ vill utsätta sig för det, för att man tror att man kommer må bättre av det än att låta bli. Varför inte?
Jag skulle ju personligen hellre gjort några semesterresor, eller något annat... Men andra prioriterar ju annorlunda, och känner man att en bröstoperation är det man helst lägger pengarna på, det som gör en lyckligast i längden så...
Och till xxs: Min kropp forsatte att förändras även efter 20 års ålder. Framför allt brösten. I 20-årsåldern hade jag 70A, nu (vid 27) har jag 70B, ibland 70C. Och jag har inte varit gravid, fått några barn eller pendlat mer än några få kilo upp och ner i vikt...
Nu verkar du vara en klipsk tjej, så du har säkert redan funderat över det. Men om du tänkt skaffa barn inom några år så kanske du ska vänta litet med bröstförstoring, och kanske nöja dig med silikoninlägg i BH:n så länge för att få kläderna att sitta snyggt...
SweetSun: Jag ammade, därav var de större. När mjölken försvann krympte det och det lilla som är kvar är rätt säckigt.
tolonta: Ja, det kanske kan förändras, men jag har svårt att tro det. Det är väl som med resten av min kropp, väger 40kg och kan inte gå upp i vikt. Tror det gäller brösten också.
Både jag och min blivande är överens om att vi inte ska skaffa ett barn till förren om lång tid. Jag vill satsa på att plugga och försöka få en bra karriär istället, och ge mycket tid till min son.
xxs; hur lång är du? Om du är onaturligt smal och inte kan gå upp, kanske det är ett medicinskt problem och du kanske borde gå til läkaren? 40 kg låter inte hälsosamt så länge du inte är 150 lång..
Jag är 156 ca. Mår bra med min vikt och har inga problem eller så :) Hälsan är på topp. Funderar på att gå och se VARFÖR jag inte går upp i vikt, vad det har med att göra. Lite nyfiken är man ju, när man är en sån människa som alltid beställer in två olika rätter på resturanger, för att man är så hungrig jämt. Knasigt.
