Jag maste bara fa fraga...
Jag har verkligen jattesma brost. Men anser att jag har viktigare saker att bekymra mig over. Jag tycker dom ar fina faktiskt. Dessutom sa svalter folk ihjal overallt. Och! Jag aker hellre pa en mysig semester an spenderar tusenlappar pa tuttar.
Jag vill inte kritisera nan, hoppas ingen blir sur nu... Men jag funderar bara var tankarna kommer ifran, att man vill ha storre brost.
Bara nyfiken, inte elak... 
Jag har alltid haft ganska små men väldigt fasta bröst (mellan pingis boll och tenis)och haft komplex över det i tonåren men kom över det, men efter att fött barn för lite drygt ett år sedan så kan jag nu mycket väl tänka mig att operera dom. Dom liknar inte längre bollar utan snarare thepåsar och mina gamla B-H ar får jag nu har dubbla inlägg i för att fylla ut. (Har bredare än a-kupa men fyller ej ut b-kupa). Vill absolut inte ha några jätte bröst men skulle gärna ha den storleken som när jag ammade för då trivdes jag med dom. Tycker framför allt kläder sitter snyggare när man har lite bröst och man får lite kvinnligare former.
Det ända "problem" som jag tror mig lösa med större bröst är att min kläder kommer att sitta bättre;)
Jag är inte sårad. Det ska mer till än så. Synd att du missuppfattade mitt inlägg. Klart man inte kan veta men det var just det jag ville ha sagt för jag tyckte du gick ut lite väl hårt och sa att alla som ville förstora brösten behöver gå till psykolog istället. Det finns gott om tjejer som förstorar brösten som skulle behövt psykolog istället men det gäller ju inte alla eller hur? Det finns väldigt många som mår dåligt på olika vis som skyller det på sitt utseende men det har oftast väldigt lite med saken att göra. Det är annat som ligger bakom. Så du ser...egentligen är vi ju ganska överrens. 
Mina bröst är små och olika stora. Jag skulle önska att de var lite större och lika stora...MEN min kille tycker att de är jättefina!
Om jag skulle bli tvungen att operera brösten pga bröstcancer kanske jag skulle passa på att fixa båda när de ändå håller på med den rekronstruktiva kirurgin.
På tal om att gå ner i vikt. Det har jag gjort (och gör fortfarande) men gissa vad som krympte först. 
Tyvärr är jag en över lag stor kvinna. 172 cm lång och bredaxlad med bred bröstkorg och breda höfter. Har varit normal (dock aldrig smal) då drog jag storlek 44 för längd och bredd.
Klädstorlekar är ett helt annat intressant ämne. När jag handlar på Zara, som ju har spanska storlekar, får jag gå upp en storlek när jag handlar byxor men ner en storlek när jag ska handla toppar. I "svenska" affärer har jag stlk 36 men handlar jag på Zara blir det stlk 38 nertill och 34 upptill. Är de spanska tjejerna mer kurviga än svenskor eller är det bara det att de har mer utpräglat ideal i Spanien?
?
...provade en urläcker aftonklänning på Zara för två år sedan. Den satt som skräddarsydd hela vägen - utom över bysten som var sydd till någon med kupstorlek C-D.
Smickrare där. Nä men välvadderad BH. Dessutom är det skenor i klänningen så trycker man vid brösten så är där rätt tomt. Snacka om falsk marknadsföring. Jag tänker köpa BH i en storlek för stort och sen köpa löstuttar. Sådana där i silikon du vet. Bra kvinna reder sig själv ju...
Bra tips!
