Polygami

Du har aldrig frågat mig varför.

Eh, jo.....

Oj, missade det. Sorry.

Men jag ska svara dig.
Jag är kristen och jag går på vad Bibeln säger. Visst finns det "tolkningar", men jag tycker att Bibeln är väldigt klar vad gäller det jag skrev i inlägg 129.

Vi är alla syndare, och jag är frälst av nåd. Men Gud uppmanar oss att vända oss om från vår synd och leva enligt Hans vilja. Han ger oss kraften om vi har viljan.

Det är ingen lätt fråga vi diskuterar. Jag har homosexuella kompisar och de vet vad jag tror och tycker. Jag älskar dem, men inte det de håller på med.
Vad gäller polygami så står det i Bibeln att en man ska ha en fru och hålla sig till henne.

Min ambition är att leva så nära Gud som möjligt och följa Jesus. Och det innebär att jag lägger ner min egna vilja ibland. Och vänder mig om från mina synder.
Begär inget av någon, men detta är hur jag lever och det förklarar väl lite hur jag tänker.

Gud ÄR kärlek, och jag vill kunna älska alla. Gud älskar syndaren men hatar synden. Därför dog Han på ett kors för att ta udden av våra synder och ge oss ett liv tillsammans med Honom. Vår del är att ta emot det och jobba på att vända oss från våra synder, med Hans hjälp. Lätt? Bekvämt? Rättvist? Kanske inte verkar så, men jag tror att Hans kärlek är det vi alla längtar efter innerst inne. Om vi kommer till Honom så tar Han emot oss.

Kanske en massa OT-babbel, men detta är vad jag tror på och baserar mina uttalanden på. Jag har ingen rätt att döma ut, men jag kan inte heller gå på mina känslor och tolka sanningen som den passar mig.

Japp, nu vet du vad jag tror. Jag förstår att ni tycker att jag verkar off och hård, och att allas kärlek är lika mycket värd. Men jag går på det som står i Bibeln. Sen är det upp till var och en att välja vad de vill gå på.

Jag är också kristen och tror på vad Bibeln säger. Ändå kommer vi till olika slutsatser i vissa frågor. Du får gärna förklara var du hittar stöd i Bibeln emot samkönade äktenskap, t ex.

När det gäller alla de frågor du räknade upp så finns det två dimensioner: hur vår lagstiftning ska se ut, och hur jag själv förstår Bibelns budskap. Eftersom jag tror på religionsfrihet så tycker jag inte att lagstiftningen ska begränsa andra människors fria val utifrån min egen övertygelse.

Ett exempel:
För mig personligen är det självklart att livet börjar vid befruktningen. Jag tror också att Gud är den som finns med när alla liv börjar och slutar. Men därifrån är steget långt för mig till att ställa mig bakom kampanjen "Ja till livet". Jag tar starkt avstånd från kampanjens metoder och arbetssätt. Jag hade istället gärna sett en kristen rörelse som gick in och stöttade gravida kvinnor både socialt, ekonomiskt och praktiskt.

Att sprida otäck propaganda och försöka driva igenom en strängare lagstiftning är den lätta vägen. Den svåra vägen, att visa på Kristus genom att underlätta för kvinnor i utsatta situationer att behålla sina barn - det vore sannerligen något för våra kyrkor och samfund att bita i!

Jag tror att hela Bibeln är Guds ord, så när Paulus skriver om att homosexualitet är fel och synd i Rom. 1:26-27 så tror jag på det.
Måste ändå inflika att jag vill vara väldigt tydligt med att tala om att jag är väl medveten om att jag inte är perfekt och att jag inte är ute efter att döma. Det är fel ände att börja i. Jag tror att en människa som kommer till Gud och lägger sitt liv i Hans händer och vill vända om från sin synd blir emottagen av Gud. Sen är det upp till Honom att verka i den människan och peka på det som är fel. Och hjälpa till att ta bort det. Men vägen dit är att man inser att man behöver förlåtelse och hjälp. Hur annars ska man ta emot den?

Vad gäller lagstiftning så måste jag nog tänka till lite mer. Jag pratade mest utifrån vad jag tror på.

Och så "Ja till Livet". Jag är inte så insatt i deras tillvägagångssätt och vet inte om jag skulle kunna stödja det. Tror att det kanske inte heller är rätt ände att börja i. Kärleken och omsorgen ska inte få komma i skymundan. Men i kärlek ingår också att vara rak. Sanningen är det som sätter folk fria. Och sanningen är att abort skadar en kvinna lika mycket som barnet. Trots att hon kanske inte alltid inser det.
Själv vill jag vara en öppen famn för dem som gått igenom tuffa saker, men jag kommer för den skull aldrig hymla med vad jag tror på. Ja, det är en balansgång. Tror och hoppas att en levande och stark relation med Jesus kan underlätta den och hjälpa en att dela med sig av Hans kärlek. För det är den vi alla så desperat behöver och längtar efter. Tror jag.

Jag tror också att hela Bibeln är Guds ord, men jag tror inte på alla taffliga svenska översättingar av vissa bibelställen. För mig som kristen är Bibeln ändå den viktigaste källan till hur jag vill utforma mitt liv. Och just eftersom Bibeln är så viktig för mig så har jag helt enkelt inte råd att tro på vad klämmiga frikyrkopastorer (och andra) kläcker ur sig om vad DE tror att Bibeln säger. Jag ville ta reda på det själv, i den mån det är möjligt. Bland annat därför tycker jag att det var jätteintressant att läsa teologi i några år. Jag har rejält med egen kunskap och egna argument om någon försöker påstå att Bibeln säger saker som faktiskt inte står där.

Med det sagt: När det t ex talas om att "ingen som lever i homosexualitet ska få ärva Guds rike" så används orden "arsenokoitai och malakos" på koiné. Frågan är då vad de betyder.

Arsenokoitai är sammansatt av två grekiska ord, arsen och koites (grundformen av koitai, som är ett verb). Arsen betyder man, och koites betyder ligga. Det är ett unikt ord som inte finns på något annat ställe i samtida grekisk litteratur, så vi vet inte mer än så.

Malakos är däremot ett vanligt ord. Det betyder helt enkelt mjuk. Det används t ex i Matt 11:8 och Luk 7:25 när Jesus talar om kläder, då i betydelsen mjukt tyg. I samtida litteratur används ordet om bl a unga pojkar som inte nått puberteten eller män som ansågs sakna mod (vara "omanliga".

En vanligt förekommande företeelse i den hellenistiska kultursfären var att äldre rika män hade unga gossar som älskare. Den manliga kärleken ansågs vara en högre form av kärlek, så det var accepterat att dessa män (som naturligtvis hade fru och barn) hade unga gossar vid sidan om. Detta krockade totalt med vad den judiska och kristna läran stod för.

Paulus var en lärd apologet, till födeseln jude och senare kristen. När han skriver orden malakos och arsenokoitai tillsammans finns det all anledning att tro att det han syftar på inte är vår tids samkönade relationer, utan den hellenistiska företeelse jag just beskrev. Jag tror också att vi alla kan vara överens om att det är fel att gifta män har sex med pojkar som inte nått puberteten. Pedofili kallar vi det idag (ett ord som inte heller finns på koiné).

..och för att konkret återkoppla till det faktiska trådämnet:

Bibeln är inte alls så tydlig när det gäller polygami. Kung Salomo hade t ex flera hundra fruar, och var ändå en man som "behagade Herren". Det finns ingenstans i Bibeln ett tydligt brott mot den polygama seden som är dominant genom hela GT. Den absoluta monogamin har växt fram senare.

Hmmm... fast står det inte i NT att en man ska hålla sig till en kvinna?

Det står att den som ska bli församlingsledare ska vara "en kvinnas man". Det står dock inget som egentligen är nytt om äktenskapet. Bibelordet som läses vid en kyrklig vigsel, "Därför ska en man lämna sin far och mor .... " är hämtade från GT. Men för Gud var det tydligen (åtminstone då) okej med polygami.

Intressanta aspekter på många sätt - alltid spännande när kunniga människor med olika slutsatser möts i en diskussion.

Jag ska dock inte dra in oss på frågan om vi även i övrigt borde leva så som i Bibeln - det finns en himla massa saker som skulle bli praktiskt väldigt krångliga med det och samhällsutvecklingen har ju ändå tagit kliv framåt sen dess.