Barnkarusellen snurrar vidare

Izzie - problemet tycker jag är när man har olika åsikt och ingen kan bevisa något. Då har jag svårt att föra en bra diskussion framåt (för jag blir så illa berörd av osämja). Blir säkert bättre om man kan alla lagar o regler.

Som när vi skulle laga bilen i höstas och det bara blev dyrare och dyrare och vi tyckte att de gjorde saker de ej fått go-ahead på, ändrade muntliga priser etc. Men de tyckte ju tvärt om.

Och hur många gånger jag än säger åt mig själv att ta skriftligt på saker så blir det ofta inte så av bekvämlighet... Och sen står man och slåss om skägget i brevlådan igen.

Liten - Jo, jag förstår ju vad du menar, men jag tror att man lätt jagar upp sig i onödan. Även stället man reklamerar till, vill ju oftast heller inte ha en konflikt. Har sett så många som jagar upp sig och liksom peppar sig själva att vara arga när de kommer fram och ska reklamera, och när man sen bara håller med och säger att det är ok, blir de helt paffa och kommer alldeles av sig. Ganska kul. Eller att vara rikigt smörtrevlig när en kund är riktigt oförskämd. Även reklamationsfolk får ha roligt på jobbet ibland

Ja det där är helt annorlunda pa andra ställen, i tex Frankrike där jag ju jobbat/jobbar mycket. Där MASTE man skrika och gapa för att bli tagen pa allvar. Liiite jobbigt när det är en själv de skriker pa och man inte är van att hantera det..

Izzie - jo - jag var smörtrevlig mot en oförskämd kund när jag jobbad i klockaffär. Av någon outgrundlig anledning höll jag mig iskall när hon hetsade upp sig och skällde över företagets policy för återbetalning av återlämnad vara. Önskade ha en trevlig kväll och allt på slutet.

Izzie: tack så mkt för råd ang reklamationer. Jag hann skicka mejlet innan jag såg dina råd men har i princip agerat som du råder. Och skickat med kort för det kom vi överens om på tel igår att jag skulle göra. Jag har talat om att jag vill ha bort skadan bara (dvs inte en ny maskin), tex om det går att ta loss fronten och "buckla" tillbaks det. Jag var trevlig men förklarade läget som det är (det vi är oroliga för är ju att värdet på bo-rätten sjunker iom detta, kanske inga jättepengar men det är principen också). Gubben sa att nu har ju alla lgh sjunkit så mkt så skadan spelar ju ingen roll. Det argumentet hör inte hit anser jag.

Jag är stolt bara över att jag inte låter dem komma undan utan åtminstone försöker. Varje gång man gör en sådan här grej så blir man bättre på det.

Måste tillägga att maken inte skriker men kräver att få det han tycker han har rätt till medan jag är mer äsch, skit i samma för jag orkar inte gå emot/vara jobbig.

Ja, det där med reklamationer kan vara roligt...

Jag jobbade extra i en livsmedelsbutik, och försökte vara servicevänlig när en kund skulle klaga på en produkt. Det var schampoo. Men människan kom inte ihåg vad schampoot hette, men hon tyckte vi skulle sluta sälja det för det var inget bra... Försökte litet försiktigt säga att alla schampoo passar ju inte för alla, det beror ju på hårtyp, men om hon kom in med flaskan så kunde hon få pengarna tillbaka. Men det var inte viktigt, hon hade kastat flaskan, huvudsaken var att vi inte sålde schampoot, som hon inte kom ihåg vilket det var eller hur flaskan såg ut... Jaja...

En annan kund gav mig en rejäl utskällning för att ett varumärke hade bytt namn, så att det inte gick att hitta det längre... Eeeeh?

Åh, jag måste berätta en gullig historia om Moa! Hennes mormor har lärt henne säga "bye bye" vilket hon gör till alla möjliga när det ska sägas hej då. Idag när maken hämtade så var de ute och när Moa skulle gå så säger en av de andra barnen "ba baj" till Moa, dvs det måste komma från henne. Och dagisfröken sa "nu pratar snart alla barnen engelska här" *stolt*

Ore: apropå schampo -

eTT av de andra barnen hur skriver jag eg.