" Det är inte själva stödet från våra vänner som hjälper oss mest,
utan den säkra övertygelsen om att de vill hjälpa! "
Glädje, inredningsfrågor, sorg, bilval, trötthet, barnmatsrecept, oro, vintips, lättnad, resplaner, förtvivlan, amning, befrielse, dagisstart,lycka fertilitetstricks - är alla delar av pratet under åkturerna!
Följ på ytterligare en åktur med vår mysiga barnkarusell!
Tack för att ni finns!
Zozo- Åh, jag skulle gärna bo i Australien i tre år!!!
Zozo-ahhhh är det så det går till när man ska bli gravid, vi har iofs inte "festat" ordentligt på länge förutom maken som har AW ganska ofta. Får ta igen det på lördag då när vi ska ha tjejkväll och kolla på schlager (japp jag är en sån jobbig schlagernörd även om det dalat med åren)
Lappis - jag har också en del sådana ord på svenska som min make tycker låter konstigt. Men precis som du säger jag att det är mina ord! 
Symptom, nu kommer de (fast de inte är så många). Lätt mensvärk och känningar i äggstockarna som kommer och går. Det känns ändå inte som mensvärk, inte fullt lika kraftigt. De berömda gaserna i magen (nu tänker jag av någon anledning på Cicci) och ömma bröst. Konstigt nog, varierar dessa symptom rätt mycket, från att jag inte känner nästan någonting alls till en hel del. Och så humöret jag blir arg på två sekunder och jag styr inte över det heller.
Muggles - jo, jag anade detta, särskilt med tanke på ömma bröst som kittlas av sportbehån (jättekonstigt!) och det hemska humöret. Fast det är ju rätt bra utgångsläge för att få som jag vill, upptäckte jag igår, eftersom maken inte vill att jag stressar. 
Vi gick på bio igår eftersom jag hade köpt biljetterna tidigare i veckan. Revolutionary Road, ganska bra men lite segt.
Zozo - Australien låter trevligt, särskilt med tanke på klimatet. *säger den som gärna flyttar på sig, men maken vill inte det nu*
Vi försöker sakta införa lite litauiska här hemma då maken går på kvällskurs, men har svårt att övergår till ett "nytt" spåk från att ha varit svenskspråkiga. Man vill ju att det ska flyta medan maken har svårt för att hitta alla ändelser och böjningsformer. Att Lappis och Zozo klarar av så många språk hemma är ju beundransvärt 
Lappis: Maken ska byta kontrakt (vi är hursom helst färdiga här i Luxemburg i juni eller senast januari nästa ar).. och vi vill inte tillbaka till Paris. Sa valet star mellan att han säger upp sig och letar annat eller tar detta i Sydney (OM det nu gar igenom). Och mja i dagsläget (han arbetar i bankvärlden och min lön kan inte styra eftersom vi inte kan leva pa den) sa är ju fragan hur stort valet är... Naja det är inte klart ännu, sa vi far väl se. Men när de väl bestämmer sig sa gar det fort som attan i regel. När vi kom hit sa tog det bara tva manader fran första förslaget tills att vi var pa plats.
Kängu; ja med ditt nick sa skulle det ju passa! Själv har jag flyttat rundor sedan jag var 18 och flyttade hemifran och känner mer att jag skulle vilja rota mig lite, iaf tillfälligt! plus att det skulle vara himla jobbigt att hamna sa langt fran familjen.
Det där med flersprakighet. Vi pratar ju franska oss emellan. Maken pratar franska med pluttan och jag svenska. Det är faktiskt lättare än jag trodde, bara man tar till vanan fran början. Engelskan ska vi lägga in sa fort som möjligt men inte riktigt ännu. Jag hoppas att vi ska slippa släppa henne pa luxemburgiskt dagis för jag vill helst inte att hon ska behöva blanda med luxemburgiskan, nu mitt i inlärningsfasen. I synnerhet som att hon inte kommer att hinna lära sig/ha nytta av det ända.
Frejis-har glömt men var kommer din make ifrån??? *hemskt vad glömsk jag är 
*
Zozo- förstår att det skulle kännas jobbigt att hamna så långt bort från familjen!
EA - maken är urstockholmare Det är jag som har flyttat hit för många år sedan.
frejis: jo men det där är ju jättesvart när man väl börjat pa ett sprak! Jag blir saa otalig om jag ska försöka prata svenska, eller engelska för den delen, med maken. Pa franska gar det ju som ett rinnande vatten... Tar du det däremot i början av en relation, tex vid barnets födelse, sa gar det av sig självt!
Den enda person jag naturligt och flytande kan prata tva sprak med är min skottska väninna. Vi lärde oss franska tillsammans i Frankrike och började redan da skifta vilt, sa idag känns det helt naturligt med vilket som. Ja eller pa jobb, men da är det lite annorlunda - tyskarna tilltalar mig pa tyska medans jag svarar pa franska... (Fegis jag!)
Frejis - jag klarar av typ 2 språk hyfsat och 1 halvdåligt (franskan) men fler språk än så går inte in i den lilla kaninhjärnan. Lite trist då jag klarade mig hyfsat på italienska tidigare ... men för varje franskt ord som kommer tillbaka så åker ett italienskt ut. Minns snart ingenting.
