September 2009 del3

Förstår dig precis. Så har jag känt ett tag men nu har det äntligen börjat vända. Tror det går lite upp och ner. Jag är inte van att hålla på att planera nåt såhär länge...

precis... och jag är en sån person som vill spalta upp saker som jag ska göra och sen bara göra dem för att bli av med dem.. men nu kan man inte det.. utan man måste vänta.. och allt går inte att göra 6 mån innan...
ouff!!

Sen har min kropp börjat leva sitt egna lilla liv och hormonerna spökar... jag har humörsvängningar värre än i tonåren...
och jag funderar allvarligt på att ta kontakt med en psykolog...
Kroppen beter sig knasigt och jag har vart illamående sen i torsdagskväll...
magen värker och finnar poppar upp på ovanliga platser...
Jag har som ngn konstig smak i munnen som vägrar att försvinna.. och jag är sååååååååååå trött.... Fast jag sover såååååååååå mycket..
Just nu är ungefär mig själv det enda jag orkar...
Låter det själviskt ??
jag får så dåligt samvete mot min blivande ..och jag har så svårt för att förklara ( är inte så bra med ord)..
vi har efter en del sammanstötningar den senaste veckan kommit fram till att vi måste ha tålamod med varandra..
ja det var en liten uppdatering på min personliga front...
Hur har ni det??

Det är inte så att du kan vara gravid tro?

Så var det för mig iaf

Det måste vara okej att tänka på sig själv också

Jag har just nu insett att där vi står idag i livet, hinner jag med mig själv, vi har inga barn och inga lån på hus. Jag jobbar halvtid och hinner med MASSA vid sidan om, HUR SKÖNT SOM HELST!

Inget att ha dåligt samvete för. Det kommer att komma en tid (förhoppningsvis) när vi/jag inte hinner med migsjälv/varandra. Så nu njuter jag ...

ja njut !!! :)
Hur bor ni då ?? i lgh ??
Gravid ??? Oj, det har jag inte tänkt på men det kan knappast vara möjligt..då måste det ha skett ngt väldigt ovanligt.. han har nämligen aldrig fått utlösning inne i mig...

va? har ni "kolapapper " på
Jag har aldrig haft "kolapapper"
Jag har hört dom som blivit gravid fast dom varit skyddad..
Värt att kolla...

Mina barn är minipiller barn.. blir visst bara gravid med preventin piller

*haha* ja.. det har jag också hört..men med oss är det som så att han har aldrig vart riktigt "inne" i mig..för jag har vulvodyni (typ vaginism) och är fortfarande för trång...
så han har lixom bara fått det i kontakt med men inte inne i.. hmm...förstår ni ?! Inte kan det bli barn då väl ??

jo men man vet aldrig...kolla upp det.
Hur ska man lösa vulvodyni ? opererar men eller?
Hur känns det "känslomässigt"

Nå ja bättre att va för trång en slapp om man ska se det lite skämtsamt.

Får jag också vara med här? Jag och min älskling ska gifta oss den 12 september. Känns så spännande och underbart! Nu är det ju bara 6 månader kvar!

*haha* ja just det där med att vara slapp vet jag inget om..
är långt därifrån...
Vulvodyni kan inte lösas.. eller jo det kan väl men inte med ngt ingrepp...
Det handlar om övning och att tänka rätt.. Det är smärtinpulser som är förstärkta.. Inte att det är ngn inbillelse sjukdom men den kan t.ex. förvärras av att du är stressad, ledsen osv. Första gången jag var hos gynekolog för det så rekomenderade han en bok som hette "Tänk dig glad"
..Jag blev väldigt frustrerad och det kändes som att han inte tog mig på allvar men efter att ha läst på lite mer så vet jag ju att det inte finns något direkt botemedel...
Jag har bedövningssalva och beodrad till att göra massa töj-övningar... något som frestar psyket också,...inte alltid så kul...

Känslomässigt så känner jag ofta att det är ngt fel på mig och att det är "mitt fel" att det inte går och det kan till tider kännas lite tungt,, men jag har en fantastisk fästman som backar upp mig.. trots det så är detta mitt problem och det är bara jag som kan fixa det,,