Där gräset är grönast och champagnen har de rundaste bubblorna

Förhoppningsis: aah, vad avis jag blir hästpolo är jätteskoj att titta pa. Otroligt graciöst och vackra hästar, spännande! Själv sa "skolkade" jag fran en av vara skidhelger tidigare i vinter för att titta pa hästpolo i snön, fick stor utskällning av min sambo varför jag hellre valde att sta i snön och frysa än att hänga med pa skidakningen men hästar ar ju sa otroligt vackra djur! Men äsch, det var det värt!

Gemma
Åh vad spännade att flyttlasset går snart. Vist förvånas man över hur mycket saker man samlar på sig! Jag fick ett ryck härromdagen och rensade mitt badrumsskåp på prylar jag inte använder och det blev en del. Kanske bör tillägga att jag använder ett normalt handduksskåp som badrumsskåp så det rymms en hel del...
www.ikea.com/se/sv/catalog/products/50137816 en sån här fast vit är det. Mannen har dessutom eget badrum så bortsett från lite necesärer så är det bara mina prylar där.

Lustigt nog tänkte jag också på Pretty Woman direkt, det blir inte bättre av att det tydligen ska trampas tuvor i pausen, kändes nästan som en kliche...

Mlle M
Viste inte att man spelar även i snö, låter halt och farligt.

Kul att du hade det bra i Berlin men jag förstår att det måste vara lite jobbigt att försöka äta bland massa folk som poserar för bilder mm.

Gemma igen
Ur och Skur så här års är trots allt bättre än i november december.

Äntligen är det vår! Gemma du återvänder verkligen under helt rätt period. Nu är det nästan ett helt år till mörker och kyla.

Vill vara pigg, pigg, pigg! Men istället har jag huvudvärk, snurrig i skallen och är trött. Jag skyller på tidsomställningen som gjort att jag legat klarvaken när jag gått och lagt mig och istället för att sova har haft upprörande konversationer med maken. Båda har gällt ekonomi och egna misstag på internet, den ena SEB-emission och den andra ett hotell som vi trodde vi bokat i LA för halva priset men något blev fel så nu står vi utan bokning och priset har gått upp igen. Surt sa räven om rönnbären.

Förutom detta triviala som sömn och att vara arg på sig själv för idiotiska små ekonomiska saker så fick jag igår veta att min chef har cancer. Det slog ned som en bomb i vårt lilla och halvt familjeägda företag. På kontoret var det bara jag och chefens mamma som grät förtvivlat. Det har inte blivit mycket jobb gjort de här dagarna.

Izunia - så det bär av hemmåt? Förstår att det känns skönt men samtidigt lite ledsamt att lämna St Anton.

Gemma - Förstår att det måste kännas ledsamt att lämna Shanghai som de senaste åren varit ert hem. Hur länge har du nu varit i Kina? Det känns inte alls som så länge sen du åkte... attans vad åren går fort.

förhoppning - inte illa med hästpolo? Vart går man och ser sånt?

Mlle - får fråga dig om tips den dagen det är dags att utforska Berlin. Vet att makens brors fru är intresserad och vi brukar göra gemensamma week-ends med dem på hösten. Så kanske Berlin i höst?

Själva tar vi bilen och drar ned i Europa om en dryg vecka. Det blir Strasbourg, Luxembourg, Champagne och ett stopp i Amsterdam på vägen hem.

Lapinette, är det ett allvarligt cancerfall? De flesta är ju inte det. Även om det känns sååå chockartat. Satt själv och grät ner i tangentbordet på reklambyrån när min 29-åriga väninna opererades för cancer, för andra gången (sedan dess har det blivit en till, allvarligare vända men nu mår hon bra igen).

Ja, nu sitter man här med en tältsäng som närmaste granne... och monstret lekte med pappmuggar hela eftermiddagen. Det går förfärande snabbt för de där flyttfirmorna, lite som att flyga - hjärnan klarar inte av att hantera förändringarna om de går alltför snabbt, man förstår inte riktigt... tre år har vi bott här. Och nu är det ytterligare en vecka, i någonsorts väl fungerande provisorium.

Vi hade inte alls särskilt mycket saker faktiskt. Åtta kartonger ska gå med flygfrakt och anländer en vecka efter oss, där finns handväskorna (utom Birkin för den åker "business"; dvs med mig), en hel del kläder och alla monstrets leksaker för det är högsta prioritet på dem. Mannens nygjorda cashmererock och lite annat.

Men för att börja bakifrån. Igår tog jag monstret under armen och åkte till pärlmarknaden. Hade även med mig mitt eget långa halsband så jag kunde jämföra. De hade inget som var tillnärmelsevis lika bra, och det erkände de själva. Å andra sidan kändes det fint att betala 300 pix för högsta kvalitet - odlade sötvattenspärlor. Det åker direkt ner i monstrets redan välfyllda smyckesskrin. Själv var hon i himlen för hon är tokig i smycken, hon sprang runt som en liten vettvilling och hängde på sig halsband och armband från samtliga affärer, hon såg ut som Puff Daddy och vi tvingades skamset erkänna att vi inte hade någon aning om var hon roffat åt sig alltihop. Efter två timmar begav vi oss hem igen, monstret vrålade som andras barn bara gör när man lämnar en lekplats. Raskt hem och göra en hundraåttio-graderssväng, syrianska väninnan rövade bort mig i taxi till "hemlig" ort, mina söta tjejkompisar hade ordnat en gemensam pedikyr + bubblig dryck + plockmat på ett supergulligt pedikyrställe som låg exakt bredvid pärlmarknaden! Kom hem lagom sent, kvart över tio.

Mannen var hemma idag och vi satte direkt igång att organisera vårt bohag i fyra kategorier: Stanna kvar här (skänkas till ayin), åka med oss, åka flygfrakt och åka båtfrakt. Flyttgubbarna kom såklart två timmar för tidigt så de fick sitta på gården och skämmas och kedjeröka, innan de blev insläppta som avtalat, klockan tio. På en och en halv timme hade de fyllt samtliga kartonger och gick iväg för att luncha, då kom även monstret och ayin som tillbringat morgonen på lekdejt. Efter gemensam lunch vid provisoriskt matbord, i provisorisk barnstol, blev monstret väldigt exalterad över de stora fyrkantiga "leksakerna", plus de barnkära flyttgubbarna som vällde in (de flesta har, som så ofta här i Kina, egna småbarn i andra avlägsna provinser, avlämpade till mor- och farföräldrar; man träffar dem om man har tur två gånger per år och tvingas förtränga alla känslor och bara tänka att det är en pensionsförsäkring). Det blev ett litet antiklimax när allt bara försvann och hon satt i en tom lägenhet och var övertrött. Så vi bokade in middagsdejt hos manhattanväninnans man - manhattanväninnan själv är i Kanada på jobb - där vi hembeställde mat och häpnade och hänfördes över min dotters FYRSPRÅKIGA pladder! Hon är verkligen helt enorm, säger omväxlande ord på flera olika språk - för samma företeelse! Hon repeterar precis allt som en liten papegoja och sitter och övar i sin vagn, pekar på sina fötter och säger noga, om och om igen: "xieze" (skor), tills tonerna blir rätt! Och jag lär henne verkligen ingenting, hon bara pekar på något, tittar uppfordrande på mig, så får jag säga ordet om och om igen och så pluggar hon efter mig för att hon gillar det så mycket. Hon är säkert inte ensam om att hålla på såhär men... helt unik i min mammagrupp i alla fall ;) Hon sjunger med riktiga ord nu också. Sorry, men man blir ju liksom lite... ja, stolt. Även om man egentligen inte har nån rätt att förvänta sig nåt av sin 14-månaders bebis.

I alla fall. Åter till kvällen. Ska snart gå och lägga mig i tältsängen och nu är de flesta av våra göromål avklarade, pärlorna köpta, skjortorna sydda, cashmereplaggen stickade, bara lite grejer som ska hämtas från tygmarknaden. Jag börjar verkligen förstå att vi ska härifrån, och glädja mig åt att komma till Sverige. Lite smolk i bägaren fick vi när vi insåg att den långa listan av hus bara innehöll... eh... luftslott. För den hade nog inte uppdaterats på ett bra tag. Det FANNS helt enkelt inga lediga objekt. Så vi har fått utvidga sökningen till att omfatta delar av själva stan, samt inse att jag kommer behöva en bil för att köra monstret till hennes Ur och Skur... om inte annat för att hon åtminstone ska få lite inomhustid. Ärligt talat tror jag det blir jättebra med utedagiset, hon ska ju inte vara där mer än typ fyra - fem timmar om dagen i alla fall, från den 1 maj. Och i augusti kunde vi få byta till vanligt dagis. Vilket vi lär göra för jag tycker det är lite väl hardcore med uteätning i november. Säkert jättebra för barnen men jag skulle inte själv vilja göra det så då behöver följaktligen inte dottern heller göra det. Trots allt är hon ju mestadels uppvuxen i kafeer och pedikyrsalonger och där trivs hon allra bäst.

Och... nu känner jag plötsligt att era ljuvliga resebeskrivningar från Europa börjar kännas mindre som ett TV-inslag, mer realistiska. Snart... Europa. Som verkligen är ett helt enastående litet kultur- och naturkoncentrat.

Godnatt govänner, G

Gemma: Bade familjen med saval Monster som man och ja, Birkin ocksa kommer fa det jättetoppen i Skane! Ser fram emot att läsa om Era eskapader da kinesiska massagekrypinn kommer att bytas mot lerpromenader i den Skanska myllan.
Vad spännande med Ur o Skur-dagiset , tror jag missat det i dina inlägg. Maste erkänna att jag annars slukar din mamma-approach och tycker att om man kan ordna det sa "coolt som Gemma" sa skulle det kännas riktigt mysigt och spännande med en utökad familj. Jag bävar annars för att bli den bekväma omständiga ( Har ett antal sadana mammor i min bekantsskapskrets om än inte sa manga) där allt blir saaa jobbit för dom med barn och dom kan ibland fa det att lata som om vi andra än sa länge barnlösa inte har en aaaning om hur besvärligt och komplicerat allt blir.

Äntligen äntligen känns det som var här i mellersta Europa! Har just med stor vanda tittat i almanackan och konstaterat hur veckorna bokstavligen rinner iväg och hjälp bröllopet närmar sig med stormsteg.

Helgen är oplanerad HURRA, dvs inga resor eller nagot sadant, vi skall kika pa vigselringar och pa Söndagen träffa min sambos vän som skall spela piano till fördrinken och diskutera lite musikstycken vi kan tänkas vilja att han spelar. Igar kväll satt vi 1 1/2 timme hos min blivandes katolska präst där jag fick skriva under att jag förstar att han är av en annan religion och att vi bada skall fa utlopp för vara religioner etc etc. Alla hade varnat mig att det skulle komma ett papper om att vara evt blivande barn skulle uppfostras i den katolska läran men det dök inte upp puh...... Vi gifter oss ju som Ni vet i den svenska kyrkan men min sambo vill för familjens skull att den katolska kyrkan skall godkänna var vigsel och inte bara staten. Vi blev ocksa inbjudna att delta i ett seminarium for blivande brudpar men tror tyvärr inte vi kommer att ga da tiden känns alltför knapp annars hade jag inte haft nagot emot det da det kunde vara intressant att lyssna och träffa de andra deltagarna även om jag ju inte är katolik varför prästen inte tyckte att detta moment var ett maste i vart fall!

Mlle M: Spännande med ett dubbelreligöst bröllop! Man undrar ju om det blir just dubbelt så religiöst... eller mindre religiöst eftersom ni kompromissar? Låter hur som helst berikande. Och titta på vigselringar... så romantiskt! Har du några ideer?

Är glad att jag lyckas få mödraskapet att kännas trevligt - jag tycker själv att det är det. Men jag har i min tur bivit inspirerad av ett knippe andra coola mammor här i Shanghai. Framför allt deras totala ovilja att skämmas över att vilja göra livet fortsatt trevligt och bekvämt för sig själva. Det handlar i viss mån om ekonomi men framför allt om ambition. Ta vår bergshelg med flickorna, jag och väninnan... kostade löjligt lite men var så härligt och smidigt utan en massa vagnar, väskor och jox (men en hel del godsaker hade smugit sig in, plus att väninnan hade med matchande pärlhalsband till sig själv OCH bebisen till middagen. Sånt blir i alla fall jag på väldigt gott humör av). Vågar nog kanske ha en till... men har svårt att den blir lika förtjusande som miss monster. Nåja, det blir säkert kul på nåt annat sätt. Har bara så förtvivlat svårt att gjädja mig över saker som jag inte vet nåt om. Brukar tvärtom negga jättemycket i förväg. Ville ju som sagt inte alls ha barn.

Apropå det... En trave med pappmuggar - det var vad som kunde åstadkommas i leksaksväg efter att flyttgubbarna försvunnit. De är burberrymönstrade förvisso, men ändå. Pappmuggar, symbolen för vår nya, torftiga livsstil. Så jag slog nästan knut på mig själv i min kreativa ambitionsnivå, byggde torn höga som hus, i olika mönster, gjorde roliga ljud i dem, la grejer i dem. Och monstret hakade på. Ikväll var det tvärtom, fullt med fina pedagogiska leksaker och böcker som kompisar lånat ut under eftermiddagen, men hon ville bara hämta de där muggarna och lägga dem i mitt knä för de är speciella för henne, det var då, när vi lekte med muggarna, som hon gick från att vara ledsen till att bli glad igen.

Kushi - aldrig hört talas om det, låter urspännande!

tittade på hemsidan, verkar gott också, Mlle M.

Gemma: Njae jag har väl egentligen inte det, min förlovningsring är en traditionell solitär pa klo-fäste i platinum. Hade tänkt mig en vigselring med mindre sma stenar i en skena som gnistrar lite men oj, vad svart. Skall stenarna ga runt om? Skall dom ocksa vara briljantslipade? skall det vara en tunn eller tjockare ring? Har surfat runt lite pa olika sidor för inspiration, hittade en fin ring pa Bohlins hemsida ringen "Monte Carlo" ( vore ju passande eftersom vi träffades just där) men ja, den butiken finns ju i Stockholm.