Där gräset är grönast och champagnen har de rundaste bubblorna

GRATTIS ZUA!! Vad underbart! Kände på mig att det var en liten pojke! Njut nu av denna tiden för de växer så fort!!! Klyschigt men sant! Vad gulligt av din mamma att ställa upp så. Det är guld värt. Min mamma bor jättenära och det är så praktiskt. Grattis igen och berätta mer när du har tid!

Förhoppningsis ja den är inglasad!

Tittar in lite snabbt utmed vår tripp i Frankrike. Trodde vi skulle möta våren men mötte istället sommaren i Strasbourg, 25 grader varmt och folk som gick sommarklädda. Underbart och vilken härlig stad! Blev verkligen förtjust. Har varit där tidigare men oftast bara över dagen. Denna gång stannade vi 2 nätter och hann flanera en hel del. Supermysig!

Är nu hos svärmor i Lorraine och åker imorgon vidare till Champagne.

Ett stort grattis till Zua!!!

Zua, tusen miljoner grattis! Har tänkt jättemycket på dig faktiskt. Hur stor var han? Hade han hår? Mörk som du, eller ljus som din man, eller kanske mittemellan (randig)? Finns det bilder på fejjan? Njut av sömnen, verkar vara nåt med den här tråden, bara sovbebisar.

Nu är man alltså svensk och jag har absolut inte fattat nåt, än. Mer än att jag har cappuccino på G på spisen, det är väl det enda som känns konkret. Resan var ytterst smidig, vi var ju två och monstret var jättesnäll hela vägen. Vi tryckte ner henne i den pyttelilla sky-coten, där sov hon i fyra timmar, sedan ytterligare fyra i min famn.

Sen vi kommit hit har vädret varit osannolikt fint, 15-20 grader och sol, barfotaväder, gräsmatteväder, morgonpromenad längs havetväder, lekparksväder. Allt är så ergonomiskt här och monstret har redan lärt sig säga "gunga" (goon - ga!), sova, bada, mojmoj och en hel massa andra svenska saker. Men hon saknar sin ayi och ropar efter henne när hon ska sova. Och på stan ser alla så jävla (ursäkta) sura ut hela tiden så man får bara lust att vända på klacken.

Svenska folket, does it kill you to smile, every now and then? Skittrist för en liten bebis som vinkar och glädjestrålande säger: "heeej!" till alla, på sin höjd nån pensionärsdam som drar lite lätt på ena mungipan. Men nu ska jag sluta klaga och (snart, efter min kaffe) fortsätta berätta om allt som är bra, för det är ju trots allt det mesta. I den bästa av världar, som ju Sverige trots allt är.

Välkommen till sverige Gemma! Vi smilar åt dig här på tråden iaf!

Izunia, jag vet, jag blir alltid så glad av er. Eller ledsen när det inte går bra för er, men på ett bra sätt. Om du förstår hur jag menar.

Eftermiddagen blev väldigt trevlig för monstret slutade bete sig som en rasande liten furie, hon är på väg in i raseriutbrottens ålder, flera av hennes kompisar är redan där. Idag var det en cykelhjälm (nyinköpt) som blev en utlösande faktor, följt av boll-korgen på intersport (hon fick inte vräka ut alla bollarna på golvet, bara några enstaka), en trappa som hon inte fick klättra upp och slå ihjäl sig på, hela hemfärden (så nu är vi kända i hela stan, typ) och sedan sänggåendet efter lunch.

När hon hade vaknat var hon på ett strålande humör och lärde sig raskt säga ett par svenska ord till av bara farten, provade sina randiga polarn och pyretgummistövlar i gräset och stalkade en grannpojke som förfärat gömde sig i cykelskjulet. Vi gick till lekparken, klättrade upp och ner för trapporna ett par gånger och efter bad och nattning njöt jag själv av varmrökt lax med nyriven pepparrot i crème fraiche framför Ugly Betty. Mannen ringde från lägenheten i Limhamn, han hade varit i en fabrik på bortersta Själland denna hans första arbetsdag, i morgon blir det Norge, på torsdag Emmaboda och på fredag nån annanstans i Danmark. Plus förhoppningsvis återförening med familjen.

Här går det i ett och i ett. Påsken var sagolik, solen sprutade guld över hela världen, trädgården var översållad av mossa (som nu är bortplöjd av en tjock snubbe med "jag jobbar nästan aldrig"-T-tröja... när han väl jobbar gör han det uppenbarligen rätt bra) som monstret kunde öva sig att gå på, i tre dagar gick hon dock nästan inte alls i protest mot att underlaget inte var slät asfalt men nu börjar det lossna. Bror med fru och tre små söta kusiner var här i två dagar, vi käkade en massa godis, gick till parken och såg ett hav av vildmarksklädda småbarn som röjde värdsvant (samtliga hade polarn och pyret så nu måste jag gå och lämna tillbaka Monstrets nybeställda apelsingula outfit, det GÅR bara inte att se sådär exakt lik ut), vi har gått FYRA havspromenader och hälsat på hjortar, harar och en massa hästar men människor saknar vi. De som finns här är tråkiga och inställda på att, tja, nästan aldrig jobba. Men så känner man kanske alltid när man kommer tillbaka till byn man en gång kämpade så hårt för att fly från?

Vår lägenhet i Limhamn luktade RENT igår och var ännu finare än jag mindes den. Ägarinnan hade fuktiga ögon och gav mig en kram innan hon lämnade oss för sin nya bostad. Hon är journalist och copywriter precis som jag, och riktigt cool. Så det blir nog hur bra som helst. Måste bara fixa internet, barnbidrag, adressändring och en miljon andra saker. I morgon ska jag kolla in ett gym här i stan som verkar bra. Och så småningom får jag fixa gymkort i Limhamn, alltså inte på SATS för jag har insett att närhet är det enskilt viktigaste när det handlar om träning.

Hur mår ni andra?

Tittar in här.
Drömmer lite om att flytta hem till Sverige men inser att det inte är så lätt som man tror att komma "hem" igen. Har bara varit "borta" på riktigt i 5 år, men tillbringat längre perioder men inte permanent utanför Sveriges gränser innan dess. Maken har inte bott i Sverige på nästan åtta år och hans inställning kan nog samanfattas med "Sverige är jättetrevligt ..... på sommaren... nån vecka eller två" men han kan visst tänka sig att flytta tillbaka om jag verkligen vill.

Visst skulle man vilja ha det bästa av båda (eller fler än det?) världar! Men det är kanske det som är charmen, att njuta av det man har just nu och skapa utrymme för det som känns viktigt!

Sitter och är lite jetlaggad efter att ha firat påsk på Manhattan. Men det var det värt! New York är härligt.

Hej E11a! Det är onekligen en kulturkrock... parad med en liten känsla av antiklimax (som att ha gått i en väldig cirkel och hamnat på utgångspunkten). Sverige är bra, precis som många andra länder är bra. Trögheten är det värsta, den där känslan av att inte kunna lyfta rumpan ur den dyra soffan, det GÅR liksom inte, utan att man vet varför. Men att ha barn här är på många sätt praktiskt och trevligt. Även om jag personligen tycker att storstäder är en mer stimulerande miljö för ett litet barn (och det finns ju knappast några såna här).

Tror helt enkelt att alla ställen har sina för- och nackdelar, men sen måste ju kemin stämma också, mellan platsen och en själv.

Var bor du nånstans?

Lapinette, är du kvar i Frankrike? Låter som en idealisk resa!

I morgon ska jag hälsa på hos monstrets dagis. så småningom ska jag krypa ur idet här och hälsa på mina vänner också. Drar mig lite för att göra det. Vet inte varför... kanske för att jag vant mig vid att de är exotiska och efterlängtade, på långt håll. Och nu ska vi åter "Omdefiniera relationen". Ja, i det flesta fall har relationerna överlevt rätt många förändringar, jag har kvar en massa kompisar från när jag var barn och tonåring, men just precis nu... saknar jag mest mina kompisar i Shanghai. Och är inte beredd att ersätta dem just precis nu.

Nu ska jag sova och DET SKA NI OCKSÅ GÖRA för vi är i samma del av världen, det om nåt känns konstigt.