Izunia, jag vet, jag blir alltid så glad av er. Eller ledsen när det inte går bra för er, men på ett bra sätt. Om du förstår hur jag menar.
Eftermiddagen blev väldigt trevlig för monstret slutade bete sig som en rasande liten furie, hon är på väg in i raseriutbrottens ålder, flera av hennes kompisar är redan där. Idag var det en cykelhjälm (nyinköpt) som blev en utlösande faktor, följt av boll-korgen på intersport (hon fick inte vräka ut alla bollarna på golvet, bara några enstaka), en trappa som hon inte fick klättra upp och slå ihjäl sig på, hela hemfärden (så nu är vi kända i hela stan, typ) och sedan sänggåendet efter lunch.
När hon hade vaknat var hon på ett strålande humör och lärde sig raskt säga ett par svenska ord till av bara farten, provade sina randiga polarn och pyretgummistövlar i gräset och stalkade en grannpojke som förfärat gömde sig i cykelskjulet. Vi gick till lekparken, klättrade upp och ner för trapporna ett par gånger och efter bad och nattning njöt jag själv av varmrökt lax med nyriven pepparrot i crème fraiche framför Ugly Betty. Mannen ringde från lägenheten i Limhamn, han hade varit i en fabrik på bortersta Själland denna hans första arbetsdag, i morgon blir det Norge, på torsdag Emmaboda och på fredag nån annanstans i Danmark. Plus förhoppningsvis återförening med familjen.
Här går det i ett och i ett. Påsken var sagolik, solen sprutade guld över hela världen, trädgården var översållad av mossa (som nu är bortplöjd av en tjock snubbe med "jag jobbar nästan aldrig"-T-tröja... när han väl jobbar gör han det uppenbarligen rätt bra) som monstret kunde öva sig att gå på, i tre dagar gick hon dock nästan inte alls i protest mot att underlaget inte var slät asfalt men nu börjar det lossna. Bror med fru och tre små söta kusiner var här i två dagar, vi käkade en massa godis, gick till parken och såg ett hav av vildmarksklädda småbarn som röjde värdsvant (samtliga hade polarn och pyret så nu måste jag gå och lämna tillbaka Monstrets nybeställda apelsingula outfit, det GÅR bara inte att se sådär exakt lik ut), vi har gått FYRA havspromenader och hälsat på hjortar, harar och en massa hästar men människor saknar vi. De som finns här är tråkiga och inställda på att, tja, nästan aldrig jobba. Men så känner man kanske alltid när man kommer tillbaka till byn man en gång kämpade så hårt för att fly från?
Vår lägenhet i Limhamn luktade RENT igår och var ännu finare än jag mindes den. Ägarinnan hade fuktiga ögon och gav mig en kram innan hon lämnade oss för sin nya bostad. Hon är journalist och copywriter precis som jag, och riktigt cool. Så det blir nog hur bra som helst. Måste bara fixa internet, barnbidrag, adressändring och en miljon andra saker. I morgon ska jag kolla in ett gym här i stan som verkar bra. Och så småningom får jag fixa gymkort i Limhamn, alltså inte på SATS för jag har insett att närhet är det enskilt viktigaste när det handlar om träning.
Hur mår ni andra?