Och här har jag levt i tron om att livet i Sverige är tamt och förutsägbart, pah! Började dagen med att ringa inte två, inte tre men ÅTTA dagis och tigga om plats + fixa fast telefoni + ringa på tre hus och boka in visningar (fast vi kan egentligen bara tänka oss att bo i ett av dem). Fick löfte om att hälsa på hos några av dagisen men inte mer. Lyckades i alla fall övertyga kommuntanten om att vi behöver flytta från utedagiset innan hösten slår till för att monstret inte ska få permanenta köldskador på sina små fingrar. Så nu blir det ett annat dagis vägg i vägg, tre kilometer härifrån. En baggis när man tuffar dit i nya, djuphavsgröna - tada! - GEMOBILEN! Köpt på Lågprisbilar i Lund till det modesta priset 29.000 kronor. Min pappa menade att vi hade blivit galna som över huvud taget kunde tänka oss en begagnad bil. Själv menade jag att den for fram som en oljad iller. Fortsättning följer.
Efter en mysig lekdejt med FRU FRÄKEN och hennes otroligt söta dotter (mitt monster ropade hennes namn utan uppehåll medan de fajtades om den enda bebisgungan) med vidhängande latte/cappuccino gick jag hem och fortsatte telefonterra stans mäklare. Efter att monstret vaknat ur sin koma (hon är sååå speedad och trött om vartannat, fatta att byta världsdel) tuffade vi in till stan i Gemobilen. "Bil Brrum! Bil Brrum! Mamma bil!" Ylade monstret hänfört från sin nya fina framsätesplats (den har ingen krockudde). När vi stannat i stan insåg jag att det dessvärre inte längre går att hitta annat än modeplagg och opastöriserad ost i centrala Malmö, allt som jag behövde (barnfamiljskost, datorkablar, fast telefon) är numera utflyttat till hiskliga köpcentra. Efter att monstret fått ett litet sammanbrott på Polarn & Pyret (hon råkade ramla medan hon flyttade de gröna tröjorna till platsen för de röda, hon flyttar över huvud taget mycket nuförtiden) bestämde jag mig för att åka hem med Gemobilen. Som hostade till och sedan vägrade röra sig ur fläcken. Jag lyckades flytta den från mitt i körbanan till mitt på Stortorget, sen satt jag bara där och stirrade på instrumetpanelen som blinkade "stopp". Monstrets "bil brum!" ersattes raskt av det mer bekymrade: "Bil oj! Bil oj!", och sen satt hon bara olyckligt i mitt knä och försökte ratta men det hjälpte ju inte stort. Försökte stoppa nån som såg lite kraftkarlsaktig ut men de bara: "Nä, jag har finkostymen på mig, ju." Så jag ringde bilbärgningen. Kändes onekligen lite mäktigt när det gula jätteåbäket svängde in bara för vår skull. En stormagad jätteman lokaliserade snabbt felet (för att göra lång historia kort, en skitsak som jag omöjligt kunnat känna till). Han var schysst och lät mig komma undan med en smärre avgift, sen körde vi elegant hem till limhamn igen och monstret hejade åter på: "Bil brum! Bil brum!".
Kvällen är stillsam nu, käkar omelett till middag och mannen har varit i Norge idag och är på väg till Tjeckien. Vi träffades hastigt på centralen och tog en kaffe i eftermiddags, han hade fin kostym och luktade arbetsplats. Själv borstade jag håret med en diskborste i morse för det var det enda jag kunde hitta i borst- eller kamväg och det är ju inte varje dag man har lekdejt med en BT-pingla.
I morgon är det tänkt att vårt bohag ska välla in. Längtar.
Kramar, G