Bra skrivet!
Det finns många kvinnor som har kämpat och gråtit för att vi skulle få leva som vi gör idag. De visste att de gjorde det för sina barn och barnbarn.
Nu ska vi förvalta det arv vi har fått, inte slösa bort det för att vi "har råd".
Vi är så rika på jämlikhet att vi tycker att vi kan slösa med symboler och eftergifter. Vi känner oss inte hotade, men vi måste faktiskt tänka längre. Två generationer framåt, hur ser det ut då?
Har vi gett dem frihet eller fotboja?
Det är alldeles för mycket fokus på Mig och Jag i dagens samhälle. Vi behöver kanske plantera en och annan ekskog åt kommande generationer...
passionsblomman skrev 2009-03-26 12:25:17 följande:
Dert är väl precis i det som faran ligger, att man lever i självklarheter, som man tar så för givet att man kan kosta på sig lite gulliga saker som man tycker ser fint ut, och strunta i vad de har för historia.Det verkar länge sedan nu människor offrade livet för rösträtt och andra självklarheter. Att kvinnan skulle bli myndig och äga bestämmanderätt över sitt egna liv, det är dock inte så länge sedan!Ta bara Amalia , polkagrisgumman i Gränna, som stred för att få rätten att själv driva företag-det fick kvinnor inte ha nämligen, och så själv behålla pengarna. Hon blev änka väldigt ung och försörjde sig och sina barn och blev ju för tusan den som gjorde hekla den staden rödvitrandig och mintdoftande!Om hon bara funit sig i vad "man " fick och borde, hade faktiskt den delaen av Sverige sett annorlunda ut. Och hon är EN kvinna! Tror du hon tyckt det var gulligt/rörande respektfullt mot pappa eller vad för något som helst om hon gift om sig och den mannen hade frågat sonen om de fick gifta sig och sonen skulle lett henne fram till altaret? Det tror inte jag.Hon skulle antagligen inte alls vara road av att moderna tidens kvinnor börjat med något som inte ens förekom då.jag gissar att hon skulle skaka på huvudet och säga "dumheter"
