Vem ska leda mig?!

Om du tittar på brudöverlämningens historia och hur den används i många delar i världen än idag så handlar det inte om att pappan "följer" dottern till altaret. Brudöverlämningen symboliserar för många kvinnor en konkret verklighet där de är underordnade män - först sin far och sedan sin make.

Jag ser ingenting vackert i det, och förstår inte poängen med att försöka göra detta till en svensk vigselsed. Jag tycker nämligen inte att man kan blunda, varken för det historiska eller det som sker i andra delar av världen.

Nej, Du ser inget vackert i det men Vi som gör det då??
Vi som inte ser det som något fult och inte ser det som att vi inte "klarar" oss själva utan måste först bli omhändertagen av pappa och sen vår man måste ju får tycka det lika väl som att du inte tycker det....

Skillnaden där tror jag mer ligger i att 99,9% av världens befolkning numera ser hakkorset som nåt väldigt negativt.
Den siffran komer man nog inte i närheten av när det gäller en brud som går med sin pappa på altargången...

"om vi som vill att pappa ska följa en till altaret gör det av den enkla anledningen till att vi vill..."

Förlåt men jag var tvungen att lyfta fram det. Dem som är emot brudöverlämning har en massa olika skäl till det, men så får man motargumentet "för att vi vill". Hur ska man kunna argumentera med det?

Jag efterlyser GODA skäl till att vilja bli ledd fram av sin pappa, inte "för att jag vill" eller "jag tycker inte att det betyder nåt särskilt".

Det måste ju betyda något positiv och fint för er, annars hade ni väl inte velat ha det? Så tänk efter, VAD är det ni tycker är fint i att bli ledda fram till altaret?

För min del är det en symbol av att två familjer förenas inte att pappa går fram till altaret med mig för att lämna över mig till min man som något han ska "ta hand" om för att jag inte skulle klara det själv.. (tyvärr kommer han inte att göra det men det är en annan historia)

Man kan naturligtvis välja att själv blunda för sedens historia och användning i andra delar av världen, men det gör det likväl inte till en objektivt vacker handling.

... så om det bara är 75% som ser det som något väldigt negativt är det okej? Jag har t ex pratat med muslimska kvinnor som inte förstår hur svenska kvinnor frivilligt underkastar sig en sed som för många av dem varit en grym verklighet i sina hemländer. Jag hade inget bra svar. "För att det är så fint för dem" räcker liksom inte....

Fast jag tror inte det är så mycket som 75% som ser det på ett dåligt sätt..

Men den signal jag skickar ut till mina barn är ju att:
JAG har valt att gå in på detta vis alltså gör jag det. Jag är vuxen och bestämmer själv hur jag vill gå uppför altargången.
Om jag har en positiv syn på detta sätt att gå, så sänder jag ju den signalen till mina barn.
Snarare är det "motståndarna" som skickar ut signalen att det skulle vara fult & fel... Inte vi.
Du kan ju fråga min 4½-åriga dotter hur hon ser på det. Än så länge ser hon det som ett trevligt sätt att gå in i kyrkan. Eftersom det är så vi ser det!

Så kom inte och snacka om att det är vi som skickar ut felaktiga signaler...
Att det är fult & fel är en signal hon aldrig nånsin kommer få från oss...

Ett barn har ett oförstört sinne och jag har inte hört talas om en enda unge som tycker att det är fel att nån går in med sin pappa...