Om du vill ha min ärliga och spontana åsikt (och det är antagligen de du vill) så undrar jag hur du kan anse att de hemska signalerna inte finns? De flesta jag samtalat med genom åren som vill överlämnas av sin pappa erkänner i alla fall att seden med brudöverlämning har ett ursprung som är otrevligt, och att det faktiskt finns kvinnor som överlämnas både bildligt och bokstavligt på många ställen i världen än idag. Däremot menar de att det är möjligt att bortse från ursprung och kontext, och istället omtolka innebörden till att man hedrar sin pappa.
Om jag tolkar dig rätt så menar du att de hemska signalerna inte alls finns? Hur resonerar du då?
Jag undrar också vad du menar när du säger att du är fullständigt jämställd i övriga vardagen? Jag tror nämligen inte att någon av oss är fullständigt jämställd, däremot tror jag att de flesta av oss strävar efter jämställdhet. Hemma hos oss har vi t ex nyligen haft en diskussion om varför det förväntas att just jag ska komma ihåg födelsedagar och dessutom köpa presenter till de som fyller år. Jag menar inte att det är ojämställt att vara den som köper presenter, men det är ojämställd att utgå från att det är kvinnan som ska komma ihåg födelsedagar och köpa presenter.
För övrigt ger jag dig cred för att du erkänner att du gillar att stå i rampljuset. Bättre det än att dra någon vals med bortförklaringar. Jag tycker inte likadant som du i det avseendet, men för mig är det en mindre fråga.
Tindragull skrev 2009-03-27 12:09:48 följande:
Eftersom jag inte anser det som en ojämnställd handling så tolkar du min mening fel... Det jag menar är att de där hemska signalerna som ni pratar om... (de som jag inte anser finns) i så fall skulle vara 5 minuter av en hel livstid. Därför anser jag det vara en småsak jämfört med vardagen.Säg t.ex att det skulle vara så (nu är det INTE så detta är bara ett exempel) att jag blir bortgift och överlämnad i den bemärkelsen på riktigt. Men jag är fullkomligt jämställd i vardagen och i övrigt. Då är det knappast de 5 minuterna som formar mina barns syn på jämställdhet. Förstår du nu hur jag menar?Min blivande man blir inte "överlämnad" för att han inte vill det. Han har en annan plan. Han ska lyssna på ett musikstycke i kyrkan och samla sig en stund där framme vid altaret innan jag kommer in.Jag ska inte sticka under stol med att jag gillar uppmärksamhet och vill gärna att folk ska titta på mig när jag går uppför altargången. Men jag vill ha sällskap, annars kommer jag säkert snubbla eller nåt annat roligt... Min blivande är inte alls som jag och trivs bättre med att så där framme.
