Vem ska leda mig?!

googlade lite bara:

I Sverige har vi aldrig haft sådana seder [brudöverlämning]. Visst blev unga flickor bortgifta. Men traditionen har varit att det inte ska ske mot deras vilja - det har inte alltid följts tyvärr. Men den germanska rätten som vår lag bygger på ger kvinnan större frihet.

Seden med brudöverlämning har sent kommit till Sverige, inspirerad av kungliga bröllop och diverse engelska filmer. Man tycker att det är fint...

Och visst man kan lägga nytt innehåll i gamla seder. Men det är lite svårt att se något annat än överlämnande av en överenskommen vara när fadern för fram sin dotter.

Visst, jag tycker att nya seder är välkomna, men inte i en bakåtsträvande anda!

Jag och min man har ju valt varandra och tycker då att vi ska gå den viktigaste promenaden i vårt liv tillsammans.

Jag tänker återigen (lite surmulet) lägga in att nu handlade den här tråden egentligen inte om att bli överlämnad av sin far, utan ledd av sin son.

Och vi (jag och M) som tänker göra "vår egen variant" ska ju inte heller överlämnas av våra fäder (det skulle ju bli hemskt trångt i "mittgången" i såna fall) utan kommer in från sidorna tillsammans med föräldrarna som sen sätter sig ner när vi nått fram till "bröllopsbågen"

Vi själva har just pga vårt eget motstånd mot "överlämning" valt att gå in annorlunda för att det inte ska skicka de signalerna som diskuteras här.

Många här menar alltså att det är "lika fel" som att blir överlämnad av en pappa? vore det inte en naturlig utveckling för dem som vill gå in tillsamans med familjen utan att spåna på det gamla förtrycket av kvinnor?

men fortfarande. är inte valet att gifta er just ert val? jag förstår inte vad föräldrarna har med saken att göra? Såklart fint att två släkter knyts samman och allt det där, men ändå. Ni skulle väl ändå ha gift er även om era föräldrar högljudt protesterat hoppas jag? Jag förstår när bebisen hålls av föräldern fram till dopfunten vid ett dop då denne varken kan gå själv eller göra valet att bli döpt själv. Men alla som gifter sig i Sverige är vuxna människor och torde då kunna göra sina val själva?!

Jag förstår om du tycker det ser fint ut att hedra mamman och pappan men förstår ändå inte varför bröllopet, som är till för mannen och kvinnan, ska bli något allmänt jippo för att hedra sina föräldrar?? Det finns det andra och bättre dagar till?

Eller har jag missförstått?

Jag har helt enkelt en annan syn på bröllop än du har.
Det är främst vår dag, min och Ms, men också en dag att fira gemenskap, kärlek och familj. För mig är det nästan viktigare att familjen finns på plats än att vi ska gifta oss.

Sen om det för dig känns som ett "jippo" att göra så får du stå för det

Jo, men där måste faktiskt samhället ta och backa ett steg och börja se mer åt individer än åt könsroller, för som de flesta vet finns det många ojämnställda förhållanden i gay-världen med. Och för att inte tala om alla män som lever förtryckta i hetroförhållanden.

Om vi vänder på det 180 grader så säger jag helt enkelt så här: Jag har inget behov av att symolisera och signalera med min jämnställdhet, så därför ser jag själv ingen mening i att gå fram själv (?)

Ah, men du missförstår mig lite tror jag.

Om en person som inte har en aning om vad som pågår, och som inte talar språket, ser en brudöverlämning, hur uppfattar han/hon den?
De allra flesta skulle se en kvinna som lämnas över från en äldre man till en yngre. Det signalerar, en visserligen värdefull men dock, ägodel för väldigt många. "Varsågod, här får du min dotter, hon är nu din".

Att man gör det med glädje och visar det för t ex sin dotter gör ju att hon gärna i framtiden skulle göra likadant eftersom hon minns mammans bröllop.

Problemet är nu att om jämställdheten av olika anledningar går tillbaka och dottern eller kanske dotterdottern inte har samma frihet som vi har, så har vi hjälp till att försämra hennes chanser att kämpa emot.
Dels har vi sagt att detta är en OK och glad sed, men vi har även sett till att det enkelt finns ett styrmedel att införa för att t ex gifta bort kvinnor.

Nu behöver det ju givetvis inte bli så extremt dåligt så att kvinnor gifts bort mot sin vilja, men det vi menar är att det sänder signaler om kvinnans ställning, oavsett hur glad och lycklig man är.

Även om jag inte ser den symboliken att pappan överlämnar ägandeskapen till nya mannen, så är det egentligen lite rart att det SKULLE kunna symbolera "här är min dotter som jag älskar av hela mitt hjärta, och jag litar på att du kommer att älska henne lika mycket som jag har gjort". Det är ju ett sätt att se det, vilket jag inte tänkt på innan. Nu känns det ÄNNU bättre med att pappa ska följa mig in mot mitt nya liv som fru.

Ja, det är jättefint, och jag är säker på att det är så de allra flesta pappor OCH mammor ser det oavsett överlämning eller inte. Plus att man kan byta ut ordet dotter till son också, eller hur?

Aleta,
javisst kan man byta ut ordet dotter till son. Mam kan även byta ut pappa mot son.. Det blir lixom som att den som leder bruden/brudgummen fram vill visa att "denna person som ska gifta sig med min*vad det nu är* är OK och att man litar på att denne kommer att göra allt för att göra en dotter/son/mamma/pappa lycklig. Tror inte att många hade velat leda fram sin dotter till en känd misshandlare eller kriminell, lika mkt som att någon skulle vilja leda fram sin mamma till en karl som misshandlar henne eller helt enkelt inte behandlar henne som sig bör.