Tack för uppmuntran!
De flesta verkar ställa upp på att brudöverlämningen har bakgrund i att kvinnan inte är myndig nog att fatta beslutet om äktenskap själv och att detta är något dåligt.
Åsikterna är olika om hur man ser på denna symbolik idag. Därmed skiljer sig åsikterna också om hur man tycker att man ska hantera seden. Man kan:
1. omvända den till något positivt
2. begrava den
Jag vill egentligen inte diskutera vilket sätt som är bäst att hantera seden på. Den frågan är i mitt tycke för vetenskaplig (en tvärvetenskaplig grupp med beteendevetare, historiker, genusvetare, teologer, m.fl. borde utreda den). Det är svårt att tycka och tro om vad som är mest effektivt, och jag gitter inte leta upp någon bra fakta.
Jag tänker trots det jag nyss skrev vräka ur mig mina spontana tankar om det, eftersom det påverkar min ställning i frågan.
Jag tycker att förvandlingen av seden till något positivt är en sympatisk tanke. Det skulle vara bra om det gick, men det är där jag tror att problemet ligger, att det är alldeles för svårt. Just för att det alltid kommer att ha funnits en negativ symbolik i den. Det kanske inte går att ändra innebörden av handlingen eftersom (jag tycker) att symboliken i handlingen ännu är så tydlig (även om man inte vet bakgrunden) att jag tror att den inte kan falla i glömska. Det sätt som jag tror att det är möjligt att förändra är om det för varje brud som går med sin far skulle finnas en brud som gick med sin mor, en brudgum som gick med sin far, en brudgum som gick med sin mor, en brud som gick med sin son (som TS 
), en brudgum som gick med sin dotter, en brud som gick med sin hund, en brudgum som gick med sin katt, en brud som gick med sin kusin o.s.v. Fast jag personligen föredrar ändå att gå in med min blivande. Jag som brukar anklaga min pojkvän för att vara för traditionell. För varje brud som går in med sin far (har dock aldrig sett någon på riktigt) ser jag en upprepning av en tradition av manliga överhuvud. Tyvärr.
Jag tror att det är svårt att också begrava seden, men eftersom det finns ett bra alternativ till den (att gå in gemensamt) som varit tradition hos oss länge så tror jag att det skulle vara lättare. Seden kanske skulle poppa upp ibland, men om kunskapen om bakgrunden till seden finns så skulle den inte få fäste. Och förhoppningsvis skulle det istället för just brudöverlämningar poppa upp "inmarscher" i massa former. Att man går in i olika konstellationer eller varför inte att de båda i brudparet står längst fram och väntar eller kommer in framifrån som på en scen (dessa tankar gäller främst borgerliga bröllop som inte har en speciell vigselordning).
Jag ska sluta med mina teorier nu, det var ju just det jag ville undvika, men jag var för karaktärssvag. Fy mig. Jag ska bara säga att jag inte känner att jag sitter och letar negativa saker eller väljer att se saker negativt. Det är en reaktion jag får. Fast jag kanske är lagd åt det hållet. Mer realistisk än romantisk. För att vara ännu lite mer negativ så tycker jag att det är lite tråkigt att vi sitter ett gäng kvinnor som egentligen vill åt samma håll (jämställdhet) men har olika åsikter om vägen att komma dit. Det känns som att vi motverkar varandra. Och jag är en del i det. Men jag ska se det positiva, det är ju vitaliserande på samma gång! Jag har lärt mig massor och jag förstår mer och mer (har perfekt syn och inga större fel på hörseln heller 
).
. Istället för det jag först skrev skriver jag det jag ville säga utifrån mig själv, bara 
.