Vem ska jag gå med till altaret??

Hm, jag funderar lite... en del vill bli överlämnade av sin pappa, och försvarar det med "han betyder så mycket", "det är så fint" mm det har vi hört tusentals gånger.

Men ingen av dessa blivande brudar förklarar varför de absolut INTE vill gå med sin blivande man? För mig känns det som det klart mest romantiska just för att man gör det tillsammans...

Och lite känns det som att alla försvarar brudöverlämningen så mycket för att de sett det i filmer, och tror att det är så det går till i verkligheten. Sen när man inser att det finns en annan svensk tradition (med väldigt fina tankar bakom om mannens och kvinnans lika värde)så vill de ändå inte släppa den där amerikanska filmdrömmen?

De, va väll ungefär huvudet på spiken de!!!

Bride in the city skrev 2009-07-31 14:19:18 följande:

Nej men förr signalerade det faktum att man hade råd att köpa en vit klänning som inte gick att använda senare att man var rik. Annars gifte man sig i en klänning som gick att använda vid alla högtidstillfällen i en mer praktisk färg.

När jag ville gå in med pappa så handlade det ju så klart inte om at jag inte ville gå in med min man! Det var inte det som var grejen liksom.
Utan jag skulle gå in med pappa för att "det bara var så"! Ingen direkt förklaring..

Tror du att svenska kyrkan verkligen tänkt att det handlar om lika värde mellan könen? Det betvivlar jag faktiskt. För det handlar om kyrkan som idag inte gärna vill viga dem som är av samma kön, vi pratar om kyrkan som bara för ca 50 år sen inte heller gärna ville ville viga (synbart) gravida kvinnor, vi pratar om kyrkan som fortfarande inte tycks tolerera kvinnliga präster helt och fullt. Tillåt mig tvivla.

Man får gärna gilla utformningen av den svenska vigselordningen, men jag förstår inte meningen med att tolka in något speciellt i denna. Vi vet att under alla de århundraden som kyrkan vigt män och kvinnor så har kvinnor och män delvis haft olika möjligheter i samhället, så vad spelar en symbolhandling i kyrkan för roll då? Vad symboliserade den i realiteten utanför kyrkans väggar för säg 150 år sen? Parterna må ha gått upp för altargången tillsammans men de kunde bara vigas av en man t e x.

Sen tror ju jag att det funnits många äktenskap som varit goda och lyckade för båda parter även för 150 år sen.

Bride in the city skrev 2009-07-31 15:34:08 följande:

Exakt!

men vad är poängen med att sträva bakåt?

Jag tycker mig ha nämnt det flera gånger...

Jag vill att jag och min blivande man ska ses för första gången den dagen i kyrkan. Jag kommer att spendera kvällen och natten innan med mina tärnor och min mamma och han kommer att spendera den med sina marsalker och sin bror. Detta för att skapa en viss längtan och att man blir förväntansfull inför att ses till bröllopet. Sedan tycker jag att det är vackert att man ses första gången när bruden kommer in genom kyrkporten och går mot sin man.

För övrigt kan jag tänka mig att ställa mig inne i kyrkan och låta min m2b vandra ner altargången mot mig, men detta är inte något han vill...

Det är min dröm och jag skulle uppskatta om den inte förlöjligades eller avskrevs som romantiskt hollywooddröm. För var den än härstammar från så är den ändå min...

Men ursprunget ÄR ett fakta!

Angående symbolvärdet kring det hela kan man ju diskutera. För att dra en jämförelse kan vi ju diskutera om ett hakkors är ett soltecken eller ett tecken på nazism? Lagen säger det senare, och hindrar användande av symbolen.

I fallet med brudöverlämning så finns det en ursprunglig symbolik i handlingen - nämligen att kvinnan går från en förmyndare till en annan. Visst finns det många som anser att den symboliken nu är utspelad, och att man kan lägga annan symbolik i det. Och hakkorset är ju ett exempel på att symbolik kan ändras.

Men i det här fallet så är det allstå ett faktum att Svenska kyrkan har en uppsatt vigselordning, och i den ingår att brudparet går gemensamt i altargången. Finns alltså inte inom kyrkan som organisation intresse för att ändra symboliken.

Vilket de annars har gjort med t.ex. brudkrona, man får låna kyrkans krona även om man inte är oskuld - vilket tidigare inte var tillåtet.

Till BRide in the City: Kyrkan är, som du säkert vet, VÄLDIGT inriktade på symbolik. Färger, symboler, handlingar som görs i kyrkan har betydelse. Så det är inte konstigt att det anses viktigt med symboliska handlingar i just kyrkan.

Jag är också medveten om motstånd mot kvinnliga präster, motstånd mot att viga homosexuella osv. Nu är det ju dock så att kyrkan är demokratiskt styrd, det finns ett kyrkofullmäktige, kyrkoråd m.m. Det är mer människorna inom kyrkan vars motstånd mot vissa företeelser fortfarande existerar. Det är därför det måste finnas en diskussion kring det hela. Till skillnad från staten är kyrkan även ännu mer restriktiva med att förbjuda saker. Jag kan önska att brudöverlämning var förbjudet, i alla kyrkor i hela Sverige. Men kyrkan anser i princip att kvinnor som får höra ursprunget och får symboliken förklarad för sig självmant ska ändra sig i frågan, med tanke på att de flesta är hyfsat upplysta i jämställdhetsfrågor. Dock finns det församlingar som har tagit beslut om vad som gäller i just deras kyrkor, bl.a. för att en präst som nekar till överlämning inte ska "bytas ut" bara för detta, att prästerna spelas ut mot varandra etc.

Just nu händer nog inte så mycket i den frågan, eftersom frågan huruvida kyrkan ska behålla vigselrätten eller inte bör tas ställning till först. Det lär ju ha effekt även på brudöverlämningsfronten...

Mitt råd till dom som vill/önskar sig att ha brudöverlämning. Bli inte "skrämda" här inne och "skäms" inte för att ni vill ha det så! Utan tala med eran präst om detta, så får ni se vad han/hon säger.

Och för övrigt så bara ÄLSKAR jag romantiska Hollywood filmer och ser absolut inge fel i det heller. Alla har vi även här, olika filmsmaker! Sorry, lite OT nu, men folk blandar gärna in film i detta på någe underligt vis...

Tja, jag gillar också romantiska hollywoodfilmer. Men jag har alltid varit på det klara med att det här i Sverige är tradition att brudparet går in tillsammans. På samma sätt som det i Sverige är tradition att man växlar ringar vid förlovning (vanligen släta ringar), medan det i USA är så att endast tjejen får en ring vid förlovning, oftast med så stor diamant det bara är möjligt och sedan växlar de "enklare" ringar vid vigseln. De frågar i USA också ofta kvinnan om hon kommer "obey and honour" sin man (=lyda och hedra). Det finns alltså skillnader, men den romantiska känslan kan ju finnas där ändå. Det betyder inte att allt man ser på film bör införas här (på gott och ont).

Särskilt inte om det är emot Svenska kyrkans uppfattning.

Och i den frågan så är jag faktiskt litet irriterad över att det verkar vara många präster som godkänner överlämning, mot sin arbetsgivares uttalade önskan...

Nej jag har då aldrig någonsinn nämnt att man bör införskaffa seder som man ser på film! Det är inte därför vi valde att ha brudöverlämning iaf.! Man ska nog vara lite försiktig med att dra alla över en kam här, eller dra för snabba slutsatser, så att man inte trampar på några ömma tår och lägger ner energi helt i onödan.

Här är vi lyckliga och glada med funderingar som är välkommet att skriva om och dela med sig av.

Jag är iaf. glad över att våran präst sa "självklart" till vår brudöverlämning! Det kan jag inte sticka under stolen med!

Och som jag sade tidigare, tala mer eran präst först för att se om han/hon godkänner brudöverlämning!

Bride in the city skrev 2009-07-31 15:34:08 följande:

Ja, faktiskt. I det avseendet att man ansåg det viktigt att båda inblandade ingick äktenskape av fri vilja. Det skulle alltså inte få vara en affärsuppgörelse fäder emellan. Så, ja, det hade med kvinnans egenvärde att göra.

Vad gäller klänningsfakta så är den vita klänningen ingenting annat än en modegrej som kom från kungligt och adligt håll och anammades av det fina folket även här, liksom förövrigt bruket av brudbuketter.

Vanligt folk gifte sig i den svarta högtidsdräkt som seean var festklänning så länge den höll och passade. Man kunde alltså tom begravas i den om så var.
Alternativet till den klädseln var folkdräkt. Det fanns ofta en extra festlig brudklädsel som liksom kronan kund lånas i församlingen.

Kronan har också symboliserat rikedom och att man kröner bruden, att hon inte fick bära den om hon inte var oskuld är dock det de flesta vet idag.

Kraven på oskuld har nog förövrigt varit högre från den släkt som skulle ta emot bruden i sin gemenskap då man i alla tider velat vara säker på framtida barns ursprung.

Slöjan tros också ha haft betydelse i fråga om transporten till kyrkan, då brudrov inte var ovanligt. Det var därför man hade tärnor också,och det är troligt att man beslöjade även åtminstone någon av dem för att göra det svårare att identifiera bruden.

Idag har även enkelt folk råd med en klänning för ett särskilt tillfälle, så skkrytet med kalasklänning har blivit allmänt.

Kravet i samhället på att fina flickor aldrig ska ha pippat har försvunnit, så alla ritualer och symboler runt oskuldens bevarande och sedan tagande har förlorat i intresse.

De flesta brudar löper ingen som helst risk att med våld rövas bort innan sin vigsel, så att dölja någon med slöja är idag onödigt. Men då den i allmänhet varit en väldigt dekorerad och arbetad detalj i brudklädseln som många fortfarande tycker är vacker och unikt för just att stå brud, så hänger den med än idag.

Att bruden skulle börja gå med sin pappa altargången fram, istället för med sin brudgum, är helt nytt i Svenska kyrkor de senaste åren och historien bakom att det görs i de länder sedan kommer ifrån är och förblir att kvinnan var omyndig.

Kyrkan har ingen anledning att plocka in sådana alternativa symboler i ett vigselritual som redan har en tydlig symbolik i hur man träder in i kyrkan. De båda släkterna förenas i kyrkan, sittandes på varsin sida av altargången, gråtandes när de ser sina älskade barn gå altargången fram för att bli man och hustru.

Vrför ska du föras av någon? Jag ska gå in själv. Att lämnas av sin far har en betydelse av att man är osjälvständig och lämnas över som en ägodel till nästa man att bestämma (rätt så bissar tanke i vår tid) Så tänk på vad saker betyder också. Att många av oss växer upp i sådana drömmar (även jag själv) är ju bara för att vi männiksor är kulturellt, traditionellt och allt vad det kan vara, bundna.