Vem ska jag gå med till altaret??

Som svar på din fråga i rubriken TS:

Med bara en och en halv vecka kvar till mitt bröllop har jag äntligen lyckats fatta ett självständigt beslut om att ledas till altaret med min iller! Det är honom jag har delat alla större stunder i livet med så det känns helt naturligt att det är han som får äran att lämna över mig till min make som nu ska fylla illerns roll...

Nä, jag ska gå in med min fästman såklart- det är väl honom jag gifter mig med sist jag checkade. Btw så verkar brudöverlämning av pappan ens vara självklart i USA så ni som vill ha er Hollywooddröm kanske borde tänka om lite. Det verkar vara allt vanligare på sina håll att man leds in av föräldraparen (alltså såväl man som kvinna leds in av såväl mamma som pappa). Personligen anser jag att tills man kan svara på varför man ej gör på det sättet utan prioriterar att endast bruden ska ledas in av sin far så kan man inte svara på varför brudöverlämning ej kan ses som kvinnoförnedrande.

Men TS- det är ditt bröllop och ditt val (oavsett vad andra människor kan få för uppfattning om din ev. självständighet efter det).

KOpiering det lever vi i samhället av ehla tiden så vad är det för fel att få det som man vill ha det...

Jag ser inte att jag blir överlämnad utan jag ser det som en frin gest och mycket vackert..

Alla som är emot att fadern går in med bruden realterar till överlämnning om ni inte fokuserade så mycket på överlämning utan på kärlek... Vad är det för fel att visa att min far tycker att detta är bra eller kul.... Måste man se överlämning de som känner så borde knappt kunna sitta här och skriva den tiden är förbi!

Jag har fortfarande inte fått någon förklaring på hur det är en fin gest? Gest av vad? På grund av vad?

En fin gest är att ge blommor till någon som tack för en gjord tjänst. Men en fin gest att leda någon till altaret?

Om min fästmö skulle vilja bli led av sin pappa till altaret så skulle det inte bli något bröllop. Jag vill inte bli undanskuffad på något sätt. Det är lika mycket min dag som hennes dag. Och hennes pappa har inget med vårt bröllop att göra.

En fin gest att visa den som satt mig till livet och uppfostrat mig till något bra(det är så JAG tycker men det finns ju som sagt 100 andra skäl till varför)
Min man får min och alla andras uppmärksamhet i timmatal innan, under och efter vigslen och min pappa får 1 minuts uppmärksamhet.

Jag håller fullständigt med...

Jag förstår de brudpar som går in i kyrkan ihop... Men jag vill att min far leder mig till altaret.. Det handlar inte om att min M2B inte skall få någon uppmärksamhet.. Det handlar om att jag står nära min far och det betyder mycket för mig att han vill göra det...

Min M2B håller av min far em´normt mycket så för honom så är det enormt ärofyllt att min far vill göra det...

Hade hoppats på lite mer förståelse från alla önskar att alla kunde försöaka och accepetera varandras beslut...

Prästen har ju faktiskt helt rätt... Det är i grunden alltihopa i ett nötskal. Pappa GER bort dottern... med allt som det står för!

Sen får/ska man ju göra precis som man vill så klart, men risk för att tolkningen blir som ursprunget är konstruerat, det är det ju väldigt stor risk för!

Jag har läst alla inlägg och förstår att detta skapar engagemang och känslor. Kul!

Många hävdar att överlämning av bruden är förlegaat och gammalt. Men ärligt talat så är väl mycket av kyrkans ritualer och traditioner mycket gamla.

Jag, för min egen del, vill egentligen inte bli överlämnad. Jag ser det som att min käre far stöder mitt val av make och välsignar oss båda. Att gå med mig brevid sig, kanske hand i hand, kan ju inte ses som annat än kärleksfullt. Han släpar mig inte, jag springer till min make själv :)

Pappa har alltid varit ett stort stöd i livet, och jag ser inte pappans handling som annat än stöttande. De fäder jag har hört som lett fram sin dotter, har varit rörda över att få göra detta. En fin kärlkshandling.

Detta med att brudgummen inte får uppmärksamhet... Det är ju han alla tittar på från böörjan! :) Han som kommer in först. En liiiiten stund står han med bestmannen och väntar på bruden. Jag har aldrig varit gift. Men jag tror, grundat på andras berättelser, att den kärleksfulla blicken mellan hustru och make lika gärna kan äga rum längst altargången, som utanför kyrkportarna.

Jag och min killen har som sagt inte bestämt oss än, och trots att jag startade tråden, så tror jag ändå att vigseln handlar om mer än just denna "detalj"... :)

Kul med så många åsikter! Jag tror också på att bröllopsdagen är en dag då brudparets önskningar ska uppfyllas... Såklart!

Tillägg.

Angående att det just är pappan som överlämnar, så har jag hört om par som haft andra brevid sig. En gång var det en hund, en annan gång en bror. Ett par valde som brudtärna brudens gifta mamma och mormor :)

Jag, för egen del, har bara två val. Killen eller pappa... Det handlar inte om en filmdröm. I iaf inte för min del. Inte alls... Vill man ha en romantisk-film-dröm, så går det att få på andra sätt. Såg på you tube om ett par som gifte sig på Disneyland o tjejen hade en prinsessklänning...

Ha en bra dag!

Jag vet att det är en tradition.. men jag tror inte att alla andra i denna tråden håller så hårt på traditioner... När man gör det har man rätt att börja klaga på andra..

hur många går i kyrkan varje söndag?
Hur många går baraxlade i kyrkan?
Hur många väntar med att älska till efter bröllopet?
HUr många har barn innan äktenskapet?

De som kan fylla i alla traditioner kan kanske klaga men tyvärr inte annars...