HEEEJ! Jag är så glad så glad så GLAD!!!!
Jo, för nu har vi varit iväg hela familjen för att kolla inden här handbollsskolan som jag hittade via nätet häromdagen.
Och min son bara ÄLSKADE det! Shit, ungen var som fisken i vattnet och sprang som ett litet jehu.
En stund satt jag och kollade telefonen, och man hörde hans namn ropas HELA tiden-efetrsom han hade knipitbollen och de andra ville visa vart de fanns för bra pass...:_D
Han satte ett par schyssta mål också och i drickapausen hann jag fråga "har du kul?"
Svar:
SKOJARU??? Det HÄR ska jag börja med-ingen kan hindra mig!
Åh vad kul det är! Jag VISSTE att han var som klippt och skuren för det här, och har sedan han lärde sig gå sagt att han skulle kunna bli en ny liten Ljubomir Vranjes...hihi!
Tränartjejerna kom fram och pratade efteråt och sa till mig flera gånger GUD vad roligt och se er son, han har ju världens bollkänsla, och jag är djupt imponerad!
Och killen som tränar laget med -99/-00 grabbarna sa i telefon att vill han får han gärna haka på deras träningar på måndagar.
DEt känns så himla klockrent! Nog för att det är 1,5 mil till träningen, men så var det ju förut där vi bodde inann också, så skitsamma, bara han får röra sig och vara glad och få utlopp för något han så tydligt har i sig.
Så, nu har jag hojtat klart om min son för ögonblicket.