Vi fortsätter blanda och ge

Och mina INTE stod här ovan med versaler! Varför gör BT så?

Största, varmaste kramen till Tinga. Det måste kännas helt enkelt för djävligt att inte kunna påverka situationen trots allt ert slit. Jag förstår också om det känns som en besvikelse att inte dagis gjort att det vänt ännu. Vad bra att du får träffa psykolog i alla fall.

Ore igen, hihi, vad kul att du fick jobbet efter en ansökan som du skrivit när du var lite smålullig . Jag tänkte försöka mig på ditt tips men efter vinet i lördag blev jag trött så det gav fel effekt den här gången.

Men jag fick in ansökningen i söndags i alla fall. Alltså, att skriva ansökningar är för tillfället det värsta jag vet . Ångestfyllt. Blääääää.

Liten, vad bra att plommontårtan blev god. Kom på det sen att du kanske missuppfattade mig. Jag har aldrig gjort den själv. Såg bara receptet i samma veva som du frågade om vad man kunde göra med plommon. Skönt att den blev bra i alla fall så att jag inte förstörde er dessert .

Tinga - jag tror att det är bättre att få tänka sådana där tankar i klartext och att skriva av sig om dem än att bara ha dem långt inne. För tankar på allt och inget, om inte om och så vidare har vi alla. Jättebra att du tar med dig maken till psykologen!!

Och jag har ju en kompis som sliter med barn nr 2 (åldersskillnad på 3 år) som är för tidigt född. Han närmar sig två år men ligger lååååångt efter i utvecklingen. Har alltså sett på ganska nära (om än inte så ofta) håll hur otroligt mycket sånt här sliter på föräldrarna. Och som du säger - ni har inget val... MEN hittills har ni klarat det strålande! En massa styrkekramar!!!!!

Oupsie - duktigt att få iväg ansökan och det där med fina farmor kan jag verkligen skriva under på... hm... mycket konstigt att tänka att hon inte hann träffa min kära prins tex.... hon hade gillat honom!

Äh, jag är redan hyfsat kry så mig är det ingen fara med!

Det är ju märkligt att ställer jag vagnen i köket där den är i vägen sover Astrid bra i den men ställer jag den i hallen vaknar hon på en gång. Jag har provat flera dagar i rad nu så jag är säker på att det är så. Någon skillnad är det.

Tinga, var det Piff som var den större som hade bra näringstillförsel från början? Fast det är han som krånglar mest nu? Jag antar att det inte hade varit möjligt att plocka ut en och låta en gå fullgången tid? Så hade man inte behövt välja bort någon? Fast hade det gått så hade de väl gjort så, äh, glöm frågan.

själv har jag just tagit en stärkande promenad... inser att jag har fler kilon än vanligt att bära på.. för ATTANS vad varm jag blev....

Jag hade ju sett fram emot att få börja dricka vin igen men jag blir så förbaskat trött av minsta lilla nu och jag är ju redan trött så det känns inte lockande i alla fall nu!

PB, man verkar inte kunna börja sitt inlägg här med ett ord med bara stora bokstäver?

Förresten, varför skulle nya pelargoner inte klara det lilla dagsljuset nu när ens gamla överlever år efter år? Kan inte vara ljuset som är boven trots allt.

Nu vaknar hon! Fast nu har hon typ sovit hela dagen hittills, inte konstigt att hon är vaken halva nätterna.

Tinga - många kramar till dig. Jag tänker ofta på det du berättar om din situation, det verkar helvetiskt, men kämpar ju fantastiskt, och NÅGON gång kommer det ju att gå över. Eller?

EGO - det blev en liten skidpromenad, 20 min bara. Men det kändes bra så i morgon kan vi nog utöka det hela lite. *nöjd*

Ang sjuka eller handikappade barn är jag mycket mer skraj för det nu än vad jag var när jag väntade E. Det som känns värst är att om barnet som kommer inte är helt friskt så kommer det ju drabba E så himla mycket, och det känns inte rättvist mot henne. Hon har ju inte valt att få ett syskon, det är ju vi som bestämt "åt henne", men å andra sidan vet både jag och maken vilken glädje vi har av våra syskon, så det vill vi ju också att hon ska uppleva. Lite dubbelt och krångligt... Någon som hänger med i mina tankebanor?