Vi fortsätter blanda och ge

Gäsp vad jag är trött. Astrid har sovit jättelänge nu så jag hade också kunnat sova en stund men eftersom jag trodde att hon skulle vakna så har jag suttit här och läst ikapp istället och nu är det väl ingen idé.

Vi har varit och fotat oss för lokaltidningen, en sådan där födelseannons, skönt att få det gjort, vi gjorde ju det med Iris och har tidningen sparad så det kändes inte mer än rätt att få en sådan bild till Astrid också. Iris var verkligen på bra humör, jag hade annars en vision om att hon inte skulle vilja vara med på bilden.

EA, vilka fina bakverk, ser både imponerande och gott ut!

Nu har jag lagt upp några vårbilder i mitt galleri. Alla var visst inte så bra som jag mindes men det blev några våriga, soliga iaf. Lite lökar, körsbär, gräsmatta.

Parnassia, du måste gå in och göra ditt galleri synligt. Det gör du under "verktyg"

Vänner: Kul att sushin blev bra!

Och de där mammorna verkar oerhört trista...

Jag har faktiskt försökt undvika att säga "vänta bara så får du se, allt blir så annorlunda när man har barn" till min syster när vi har pratat... För även om mycket är annorlunda, och känns annorlunda, så är det ju mest för att det tillkommer ytterligare en dimension i livet, som till att börja med tar mycket tid och energi från en... Men det andra finns ju kvar, en del kanske man prioriterar bort, men inte _allt_ annat?

Som Sweet var inne på så behöver man nog egentid, tror inte det är så nyttigt att enbart identifiera sig som mamma och bara ägna sig åt det. Eller så är det bara för att jag själv tycker det är så främmande.

Vet att jag muttrade litet inombords när folk under graviditeten frågade mig "hur kommer det bli med träning för dig då sen", och jag svarade att jag hoppades kunna komma igång så snart som möjligt efter förlossningen. "Jaha, och det tror du att du ska hinna/vilja/orka, bara vänta och se, du ändrar dig nog". Det fick mig nästan att gnissla tänder av frustration... Jag tror ju att om man vill så hinner man med andra saker, om än inte i samma omfattning som man hann tidigare... Särskilt med den support vi har omkring oss, och faktiskt vågar ta hjälp från! (Jag jämför t.ex. med svägerskan som hade en bestämd åsikt om att hennes barn aldrig skulle behöva utanför hojtavstånd från sina föräldrar under hela första året, vilket omöjliggjorde en del hjälp de annars kunnat få)

Oj, det blev långt

PB: vi kommer på samma kalas!

Vet ni - idag är det dagen före fredag!!! *laddar skivan med fuldanser*

Cicci - om du läser - har skickad mina mattips i din inbox. Hoppas de inte behövs under/efter semestern.

BS - strongt att komma iväg o fota. Skönt att storasyster var på gott humör.
Inget vi tagit oss för med Mindre, och nog inte gör med Grynet heller då.
Vi kommer ju inte ens till skott och bestämmer vagn, som ju borde vara lättare innan bebben är här.

Vänner: jag har nog samma inställning som du, att man inte behöver el ska ge upp hela sitt liv för att man fått barn. Vad är man då för en förebild för sina barn?! Men jag har också tur att ha en så bra och jämställd man som lagar mkt mat, städar, fixar, hämtar varannan gång på dagis, vabbar varannan gång (minst), låter mig gå ut på stan och träffa tjejkompisarna mm. Vi låter varandra komma iväg - han till sin squash med killkompisen och jag till mina tjejträffar tex. Då får man lite andrum och tycker att det är roligt att vara mamma.
Jag tycker mig ana att Moa trotsar mer mot sin pappa än mot sin mamma just nu - undrar vad det beror på? Jag är ju generellt sett lite strängare än min man så jag vet inte om jag satt mig i respekt. Men å andra sidan borde hon kanske trotsa mer mot mig då?

koko: förresten - läskigt med Connys hand. Aldrig roligt att behöva besöka akuten (varför händer alltid sådant på kvällen/helgen?). Tur det inte var värre!

BS: Härligt att Iris var på bra humör!

En liten fundering, tänker du och maken på hur ni förhåller er gentemot Iris? Så att det inte är så att hon krånglar eftersom hon märker på er att ni väntar er krångel?

Det där är ju ett jättesvårt kapitel, särskilt när man har ett spädbarn som tröttar ut en och man faktiskt måste stålsätta sig för att orka med eventuellt krångel, men samtidigt ska orka med att dölja det på ett bra sätt. Kanske är Iris väldigt känslig för dessa sinnesstämningar?

Eller så är detta något ni redan funderat på och testat... Ni har ju provat det mesta...

Hur som helst får du försöka njuta av de tillfällen då hon är glad och nöjd, och få energi av dem till de betydligt mer jobbiga tillfällena...

Va??? *fattar nollare än vanligt*

Här få´ru ett par låtar du kan fula dig lite till lite i förväg: