Hur man fastnar och aldrig kommer loss igen

tråddejt GRANDE! Ska vi ta picnic på catering??!?!

lappis – ja jag hade inte gjort som henne alls men nu är det som det är. 

nenne - ja, alla är vi olika! Hon får ju lida över att inte ha dig där på sin stora dag medan vi får njuta av ditt sällskap istället .

koko, men stackars Conny! Hoppas han slutar kräkas snart!

Och stackars Piff! Nog är det förståeligt med lite bakslag, det vore ju konstigt om det bara vände över en natt för småpysarna men att det skulle komma så snart, man hoppas ju på längre och längre bra perioder och kortare dåliga.

Och stackars BS man, det måste vara grymt jobbigt att ha det så där hela tiden.

Nu verkar det som om jag kommer att missa megatrådträffen i juni. Jag hade glömt bort att svärmor fyller 70 där och ska ha öppet hus på lördagen.

Telis - åh nej, jag vill ju träffa dig (och kanske Televinken) i juni!

BS - vad trist att det aldrig lossnar i relationen mellan Iris och hennes pappa. Kan man inte få hjälp nånstans ifrån för att få rätsida på problemet?

oj jösses, jag glömde ju: det är freeeedaaaaaag! wohooo!

telis *avgrundsvrål* NnnnnnnNNEEEEEEEEeeeeeeeeeeejjjjj..... Var ska hon ha öppet hus då? I närheten av parken? Förresten, var ska vi vara?!??!

Telis - kanske du kan titta förbi en stund eller bort hon långt från Stockholm. Vill ju se Televinken ... ja och så dig förstås.

Telis, vad trist. Kan hon inte flytta på sitt kalas då .

Koko - näeee... stackars lilla Conny och stackars sambon.... och hela familjen... KRAM!!!

Snaily - hoppas att du slipper diabetes... men jag måste säga att det är rätt "underhållande" att läsa om alla kontroller du kan göra på dig själv på jobbet... fascinerande!! Vet att min farbror nån gång skrev ut medicin till min farmor... fast då under namnet Grisen XXXX... hihihih

Telis - näemen ELÄNDIGT!!! För om inte jag minns helt fel så bor din svärmor i en stad som ligger cirkus 20 mil från huvudstaden..... Grymt trist krock!!! Och din svärmor bör ju hyllas ordentligt!!!

Ego - ingen strålande natt här. Maken är av den otroligt väluppfostrade slaget. Han såg lite seg ut när han kom hem rätt sent från jobbet igår. Han tog hand om Trollet, som inte var på nåt bra humör och jag hann fixa en massa jox. Till slut insåg jag att maken såg tröttare ut än vanligt och suckade lite väl uppgivet. DÅ kom det fram en trist historia om en deadline på hans jobb som är måndag och som är ickeförhandlingsbar och testresultat som gått i helt fel riktning. Effekten blir att han ev får stanna kvar i hålan och jobba i helgen, medan jag åker till min hemstad och går på fest. Supertrist i så fall. Och detta, den låga stämningen, kände Trollet av och vägrade komma till ro igår kväll. Skrik och småätande senare så gav vi upp och lät honom sova i vår säng.... dvs maken fick hålla om Trollet tills de båda somnade... Som tur var så sov Trollet bra sen...  Makens kommentar igår kväll var att han gärna skulle vilja bli akut föräldrarledig och slippa jobbkaoset.

Dessutom - jag har aldrig sett nån unge som börjar få tänder. Men allvarligt talat så gissar jag att det inte är superlångt bort. Trollet har börjat dregla rejält men framförallt trycker han in hela sin lilla hand i munnen och gnor oroligt... han har 11 dagar till sin 3 månadersdag... så lite tidigt är det ju.. hm... rörigt...