• Sebastiána

    Köpa in mig i huset eller skriva äktenskapsförord?

    Jag har aldrig lånat något för att köpa hus eller bil. Jag har studieskulder, men annars har jag inga skulder alls. Jag kan heller ingenting om hur sådant fungerar.


    Mion sambo äger ett hus, dit jag nu flyttat. När vi gifter oss vill han antingen att jag köper in mig i huset eller att vi skriver äktenskapsförord om att huset är hans. I det senare fallet kommer jag att betala någon slags hyra till honom. Om jag väljer att köpa in mig tar mig sambo hem en besikningsman för att kolla husets värde (som ökat sedan han köpte det) och så betalar jag hälften. Jag berättade detta för min mamma som blev lite bestört. Hon kan inte heller något om ekonomi och tyckte att det blir skumt om jag ska låna 1 miljon för att köpa in mig. Hon tycker att det rätta är att jag tar över hälften av de skulder min sambo har i huset.


    Jag har ingen aning om hur det brukar gå till. Känner mig jättekorkad. Jag vill inte bli lurad samtidigt som jag inte vill att min sambo ska känna sig lurad.


    Ni som vet. Hur funkar det?


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-05-03 08:46
    Med "hyra" menar jag att jag betalar min del av kostnaden för maten, det brukar vara min BM som handlar. Han har inte sagt något om att jag ska betala min del av boendekostnaden.
  • Svar på tråden Köpa in mig i huset eller skriva äktenskapsförord?
  • Bride in leather
    Sebastiána skrev 2010-05-03 21:23:15 följande:
    ...därför vill han inte att vi delar på hans nuvarande skulder utan att huset värderas och att jag betalar hälften av det nuvarande värdet. Annars är risken, enligt honom, att om jag lämnar honom (som hans ex) så måste han lösa ut mig enligt marknadsvärdet och så förlorar barnen en del av det de senare skulle fått i arv. Han verkar vara väldigt rädd att jag ska lura dem på arvet. Jag förde upp det där med "att sitta i orubbat bo" - att jag skulle få bo kvar i huset fram till min död om han dog först, men då tyckte han att jag just ville ta ifrån barnen deras arv (men det förskjuts bara). I vilket fall som helst går det inte att göra så eftersom det inte är mina biologiska barn. Tänkte inte på det just då eftersom de bor hos oss alltid förutom varannan helg - jag spenderar alltså mer tid med dem än deras biologiska mamma. Det är jag som hjälper till med läxor och bakar bullar. Nåväl OT. Jag förstår att min BM är orolig med tanke på hur hans ex betett sig...
    Snacka om trist inställning. Ni ska gifta er och han litar inte på dig ju verkar det som?

    Självklart ska du sitta i orubbat bo,hur kan han vilja annat? På de premisserna hade jag faktiskt inte betalat ens en krona. Jag antar att du betalar till barnen o så??

  • wiicky

    Tyvärr måste jag säga att när jag läser det du skriver känns det inte riktigt bra i magen: han tycker att du tar ifrån sina barn deras arv om du ärver, han vill att du ska betala hyra till honom, ni kommer inte skaffa barn eftersom han inte vill (vad vill du?). Jag måste tyvärr säga att det känns som att mest bryr sig om sig själv. Nu är fallet säkert inte så, jag vet ju bara det du skrivit, men jag ville bara tala om det.

  • mittid

    Det går inte att "få sitta i orubbat bo" om du gifter dig med en man som har barn från ett tidigare förhållande, sk. särkullbarn... utan att ni: försäkrar upp hans liv med dig som 1:a förmånstagare till det belopp som är hälften av dagsvärdet på huset vid hans ev. för tidiga död... och då är alltså förutsättningen att du också äger halva huset! Du ärver alltså inte din man om din man har särkullbarn.

    Finns det låneskydd på banken så skall barnen dessutom ha ut MER i kronor räknat vid hans dör för då är ju huset plötsligt belånat endast till hälften av vad det var innan hans död.

    Om han skriver ett testamente att du SKA ärva honom så har barnen ändå rätt till hälften av hälften = i detta fall 1/4 av detta hus och då måste du lösa ut dem med motsvarande värde. Nu skrev du ju att de ska ha rätt till arvet enligt honom och då är det alltså särdkilt triktade livförsäkringspengar som kan hjälpa er, men dessa livförsäkringar tar slut vid 65 eller möjligen 70 - 75 om man betalar hutlöst mycket mer i premie...

    Sen tillkommer arvet på övriga värden och dem ärver barnen på samma sätt och kan ändras till hälften av testamente.

    Nu är ju ditt problem att han vill att barnen skall ha sitt vid hans död så det är Du som behöver juridisk rådgivning av en familjejurist... Inte en bankman!!! Se till att "se om ditt hus" så att du inte står  utfattig, på bar backe och har försörjt hans barns uppväxt om det går åt pipsvängen senare i livet.

    LYCKA TILL!! 

  • mittid

    Lite trött ser jag på mina felskrivningar men budskapet går nog fram... Jag vill hålla med ovanstående "talare" också...


    Lite trött ser jag på mina felskrivningar men budskapet går nog fram... Jag vill hålla med ovanstående "talare" också...


     


    wiicky skrev 2010-05-03 22:11:00 följande:
    Tyvärr måste jag säga att när jag läser det du skriver känns det inte riktigt bra i magen: han tycker att du tar ifrån sina barn deras arv om du ärver, han vill att du ska betala hyra till honom, ni kommer inte skaffa barn eftersom han inte vill (vad vill du?). Jag måste tyvärr säga att det känns som att mest bryr sig om sig själv. Nu är fallet säkert inte så, jag vet ju bara det du skrivit, men jag ville bara tala om det.

    Det känns inte riktigt som att ni sitter i samma båt... är har bränd så får han ta och påminna sig om att det inte var Du som brände honom... Det är ju inte du som skall "betala"!! Ditt liv skall inte vara "villkorat"... Ditt liv är lika viktigt som hans liv och det skall finnas balans i givande och tagande... Du behöver stå på dig tjejen!!

  • mittid

     


    Kanelen skrev 2010-05-03 12:39:18 följande:
    Men om han "gud förbjude" dör så ärver du huset antar jag? Fast det löser klart med äktenskapsförord då. Då blir du å andra sidan bostadslös i en sån situation. Jag hade nog velat äga huset jag bor i.

    Nej hans särkullbarnen ärver vid hans död.

    Äktenskapsförord gäller bara vid skilsmässa...
    testamente gäller bara vid död...
    förmånstagar är man på livförskringar och sparförsäkringar...

  • Sebastiána
    Bride in leather skrev 2010-05-03 21:59:27 följande:
    Snacka om trist inställning. Ni ska gifta er och han litar inte på dig ju verkar det som? Självklart ska du sitta i orubbat bo,hur kan han vilja annat? På de premisserna hade jag faktiskt inte betalat ens en krona. Jag antar att du betalar till barnen o så??
    Ja det känns trist, men så är det. Jag betalar inte till hans barn, mer än julklappar och födelsedagspresenter och andra frivilliga gåvor. Han och hans ex betalar kläder och så vidare. Det är ju min BM och barnens biologiska mor som bestämmer vilka saker de ska ha som tex datorer, TV-apparater, mobiltelefoner osv.
  • Sebastiána
    wiicky skrev 2010-05-03 22:11:00 följande:
    Tyvärr måste jag säga att när jag läser det du skriver känns det inte riktigt bra i magen: han tycker att du tar ifrån sina barn deras arv om du ärver, han vill att du ska betala hyra till honom, ni kommer inte skaffa barn eftersom han inte vill (vad vill du?). Jag måste tyvärr säga att det känns som att mest bryr sig om sig själv. Nu är fallet säkert inte så, jag vet ju bara det du skrivit, men jag ville bara tala om det.
    Hyra = min del av mat, el, värme, vatten. Han tänker inte alls på sig själv. Däremot tänker han väldigt mycket på sina barn. Jag tycker det börjar kännas jobbigt. Han måste släppa in mig i livet och i framtiden. Han ser sina barn som tonåringar för evigt känns det som. Jag vet att lagen inte ger mig rätt till orubbat bo, men man kan minimera skadorna s.a.s, men det vill han inte. Gud nåde om det tullas på barnens arv.

    Jag ser mig, i framtiden, som en gammal, handikappad änka med personlig assistent som matar mig och torkar mig där bak (har en sjukdom som gör att jag troligtvis blir allvarligt handikappad om 5-20 år) och som då måste sälja huset - eller då kanske vi har lägenhet - för att köpa ut hans söner som då är i sina bästa år med fru och barn och jobb.


    Han verkar se mig som en pigg och frisk kvinna i 40-årsåldern som vill beröva två hemmaboende tonårssöner sitt arv som de så väl behöver när de ska flytta hemifrån.

  • Sebastiána
    mittid skrev 2010-05-03 22:18:35 följande:
    Det går inte att "få sitta i orubbat bo" om du gifter dig med en man som har barn från ett tidigare förhållande, sk. särkullbarn... utan att ni: försäkrar upp hans liv med dig som 1:a förmånstagare till det belopp som är hälften av dagsvärdet på huset vid hans ev. för tidiga död... och då är alltså förutsättningen att du också äger halva huset!
    Precis. Detta är jag medveten och har tagit upp med honom, och då anklagar han mig för att beröva barnen sitt arv!
  • mittid

    I dina skor vet jag inte om jag skulle säga ja till ett giftemål... sorry att behöva skriva det. Var och en äger sitt i äktenskapet och om det skall upplösas får den som är "slösa" en vinst... för den som är "spara" måste vara med och betala det söm slösa har gjort av med.... Alttså, spar du för att säkra din framtid och ni sen skiljer er så får han del av dina sparpangar.... Är ni sambo så delas inte pengar. Ja jag vet inte... men du sitter i en båt som inte är sjöduglig som jag ser det... Att kasta in en miljon eller liknande... nej, det skulle jag inte råda till! Om ni ska skilja er så måste han lösa ut dig... då skall du ha hälften av marknadsvärdet... Vilket han kanske inte ens kan få loss och då måste han sälja.... Många bekymmer här...

  • Sebastiána
    mittid skrev 2010-05-04 08:07:03 följande:
    I dina skor vet jag inte om jag skulle säga ja till ett giftemål... sorry att behöva skriva det. Var och en äger sitt i äktenskapet och om det skall upplösas får den som är "slösa" en vinst... för den som är "spara" måste vara med och betala det söm slösa har gjort av med.... Alttså, spar du för att säkra din framtid och ni sen skiljer er så får han del av dina sparpangar.... Är ni sambo så delas inte pengar. Ja jag vet inte... men du sitter i en båt som inte är sjöduglig som jag ser det... Att kasta in en miljon eller liknande... nej, det skulle jag inte råda till! Om ni ska skilja er så måste han lösa ut dig... då skall du ha hälften av marknadsvärdet... Vilket han kanske inte ens kan få loss och då måste han sälja.... Många bekymmer här...
    Jag har just tänkt på detta i natt. Om han vill skriva in bil, båt och hus i ett äktenskapsförord, då vill jag också skriva in några av mina få värdesaker - som silverbesticken och guldhalsband jag ärvt av mormor samt en träningscykel som kanske är lite värt fortfarande. Om vi ska skriva upp en massa pinnaler i ett äktenskapsförord för att vi båda ska äga våra respektive föremål finns ju ingen vits att gifta sig! Sambo känns samtidigt osäkert. Varför skulle jag flytta upp 120 mil, byta jobb och säga upp min lägenhet (OBS! jag har den kvar ännu, ska hyra ut den i 2:a hand) om vi ändå ska leva sida vid sida. Då kunde vi lika gärna fortsatt vara särbos!
Svar på tråden Köpa in mig i huset eller skriva äktenskapsförord?