Gnistra mera skrev 2010-05-05 15:47:32 följande:
Hej,Jag älskar min sambo och är överlycklig om att vi skall gifta oss om ca 2mån. Men mitt i all lycka finns det en djup tagg som gör livet lite obekvämt - Vi kan inte diskutera ekonomi med varandra utan att det nästan alltid slutar med bråk.Jag och min sambo är från olika delar av landet. Jag ville att vi skulle bo i min hemstad och han ville att vi skulle bo i hans. Men min sambo fick igenom sin vilja om att vi skulle bo i hans trakter till slut. Han har byggt ett jättefint hus där och ville absolut att vi skulle bo där. Dumt nog, i början av relationen sa jag naivt att jag kunde bo precis vart som helst- bara jag fick vara med honom. Nu håller han fast vid de orden och jag får jag betala dyrt för mina kärleksord, för trots att huset är fint vill jag inte alls bo i hans gamla hus utan vill att vi skall skaffa något gemensamt. Hans hus byggde han ihop med sin exfru och alla deras inköpta möbler är kvar i huset. Byta möbler verkar inte heller vara ett alternativ då allt är design möbler och svin dyra...han säger att om det skall bytas får jag köpa nytt....men bara efter han har godkänt!I praktiken kommer detta inte ske då JAG inte kommer lägga 500 000 - 1000 000 på bara mö
bler.Själv har jag god ekonomi och har precis sålt min gamla bostasrätt med god vinst dessutom. Min sambo vill att jag skall köpa in mig i huset, men jag vill absolut inte köpa in mig i ett hus där jag egentligen inte vill vara. De gånger jag har funderat på att köpa in mig har jag sagt att jag kanske kan tänka mig köpa in mig till "självkostnadspriset" dvs inte marknadsvärdet, då huset har gått upp i värde. Detta ville han inte diskutera...Om jag inte köper in mig måste jag betala honom i någon form istället. Eftersom HAN krävde att vi skulle bo där tycker jag att det är rimligt att jag betalar bara för mina boendekostnader (räkningar +avgifter), medan han vill att jag även skall betala hans räntor. Han säger att månadskostnaden för huset ligger runt 20 000-25 000/mån med räntor + räkningar (dock ej amortering). Och hans förväntning är att vi delar på alla kostnader efter en procentsats beroende på inkomst innan skatt. Självkart skulle han betala mer eftersom han tjänar mer- men varför i hela friden skall jag betala räntor över huvudtaget?? Jag äger inte huset och kommer inte få något tillbaka vid en försäljning?Jag har ägt min egna bostader sen jag var 22år (är 29 idag). Det känns också jätte udda att ta ett steg av fastighetsstegen och plötsligt bli inneboende istället av ägare.Han vill även ha ett äktenskapförord och delad ekonomi- något som jag inte vill ha. Jag tycker att när man gifter sig blir allt gemensamt. Men han vill skydda sig själv och sina tillgångar och jag får acceptera det...Jag har en bra lön men han tjänar 2-3 gånger mer. Min lägenhet var värd en hel del men hans hus är väl värd 5-8 gånger mer än vad min lägenhet var. Därför är han mån om att skydda sig själv ifall vi skulle gå isär och tycker väl att han är "värd" mer än mig ekonomiskt.Han säger även att han inte kommer gifta sig utan äkenskapsförord...Jag har ringt familjejuristen för mina frågor och han blev jätte förbannad över varför jag inte gick via honom och hans advokat (som skrev hans tidigare äkenskapsförord). Om jag skall göra detta vill jag absolut att vi skall använda någon helt ny där ingen av oss redan är kända.Känns frukansvärt jobbigt. Känns som att han inte litar på mig ett dugg och gör mig jätte ledsen, känns som han försöker få mig att betala mer än vad jag bör och har inte VI tänket. Nu blev detta inlägg väldigt långt...men jag behövde skriva av mig. Min sambo går det inte att prata med gällande detta, och någon vän eller familjemedlem vill jag inte släppa in under vår vackra fasad...Vad skall man göra....?I övrigt, när det inte gäller ekonomi är han underbar och vi älskar varandra men vi kan bara inte diskutera detta överhuvudtaget.....
Lite grand som för oss... med skillnaden att vi bor i hans hus eftersom hans barn bor där. Eftersom han har dem på heltid kan han inte som god far flytta dem 120 mil söderut, bort från kompisar, flickvänner, sin mor osv.
Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag vill köpa in mig i huset. Tanken är att vi ska flytta söderut när barnen flyttat hemifrån. Det kan man ju inte säga exakt när det blir, men kanske om 5 år max.
Om jag inte köper in mig kommer jag inte att betala ränta och amorteringar, och inte heller renoveringar, eftersom jag ju inte heller får någon vinst vid ev. försäljning.
Alla möbler som hans ex valt ut (bara hon, han är inte intresserad av inredning) fanns såklart när jag flyttade in. Hon har definitivt inte alls samma smak som jag snarare tvärtom. Eftersom alla möbler är 10-20 år gamla (han la ingenting på hus och inredning när han var ensamstående) tycker min BM att det är skönt att äntligen få nya möbler. Jag har flyttat upp några av mina och resten köper vi helt nytt. Det känns jättebra.
Som kompromiss för att du tvingas bo i hans hus tycker jag att ni bör byta möbler. Jobbigt att inte kunna diskutera ekonomi, men jag tror att det är väldigt vanligt och viktigt att reda ut innan man gifter sig.