Köpa in mig i huset eller skriva äktenskapsförord?

Kanske eller kanske inte... det måste ditt hjärta få avgöra... Är du lycklig med honom? Känner du sig älskad, uppskattad och repekterad? Eller är allt på hans villkor? Sambo kostar inte samma risker som ett äktenskap i de skor du står i... men du släpper hela ditt liv och satsar på ett nytt med honom... Satsar han något?

Nu känner jag ju inte dig men jag tänker ändå säga det. Du förtjänar bättre än så!

Och jag hade faktiskt inte gift mig med en man som resonerat så, inte ens flyttat ihop med honom,tyvärr men så känner jag. Det kommer bara bli problem känner jag.

Men gör du det ändå är det självklart att det som är ditt NU är ditt SEN med. Och jag skulle även vilja gå så långt som att om du vinner något efter ni gift är det också ditt.

Kapar tråden lite.

Såhär är vår situation. Jag har barn sen innan. Vi ska också ha förord. Kan barnen ärva sin laglot från ngt som inte är mitt tex sambons hus som han köpte innan oss? Hur är det med saker köpta under vårt förhållande?

Hej. Jag har endast läst din inledande fråga, inga andra svar...

Det är så man brukar göra.. att undersöka värdet på ett hus om någon ska köpa in sig. Annars  blir det inte efter dagens värde på huset. Det är även så man gör om man av någon anledning ska separera och den ena köpa ut den andre.

Jag tycker garanterat att du ska köpa in dig i huset. Fastigheter är typ den bästa pensionsförsäkringen man kan ha. Bostadspriserna räknas gå upp och jag tror du gör en dundertabbe om du inte köper in dig!

Du kommer ju även indirekt vara med och finansiera renoveringar, förbättringar på huset i och med att ni lever tillsammans. Då är det väl dumt att bara han får ta vinsten av det sen om han/ni säljer huset?

Bride in leather:

förord kan se väldigt olika ut. Om huset kommer att ingå i äktenskapets, utan särskilt förord, så ja, han äger hälften och barnen har rätt till andra hälften, själva lotten är 50% och resten kan man testamentera om.

Gör ni förord på huset så kan de inte ärva det, annat än om han testamenterar. 

Saker köpta under äktenskapet kan man efteråt också skriva in i äktenskapsförordet. Men i princip är allt som inte ingår i äktenskapsförordet bådas och därmed ärver dina barn din del (varav lotten är 50% och resten kan du testamentera) Annars är det vanliga att allt köpt efter äktenskapet är bådas. 

Jag rekommenderar en genomgång med en jurist specialiserad på familjerätt! Både vad gäller förord och försäkringar. Vad gäller vid död och vad som gäller vid skilsmässa. 

En ganska vanlig sak är ju att folk vill behålla gamla släktgårdar i släkten vid ev skilsmäsa. Båda kan äga gården, men i förordet står att vid ev skilsmässa har han rätt att köpa ut dig och behålla gården i släkten. Då samäger man, du säljer till marknadspris och får då del i ev ökning av värdet under åren ni skött huset tillsammans.

Vi ska prata med en advokat. Och vi båda(samt barnen)ska vara säkrade ifall ngt händer

Vi kommer att boka tid hos en familjejurist. Hur jag än väljer att göra med huset vill han ju skriva äktenskapsförord när det gäller bilen och båten. Dessa använder jag inte alls. Kör inte bil och hatar att vara på sjön. Jag vill å min sida veta hur jag ska klara mig om han skulle avlida. Om jag nu blir så dålig att jag inte kan arbeta, ja då har han försörjningsplikt gentemot mig så länge vi är gifta (och jag gentemot honom om han skulle bli arbetslös tex). Om han då skulle avlida och hans barn ärver hans hus, och hälften av allt annat, dvs även hälften av vad jag skrapat ihop, ja då blir jag tvungen att söka socialbidrag. Han kanske väljer att skilja sig för att bli ihop med någon som är ung och frisk och jag står där som en fattiglapp. Vad vet jag?

Det är ju två delar som vi måste reda ut: hur ska vi hantera om någon av oss vill skilja sig, och hur ska vi hantera om någon av oss avlider! Jag hoppas verkligen att jag har missuppfattat honom, men om det verkligen är så att han vill att hans barn ska ärva så mycket som möjligt - t.ex att de ska ärva huset om han dör före mig, medan jag bara får behålla den del jag köpt, och om jag inte köpt in mig ingenting - ja då vet jag inte om det är lönt att gifta sig. Då kan vi ju lika gärna bo på var sitt håll med helt och hållet delad ekonomi.

Om han vill dela sitt liv med dig känns det som en självklarhet att han skriver sitt testamente så att du får bo kvar och att barnen får sin del när du går bort/väljer att sälja.

Måste säga att jag är lite förstummad över att en hyfsat ung (för han är väl inte pensionär?) tänker så mycket på arv och att lämna nått till barn som fortfarande är unga. Trodde de gamla värderingarna med att gneta och spara till ett arv som barnen ska få när man går bort var mer eller mindre borta.

Jag förväntar mig ingenting från mina föräldrar även om de har tillgånger som troligtvis kommer delas mellan mig och mina syskon vid deras frånfälle. Om de mot förmodan levt upp sina tillgångar till dess är det de väl förunnat, det finns ju ingen lag på att de måste lämna något till oss.

För min familj ser det ut såhär. Min mamma är omgift och hennes nya man har två barn. Om hon eller han dör först skall arvet (50%) skiftas direkt till den bortgågnes barn. Det skulle vara jättejobbigt för mig och mina syskon om min mamma dog först att säga till hennes man att "nu måste du köpa ut oss ur huset", men det är så det fungerar.

Dagens visdom - skaffa inte några särkullbarn eller en respektive med särkullbarn! :P