Haha! Min sambo brukar iofs säga "men gå och LÄGG dig" till mig, men då svarar jag bara "gå och lägg dig själv, jag är stor och får vara uppe så länge jag vill", så han tycker antagligen att jag är totalt hopplös i det avseendet. Men jag kan komma på ett flertal ovanor, personlighetsdrag och manér han säkerligen listar högre bland dem han tycker är mina värsta. Och dem säger jag inte. 
Lappis, provar att länka en sak till dig...
http://www.lauritz.com/Item/Item.aspx?LanguageId=3&ItemId=2013664&ReturnUrl=http%3a%2f%2fwww.lauritz.com%2fItemList%2fItemList.aspx%3fLanguageId%3d3%26DC%3d0%26CPIn%3d0%26ISz%3ds%26PSz%3ds%26PSzG%3ds%26SO%3d5%26ST%3d1%26ArId%3ds%26TTyp%3d2%26TVal%3d86400%26FLId%3d3%26FCId%3d2%26FText%3d%26LLan%3ds%26New%3d0%232013664EndTagRU
Äh! Bajs.
Ja, det är jag som sitter och kollar på vad som kommit ut på ny auktion på Lauritz.com nu igen. Soom av en händelse tänker jag numera alltid på dig när jag ser ordet Champange. 
Man kan käka godis mitt i natten på en torsdag också. Ahlgrens gör goda bilar.
Men jag måste nog lägga mig, för eftersom jag skulle upp i morse, så kunde jag såklart inte sova inatt och jag har sovit kass ett par nätter innan det med. Jag är skittrött. och inte har jag skrivit klart heller. Måste nog få ihop lite mer imorgon.
Natt natt!
Mugglan, fy farao vad jag känner igen de där drömmarna och önskar du slapp dem. Hoppas verkligen att blodspåren bara är sköra hinnor och att tiden kan få flyga lite även för dig fram till första VUL.
Klockarbol, jäklar vad tufft med sådant inkomstbortfall! 
Håller tummarna stenhårt för det där jobbet!!! Deu vore förresten kul att vetamer om vad du jobbar med och din firma. Vill du får du gärna inboxa om du inte vill outa dig för mycket.
Hattis, jo precis sådär funkar jag med. Jag vet ju att alla de där processerna pågår i mig och att jag HAR planer, drömmar och röda trådar etc. Och jag vet ju att hon vill att jag ska få se det konkret för att landa i att det kanske inte är så flummigt i mitt liv ändå. Men jag sa nog ja till att få ihop lite för många oilika saker den här gången. Och då fär jag väl släppa det jag inte kom i mål med och ta det med till den här träffen.
Tinga, usch ja! Det är olidligt när man inte sover tillräckligt och rätt less på sig själv blir man ju när man vet att man bara kunde sett till att komma i säng. Men det funkar ju inte riktigt det heller, iaf för mig. För finns där inget sovtåg på perrongen så somnar jag inte. Och jag behöver varva ner och så vidare.
Det var värdelöst när jag jobbade från 05-14 och skulle upp 03.50
Man var ju DÖD när man gick upp. Och körde bil......
Ojsan, nu måste jag verkligen sticka!
OMS, intressant att höra dina iakttagelser från "afrika".
Det stämmer rätt väl med vad jag tänker mig om vätska, om sova/närhet/tröst och med yrkesarbetande. Hade jag själv inte varit hemma ända tills min pojke var 2,5 så hade allt antagligen sett annorlunda ut. Och hade det inte varit amning på nätterna och allt det som gjorde att jag trappade ner allting väldigt små steg i taget, så hade det säkert heller inte tagit sådan tid. Men det är tråkigt när andra problematiserar och förfasar sig, äcklas av och helst vill incestförklara en utfasning som vare sig för mig eller mitt barn varit ett problem, utan bara tog sin tid.
Jag håller med Mugglan om att det är ju precis klumpar ihop vi ofta gör. Inte bara Afrika utan säkerligen det mesta annat också. Och det var precis det som egentligen var kärnan i mina tankar. Var kommer våra ramar och normer ifrån? Och hur kunniga om hur "man" väl gör och hur "fok är och gör mest" är vi egentligen?
Framförallt om vissa saker är så äckliga och skamliga i andras ögon (för jo, det spelar förbaskat stor roll för hur högt man vågar prata om saker), att det inte bara sker privat i det tysta för att det inte angår någon annan, utan för att man faktiskt inte ågar säga det alls.
Det är knappast en slump att min inbox de senaste dagarna efter debatten i den andra tråden och den här, innehåller andra kvinnors inlägg "fast det kan man ju inte säga högt".
Det är sorgligt tycker jag och begränsande. Absolut inte bara när det gäller amning, utan väldigt mycket här i livet. Vi fattar ofta inte hur snäva ramar vi har och hur mycket vi begränsar både varandra och oss själva i och med det.
Jag är så himla glad för att jag har den här jobbcoachen! 
Skitbra möte. Jag känner mig full av hopp om att jag ska kunna bli "det mesta jag kan bli av mig själv" och att jag ska kunna hitta kanaler för min potential och få använda det jag bär på, har med mig och kan.
Att det sedan är en väg att gå, som innehåller svåra kurvor, halka och gupp-och kanske ett och annat dike, det ingår. Men det är MIN väg. Och ingen annan kan gå den bättre än jag.
OMS, ja det gäller verkligen precis som med psykolog och andra samtalspersoner, att man hittar någon som man klickar med så man både fattar vad den snackar om och man själv känner att man når fram.
Mugglan, nej, jag tar i viss mån tillbaka det tror jag. Fast bara i viss mån. För jagtror faktiskt att eftersom vi är fostrade i det här "alla är lika mycket värda" och ett väldigt solidariskt grundtänk i vårt samhälle, så vill vi gärna tor om oss själva att vi vare sig har fördomar eller är fördömande, trångsynta eller snäva.
Jag tror det gäller att utmana sina egna tänk hela tiden-och det måste vara viktigt att man också utmanar varandras. Och DET känns inte så tillåtet i Sverige. Det är väldigt ycket konflikträdsla och man tar minsta diskussion eller ifrågasättande som något väldigt jobbig t upplever jag.
Om man tex ser på judendomen så är hela den kulturen en diskussionsbaserad både religion och kultur. Man samlades på Jseu tid i templen för att diskutera skrifterna och det gick ofta rätt hett till. Det är också en ganska fri och tillåtande religion på många sätt.
Medan kristendomens diskussioner istället oftast blivit "meningskiljaktigheter" som uteslutit människor och där man då istället startar ett nytt samfund-som mer stämmer med ens eget tänk.och tolkning. Istället för att de diskussinerna annars kunnat leda till att de som diskuterar båda utvecklas-liksom de som lyssnar.
Sådana där saker och väldigt mycket annat tror jag präglar ett lands befolkning på tusen sätt. Jag är jätteintresserad av sådana här saker och likheter/skillnader i hur vi i olika kulturer beter oss och vad som uppfattas som normalt osv.
Jag håller helt med dig om att folk världen över antagligen är rätt lika i just det att man ser i "vi och dom" och att det nya, främmande och avvikande blir konstigt osv.
Men som tex Sweet och andra jag känner som bor/bott i USA; så finns det där ganska mycket större plats för individer att göra på egna sätt. Det är inte samma kollektiva tradition där som här. Med baksidan att man kanske också lämnar folk mer åt sitt eget öde där också. Eller om det är en bra sak, för det talas ju mer och mer om i Sverige att vi "daltar" flör mycket med allt och alla...
Å andra sidan så framstår ju inte alltid USA´s befolkning som den mest insikstsfulla delen av mänskligheten heller. Tankegångarna runt dödsstraff i Texas tex. herregud. Såg någon den dokumentären häromkvällen?
Hjälp, detta är ett jätteämne och det finns en brunn att ösa ur!
