Livets toppar och dalar

Ja fick man inte gråta av sig lite emellanåt skulle åtminstone jag dränkas inifrån.
Tårar är likanödvåndigt för själen som det är för kroppen att kunna svettas.
Tror jag.

Vad mycket fint som skrivits ikväll!

Nu ska jag gå upp och se en flm jag egentligen inte vågar se, men känner att jag måste; "Precious", som jag VET är en historia bortom all beskrivning i gräslighet-och jag VET att jag mår dåligt så in i baljan av de där berättelserna. men den ska visst innehålla hopp också. Och då kanske det är värt det.

Herrejävlars vilket meck!

Usch, jag har hemska minnen från när sonen hade öroninflammation och vi tvingade i honom det förbaskade penicillinet. Jag tror vi grät allihop tillslut. Eller, sonen och jag iaf. Och han kräktes upp det dessutom. jag kommer inte ens ihåg hur vi tillslut fick i honom det. och han vägrade låta sin pappa mata honom i över en vecka efteråt.

Okej, det är typ nu jag hade velat ha lite back-up:

www.brollopstorget.se/Forum-1-26/m3836118.html

..å andra sidan vet jag ju att sådär tycker kanske alla, -ni med? -
så att säga som jag gör är antagligen det som verkligen är att sticka ut hakan.

Så, då är man väl äcklig då.

obs, jag ammade inte till smin son var 4, men bra mycket längre än vad somliga-eller kanske de flesta tycker att man borde.

Jag blev jävligt ledsen ska du veta. Jag trodde mer om vår annars rätt toleranta tråd.
Jag ammade min son (DEL-ammade obs,) tills han var mer än 2,5 år. Det handlade inte om mat. och inte om sex heller. Jag är inget pervo och har ingen sjuk relation till mitt barn. Nu kommer jag ihåg varför jag aldrig berättar för folk hur länge jag faktiskt ammade.

Alla gör inte alls som de vill. Det ska tyckas rakt in i den lilla ramen vi har för vad som är normalt, bra och rätt. Annarts får man verkligen veta hur man är. Ap-äcklig.

Cicci, jag ser att du läst mer efter att du ber mig rycka upp mig...Jag hoppas jag kan stryka den uppmaningen då.  

För jag tycker verkligen på allvar att det behöver finnas en lite vidare norm för vad som är normalt, bra och sunt än vad det allmänt känns som att det gör. Och det som gjorde mig ledsen är mitt helhetsintryck av din åsikt och vad jag tolkar att du säger i det här inlägget, nämligen att allt över ett år egentligen är på gränsen till äckligt.
Kanske tolkade jag det alldees fel, men det är ju faktiskt det som står där. Och det gör mig som sagt beklämd och ledsen att man ska behöva skämmas över att amma till upp i tvåårsåldern.
Jag förstår inte vad tänder eller något annat har med saken att göra.

Jag har HELA tiden både i den andra tråden och här pratat om att det gällde kommentarerna runt en tvååring (för det tycker Pullan i den tråden var sjukt äckligt, det med) och att amma offentligt är inget jag blandat in i det hela öht.

Amningen har ju äldre barnet blir mycket lite med mat att göra. Även i U-länderna skulle jag tro. Vätska och vitaminer osv javisst, och det kan vi ersätta från start i Sverige, men för min son och mig var det absolut mer en närhet och trygghetssak. Och det var på kvällen , när vi varvade ner efter dagis och skola och inte hade setts på hela dagen. Att det drog ut på tiden för oss, hade bla att göra med att dagisinskolning och skolstart sammanföll och den jätteförändringen i våra liv gjorde att jag inte bröt även amningen eftersom jag tyckte förändringarna var många och stora nog ändå. Så det fick ta några månader extra.

Det jag tycker är att det är så förbannat snävt allting och jag tycker det finns anledning att själv, som Svensk ganska ofta fundera över hvarifrån ens egna uppfattningar om vad som är "normalt" egentligen kommer.

Vi lever i ett samhälle där kvinnor förväntas återgå till arbetsmarknaden inom ca ett år och där pappan helst ska vara hemma from 6 månader. Självklart präglar det hur vi ammar och hur vi därmed ser på hur länge"man" väl "ska" amma.

De här snäva ramarna för normalitet finns på så otroligt många andra områden också.

Jag säger ju att jag uppenbarligen tolkat fel. Men vilken gräns jag gått över och varför du är så förbannad och avrför du skriker om att göra en höna av en fjäder förstår jag inte.

Du skrev utifrån vad du trodde det handlade om. Jag läste och ragerade utifrån hur jag uppfattade det du skrev. Det är väl ingen världssenation om man har missuppfattat eller för den delen om man blir ledsen utifrån vad man uppfattar?

Jag trodde du kallade det ap-äckligt att amma över året. Och eftersom jag ammade bra mycket längre än så OCH att det redan var de åsikterna som uttrycktes i den andra tråden-som var den jag var ledsen över från början och länkade in här, så blev jag ledsen.
Vad ska jag göra åt det? Låtsas att det inte spelar roll vad andra tykcker oma tt man ammar länge? det spelar roll. precis som de spelar roll för dem som inte ammar länge eller inte allas, att andra tycker om det.

Jag är verkligen inte ute efter att göra vare sig hönor av fjädrar eller skriv  någon på näsan. jag är FÖR att man var och en löser amningsfrågan som det passar ens egen familj. Jag skulle aldrig lägga mig i den saken för någon.

Mugglan, jag sprayar inte än. Så är jag extra känslig så är det iallafall inte därför.
Däremot är ämnet lika svårt för mig om det är för alla dem som fått kommentarer för att de ammar för kort tid eller inte alls. Min sammanlagda uppfattning om de allmäna amningsåsikterna är att det verkligen finns en norm somsäger oss hur länge "man" ska amma. Och att allt utanför den-väldigt snäva-normen är fritt att kommentera och förklara som värdelöst, slappt, sämre osv.

Ja vill också poängtera att bli kallad saker som pervers och äcklig onormal och osund är ganska starka ord och tillmälen. Jag tycker det vore högst märkligt ifall sådant inte skulle kännas i en kvinna när andra kvinnor säger.

Jag kan ju säga att det var lättare att låta allt svinktigt man fick höra när man jobbade på 7-11 rinna av, än sådant som andra mammor säger till en över en fika.
Jag inser att Cicci och jag är väldigt olika i våra reaktionsmönster. Det gör ju att det är lätt att krocka.

Mn däremot tänker jag aldrig i livet gå med på att jag medvetet skulle försöka manipulera till dålifgt samvete, hundhuvuden eller att trycka in min eegen åsikt som den enda sanna. Jag blir inte ledsen med några baktankar eller motiv att använda det . Det är en reaktion bland hundra möjliga. Med det resonemanget skulle ju isåfall "jag blir förbannad ska ni veta" vara ett sätt att skrämmas då.

Jag tycker inte din reaktion Cicci, var särskilt nyanserad eller genomtänkt den heller ärligt talat. Men jag hoppas vi kan stryka ett streck och helt enkelt lämna saken bakom oss

Egentligen hör jag till dem som vill reda ut saker tills de känns utredda, men jag tror inte det är någon idé just den här gången.

Jag nöjer mig med att betona att jag visst accepterar andras åsikter. Jag kan visst ta att andra tycker annorlunda. Men jag bryr mig faktiskt om både vad andra tycker och säger och jag är därför ofta intresserad av vad de egentligen menar. Och utifrån mina egna åsikter och normer och min egen inställning till att man får leva sina liv efter eget huvud, så finns det åsikter och uttryck som gör ont i mig.

I många många fler sammanhang än det som berör mig själv.

När det gäller just gårdagens diskussion, så ångrar jag att jag tog upp ämnet.
Jag hade hoppats på en diskussion där kärnan i det hela egentligen är "varför är den Svenska ramen för vad som är "normalt" jämt så jäkla liten och trång? Människor får så förbannat dåligt plats i den. På så många områden. Både jag, Cicci och alla andra.

Men eftersom jag själv blivit kallad så mycket och hört vad andra säger till och om andra mödrar som gjort som jag så är ämnet svårt för mig.

Cicci, vi tolkar inte vad som egentligen skrevs i den där tråden alls likadant. DET ser jag som grunden för hela skiten.

Det som jag reagerade starkt på i den där "Pullans" inlägg, var inte alls det, utan att hon förfasade sig precis lika mycket över "hur fan det skulle se ut om hennes 2-åring kom och ville suga på tuttet, USCH" tror jag ganska ordagrant var vad hon skrev.

Jag tycker det då kan vara värt att tänka på och notera att likaväl som det finns de som inte ammar alls, så finns det faktiskt ganska många kvinnor som ammar längre än 6-10 månader. Och att man inte bewhöver vräka ur sig saker som "perverst" osv i en tråd sådär.

Ingen har heller pratat om att amma en 4-åring på en fest. Det var Pullan själv som drog helt sanslösa slutsatser.
Jag tyckte hon uttryckte sig plumpt, okunnigt och illa, och när jag läste ditt första inlägg i det hela, så uppfattde jag det som att du helt höll med henne. Hon kallade mig faktiskt äcklig, och när jag länkade till vår tråd hade jag hoppats på lite fler nyanser än så.
Man får tycka vad man vill, men jag säger emot om jag blir kallad sådana saker. Det vet jag att du också gör.

Nu vet jag att du inte kallade mig det, men jag vet också att du -som så många andra -tycker att det inte är normalt och läbbigt.  Det blir ju en hårfin skillnad. Om du tycker att det "inte är så roligt att få höra att någon blivit ledsen" så kanske du också kan förstå att det inte är så roligt att få höra att det man själv valt ses på som konstigt.

När det kommer till alla kommentarer så är det ju det jag försöker säga: Jag har fått alla de där kommentarerna irl, andra kvinnor som också ammat länge har också fått dem och det känns verkligen inte roligt. Det känns ganska kränkande att bli kallad pervers och jag har svårt atttycka att det är överkänsligt att bli ledsen för det.
Och Pullan i andra tråden säger verkligen alla de sakerna högt och ljudligt. Så jag var ju redan ledsen och illa berörd.

Det trista med detta är för min del att vi aldrig ens kommit till "debatt" i själva frågan, uatn än så länge handlar alltihop om hur man läst den andra tråden.
Och det är nog isåfall bättre att börja på helt nytt blad. Eller?

Precis det som varit kärnpunkten i alltihop för min del. Ända från början. Hela tiden.

Koko, jag fattar det första stycket, men det andra om komplexen får du gärna utveckla. Tänker du att man väntar sig negativa reaktioner runt amningen och då också får det eller?