I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans

Blommis: så roligt med trådbesök!

Åh, här var en annan version:


">



Jag bröjar gråta!
Det är iofs också typiskt mig.

Och där finns ju saker i hjärtat att få ut, coh helt klart en längtan att få vara som jag var innan barnkarusellen slet sönder sinnesfriden, så det kommer väl i små omgångar.
Och ibland behövs bara ett ord. Eller en ton.

Jag har massor av små melodislingor jag inte kan höra eller sjunga utan att tårarna kommer. Varenda gång.

Hur ligger jag till i snigelligan förresten? (Nu när Heloise verkar prata om någon slags sport. ).

Aleta, du leder snigelligan FETT!

Och när jag lyssnat igen och igen, kom sambon och sa godnatt. Då kastade jag mig om hans hals och höll honom hela sången en gång till. För ett sällsynt ögonblick fattade han alldeles ordlöst allt det som finns inom mig-vill jag gärna tro. En sådan stund jag önskar jag haft tusen av, men saknat och skrikit mig sönder och samman för under oändlig tid. En glimt av ett möte hjärta till hjärta. Sådant är nästan heligt och jag har undrat ibland, om det fanns något sådant kvar för oss. "för bara om min älskade väntar, om jag hör hans hjärta sakta slå. Bara om han låg här tätt intill mig, kan jag bli den jag var igår." Jag saknar den jag var innan barnkarusellen slet min sinnesfrid i tusen bitar.

Men nu ska jag sluta lipa och gå och lägga mig.
Och lyssna lite på den där mannens hjärtslag och andetag. För imorgon åker han för att bli firad av sina kompisar (eftersom han fyller 40 nästa helg) och sonen ska följa med och fira sin kompis, som också fyller år(fast inte 40)
och då blir jag ensam hemma från torsdagkväll till söndagkväll. "Stackars dig mamma" sa sonen.

Jag efterlyser för övrigt en del radbrytningar i mitt förra inlägg...

Kan ingen BT-männiksa snart hitta den där skalbaggen som kryper runt i forumet och snor rader och smileys och håller på?

♥

Åh vad jag önskar dig fler sådana ögonblick! 

Vi har också ett gästrum som är hundfritt. Ibland får vi dock hindra gästerna från att släppa in vovven när han kommer smygandes och vill sova i sängen... Min pappa är allergisk mot både hundar och katter, men han har faktiskt aldrig reagerat på vår vovve. Lyckligtvis, eftersom de är oerhört förtjusta i varandra

Blommis, musik är oerhört känslosamt för mig också. Dofter och musikslingor är nog det som oftast framkallar omedelbara starka minnesbilder hos mig. Ofta ackompanjerat av en och annan tår...

Hihi!