I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans

Aleta: jag har ju varit hemma sen i juni, sommarlov du vet, och nu är jag arbetslös och söker jobb. Inte någon har återkommit på de jobben jag sökt, konstigt va
Jag älskar att lata mig och göra roliga saker men, jag blir väldigt fort rastlös också. Så när jag inte kan dra mitt strå till stacken här hemma blir jag frustrerad.

tänkvärt och lite skrämmande!

Jag har massor med Wahlströmsböcker hemma, såna där hästböcker. Mamma ville att jag skulle ta rätt på dem, men jag sa att jag nog kör dem direkt på tippen...
Vore det dumt kanske?
Men inte tror jag mina flickor vill läsa de där gamla böckerna.
Man kan alltså sälja dem menar ni?

se.gojaba.com/book/3292341/En-h%C3%A4st-%C3%A5t-Annika-ALMQVIST-ANNA-LISA

Annika-böckerna inte TUrk, men hästen heter Turk

Jaha, kanske jag ska nämna då vad jag brottas med, utan att gå in på detaljer. För det orkar jag inte just nu. Och så vill jag inte lämna ut min familj för mycket.

Vi (jag o maken) har varit till läkare och pratat om hans problem, som självklart är hela familjens problem, och vår sitauiton och så vidare. Det har varit kämpigt ett långt tag och bara att få maken till läkaren är lite av ett mirakel och ett gigantiskt fall framåt.
Nu får vi remiss till annan instans inom sjukvården som ska utreda om det rör sig om Bipolär sjukdom typ II eller ADHD. Personligen tror jag mest på det senare.
Så... det har varit jobbigt länge, och det kommer bli jobbigt lång tid framöver. Men processen är igång och viljan finns att försöka få ut någonting bra i slutänden av tunneln. Det gäller bara att orka ända in i mål eller hur man ska uttrycka det.

Heloise; Annika och Britta & Silver har jag ett gäng

LITE skrämmande

Kram!

Det är inte alltid lätt att gå till läkaren för det blir liksom att erkänna att man har ett problem och man vill inte känna sig annorlunda, vilket ju folk gör som får sådana diagnoser. Det blir liksom svart på vitt.
Nu har jag inte någon i familjen som har sådana diagnoser men jag har en nära familjemedlem som har andra problem och som inte velat inse/har insett att problem i allra högsta grad existerar. Det här är inget jag vill prata om egentligen, dels för att jag mentalt inte orkar och dels för att jag heller inte vill hänga ut familjen men jag ville bara säga att jag vet hur det känns när det är jobbigt som fan, när man hela tiden pinkar i motvind och får en massa skit tillbaka.
Skickar dig och familjen en massa styrkekramar! Jag vet att ni kommer ta er igenom det här!