I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans

Så himla konstigt och jättetomt.

Sambon och sonen åkte för ca 2 timmar sedan.
Jag ska vara alldeles mol allena i vår stora hus i tre dygn.
Detkänns helskumt!
jag älskar ju att rå mig själv och har verkligen inga svårigheter att vara ensam, men jag har-när jag tänker efter, aldrig varit ensam just i det här huset helt utan dem i några dagar alls.

Där vi bodde förut var det ju så plutt-litet att det nästan kändes fullt ändå, och dessutom har jag nog mest varit själv hemma för att jag jobbat eller så, ifall de varit iväg utan mig.

Nu har jag 4 kvällar och tre hela dagar som jag inte ens har planerat vad jag ska göra med.

Jag tror jag ska läsa några av mina olästa böcker, käka ett halvkilo smågodis och kolla på TV...

Chokladpudding vispade jag just ihop. Med vispgrädde och en klutt rårörda lingon blir det gott. *struntar för ögonblicket i bredden*
Väldans vad tyst det är här. Man kanske skulle poppa lite, och sjunga med i högan sky.

Men Blommis, du är ju inte ensammen, du har ju OSS

Heloise; Gravidarg, det var just rätta benämningen.

Aleta: <3 Tack för dina fina ord. Jag blir riktigt rörd. Det värmer <3

BTW; skitsnygg outfit, den platsar väl var som helst!

Och dottern *ler*, hur går det för henne i den nya boningen?

Jag kom hem och då hade maken haltat runt med sin rymdstövel och dammsugit nästan hela huset. Vi får ju gäster imorgon som ska vara hela helgen. Jag blev jätteglad, andra kanske tar för givet att deras män gör sånt utan att de ber dem om det, men jag gör det inte. Sen har vi hjälpts åt att få in lite pellets. Jag har burit och han har tömt ner i behållaren.

Tror bestämt att det är läge för lite mys med maken ikväll. Tror ni han fattar galoppen: Städa hemma utan att frugan ber om det = piggare och gladare fru = schysst sex på kvällen?? Jag menar hur svårt kan det va'

*går och skurar golv på nedervåningen, strax tebax*

Ja, tur är väl det!
fast det är konstigt att sonen inte tassar ner med jämna mellanrum så här på kvällen och så t y s t i huset. Inga andetag, ingen tv inget datasurr, ingen som spolar vatten i toa eller handfat annat än de ljud jag sjäv åstadkommer. Hur konstigt som helst.

*vinkar*
Tittar in och säger hej lite snabbt. Fy tusan vilka dagar vi haft. Fullt rulle från morgon till kväll. Pappa och maken renoverar, jag tar hand om E, tar hand om hundarna och sköter marktjänsten.

Jag har läst här, gråtit skrattat och känt med er och allt ni skrivit men inte hunnit kommentera.

Heloise, tror du gör det ända rätta gentemot dina föräldrar.

Sonja *kramar om*

Blommis lycka till till maken. Njut av lite lediga dagar även om jag förstår att det är en konstig känsla. Vart är familjen?

Fru sy: försök att itne bry dig om vad kollegor ev tänker. Man kan inte planera livet så att man kan parera gentemot eventuella uppsägningar etc.

Daa jag har inte hunnit läsa allt som hänt när jag var borta men har på något vis lyckats ana mig till att du nu gjort UL? Allt så bra ut vad jag förstod?

Aleta gullig dotter du har.

Ninnis skönt att dagis fungerar bra och trevligt med agility.

Fru E, hoppas på bättre lycka nästa gång. Du verkar ju ha kört väldigt bra redan denna gång.

Till övriga har jag glömt bort vad jag skulle men skickar en dunderstor kram till alla.

Vet ni jag har lite små ångest, håller på o trappar ner på amningen. Ibland är jag bara så less på att vara uppbunden, att vara den som måste planera hela dagen efter när E kommer vara hungrig. Det är ju klart att man måste göra även när hon inte ammar, men då är det ju inte bara jag som kan återgärda det hela. Men samtidigt som jag börja lessna får jag ibland ångest över att jag är en dålig mamma. Det är sånt himlans trycka på att man SKALL amma från alla håll o kanter så inte ens efter 7 månader känner jag att jag kan slappna av och tycka att jag gjort tillräckligt. Nu menar jag inte att jag abrupt tänker sluta här och nu idag. För jag vill fortfarande amma på morgonen, mellanmål och ev lite efter vällingen på kvällen. Men succecivt vill jag börja avveckla även dessa tillfällen. Och jag fattar ju att jag inte kan amma hela vägen tills E är 18 år. Men bara att ta tänka på att snart sluta amma får mig att känna mig som jordens sämsta mamma.