I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans

Lanovia;

sambon fyller 40 nästa helg och hans kompisar firar honom i helgen med att ta med honom på segeltur som på den gamla goda tiden, då de alltid gjrode en höstsegling. Mycket gulligt och roligt initiativ från dem tycker jag.
Sonens bästis fårån gamla hemorten fyller också han år. Idag faktiskt. Han hade frågat om inte hans bästis kunde okomma på hans kalas. Det blev lite snärjigt, men däremot kunde han ju faktiskt haka på sin far och därmed hälsa på hos polaren i helgen, medan pappa seglar.

"men mamma, vad ska vi göra om pappa dör när han seglar" frågade han innan de åkte! Han tycker visst inte att det där med segling framstår som vidare safe tt syssla med....

Flamman, det fanns inte ADHD i Sverige heller dåförtiden. Inte dyslexi heller. Och inte laktos-och gluten intolerans heller knappt.
Man kunde inte få utmattningsdepression eller anorexia heller och inte post traumatiskt stressyndrom eller amningspsykos.
Det är tur att det forskas.

När allt kommer omkring, är det  inte ens särskilt länge sedna man på allvar trodde som vedertagna fakta, att om en kvinna tänkte för mycket så blev hon steril, eftersom kraften togs från livmodern upp till hjärnan. Då hennes hjärna ensam var för liten att tänka med.

Hej tjejer!

Jag har massor att göra på jobbet idag också (kul!), men jag läser lite när jag hinner. Nu har jag precis fått en halvtimmes massage, så skönt!

Aleta, åh vad härligt det låter med er kärleksweekend! Trådträff där var ett ypperligt förslag tycker jag!

Blommis, hoppas du klarar att njuta lite av ensamtiden.

Flamman, heja din fina make som ansträngde sig och städade utan uppmaning och med reducerad rörlighet Fattade han din matematik?

Fru E, klart du tar det nästa gång!

Lanovia, 7 månader är väl mer än vad de flesta ammar? Iallafall i min bekantskapskrets.

Heloise, plötsligt inser jag var gravidcravings innebär

Hvidis, hoppas lönen, huset och lånet dyker upp snaaaaart! Jag har lite samma tankar när det gäller vovven, vi haer ju inte skaffat honom för att någon annan ska ta hand om honom. Men samtidigt ser jag hur mycket han älskar att vara där och leka med hundkompisarna. Vi måste ju trots allt jobba på dagarna, så vi får umgås med honom desto mer på kvällar och helger. Som sagt, så blödig som jag är när det gäller vovven så kan man undra hur det ska gå om vi får barn...

Ingis, hur går det med jobb och allt?

Fru Bygg, bringade mötet klarhet i problemen förra veckan?

Kram till er allihop!

!!!!!!
Förfärligt...

Jo, visst är det så. I hans gamla hemland är det fortfarande ett ganska nytt "fenomen" det här med ADHD.
För honom var det otroligt smärtsamt att ens börja tänka i de här banorna eftersom i hans hemland så gömde man undan invalida, funtionshindrade, eller människor med psykiska problem eller andra "avvikande". Ungefär som att de inte existerade. Stängde in dem i ett rum och kastade bort nyckeln (inte bokstavligt talat nu men nästan). 
Men med tiden när han sett att här och nu så är det inget ovanligt, att vi i vår bekanskapskrets har flertalet underbara människor med än den ena och än den andra diagnosen. De har fått hjälp och det är inget att skämmas för. De är fullvärdiga människor och inga "freaks". Att vi har en något öppnare attityd till detta i vårt samhälle än han är van vid. Det har nog hjälpt honom att våga tänka tanken...
Faktum är ju att många elitidrottsmän, företagsledare, musikgenier, vetenskapsmän, presidenter har just en sådan diagnos. Otroligt begåvade människor. 
Läkaren vi träffade sa dessutom åt honom; "Du verkar vara en väldigt begåvad person" Jag trodde han skulle trilla av stolen. Det var nog FÖRSTA gången i sitt liv han hörde detta! 
 

*vinkar till Ninnis*

Hej.

Åh, så mycket skrivet sedan sist. Jag skulle ju kommentera en massa, men plötsligt blev det bara rörigt i huvudet (funderar på vad jag ska skylla på. Ett "Blonde Moment" är emot mina principer. Gravidhjärna, möjligen, men det känns inte rätt det heller. Nej. Det är helt enkelt bara ostädat i kontoret för tillfället. Men vänta nu, det är ju lunchdags!)

Det har grälats på jobbet och det kommer små svallvågor här och där efteråt. Samtidigt sitter jag på de lediga småstunderna och filar på bilagan till min ansökan om havandeskapspenning: beskrivning av min arbetsdag.

Nu kom jag ihåg en sak: Heloise, vad är det för blankett du ska fylla i nu? Jag trodde att det var klart med din havandeskapspenning. Eller kommer det mer efteråt?

*vinkar till Daa oxå*

Nu går jag och käkar!

Gardinsattyg! Nä. Nu lägger jag det åt sidan. Undertråden bara kryllar sig och jag kan inte fixa maskinåbjäket. Det får bli när lusten faller på igen. (jo, man har ju tänkt tanken att lite koncetrationssvårigheter kan vara en diagnos här också...)

Blonde moment. *Fniss*