I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans

Hej, Muggles! Skönt att höra att glädjen har återvänt och att det känns fantastiskt med tvillingarna! (joo... jag erkänner smygläsning i er tråd emellanåt, särskilt efter att jag fick höra av Blommis om ert besked... ). Har tänkt skriva något till dig, men inte kommit mig för än.

Så fantastiskt att bli gravid sådär efter IVF-försöket.
Kan tänka mig att det blev en extra chock då ni hade sett bara ett foster tidigare.
Det är ju ingen jätterolig läsning, det där om extra stora risker för komplikationer under tvillinggraviditeter. Jag har nojjat en hel del och är uppenbarligen inte färdig med det än. Men det behöver ju inte gå på tok. Själv har jag haft en ganska lindrig graviditet såhär långt och det är jag tacksam för. Det jobbigaste har väl varit att det känts väldigt trångt därinne. Inte för tvillingarna, men för mina stackars inälvor.

Imorgon är det 30 fullgångna veckor. Det är våra första barn och vi fick veta att det är två stycken i vecka 10, då jag lyckades få ett VUL. Det ville jag gärna ha, efter ett MA och ett MF, och magsmärtor under denna tredje graviditet. Att se två små krumelurer när man halvt och halvt väntar sig att få höra att man har fått ännu ett MA blev lite väl overkligt. Så det har sjunkit in under lång tid.
Våra tvillingar har varsin uppsättning av allt och vad vi förstår ser det ut på UL som att det är en flicka och en pojke, även om ingen vågar säga säkert. Nästa vecka är det dags för tillväxt-UL igen.
Sedan förra veckan är jag halvtidssjukskriven och får snart havandeskapspenning. Jag har ett jobb som är ganska tungt, så det känns mest skönt att snart sluta.

Grattis till tvillingarna och lycka till! Hoppas att allt går bra och att farhågorna inte slår in, för någon av oss.

Grattis Muggles, vilken grej! Att dessutom ha gjort ett ultraljud och trott att det var ett barn för att nästa gång få veta att det är två!

dfk-gooodis, nu blev jag också sugen.

Men det är ju väldigt jobbigt att ha ont i ena skinkan...  *måste också fnissa lite åt en sådan kommentar*

Men allvarligt talat, ÅH vad jag önskar att du ska slippa våndas hela vägen till TD. *kramar om*

Passionsblomman. Det kanske är läge för svart toapapper som Fru E föreslog?
Näää, det tar nog inte bort oron. *Suck* önskar att jag kunde göra något.

Aleta, jag bjussar till alla som vill ha♥

Vad spännande med ditt samiska ursprung. Jag är väldigt intresserad och fascinerad av just samer. Tycker det är häftigt att vi har sådan kultur i Sverige. Finns det någon likhet med kulturen hos indianer el. eskimåer? Vet inte varför jag tycker att det kan påminna med medicinmän , vise män, joik och att det finns en själ el. liv i stenar, träd mm. Men jag kanske är helt ute och cyklar.

Bruttan, bra artikel!

Tack dfk! *mums, mums*

Jag vet inte riktigt hur likt det är mellan indianer, eskimåer och samer, men de flesta urbefolkningar som har levt nära naturen har ju ett speciellt förhållande till den. Det är nog helt enkelt så att när man verkligen inser vilken del man är av naturen så har man en annan respekt för den.
Samernas gudar var med överallt i naturen. På vissa speciella platser hade man en seite (en sten med ovanlig form) där man kunde offra. Massor av sådana seitar blev vandaliserade eller förstörda, bl a av missionärer.

Tack för input om midjemått.
Jag har väl resonerat litegrann så, att de tar plats inåt för tillfället, men det är skönt att höra att fler tror på det. Och det finns väl en del känningar som tyder på att Fälga jobbar uppåt och att Axel knölar sig längre neråt och inåt. Kan nog utan större problem ge mig till tåls till nästa vecka.

Fru Sy: bra att du har ringt. Hoppas du kan få hjälp nu.

Villemoa: Skönt att de kollar upp Puertos förehavanden en extra gång.

Soldemor: Gangsterpaddan? Hur gick det med sprutan?

Tänkte titta in och uppdater.

Hade möte med läkaren idag, och så här är det, han är mer eller mindre väldigt övertygadom att Elise har en hjärnskada, han uttryckte sig så här, det är en liten chans att hon INTE har en hjärnskada. Mao stor risk för hjärnskada. Hon ska få en MRT inom 2 veckor. Visar den inte på skada( mot förmodan) så måste de fortsätta för de är övertygade om att något är fel, är det inte hjärnan så är det en muskelsjukdom som de inte hittat.

Rasade min värld? Ja, den är rätt splittrad just nu, jag och panzer driver runt i nått slags ångesthav, där vi inte vet nått. Även om de hittar en hjärnskada så kommer de iaf inte att veta "hur" den skada kommer att te sig, det kan ta år innan man vet.

På nått sätt måste jag och Panzer( men det är ju mest jag som håller på och bryter ihop) hitta ett sätt där vi inte planerar för framtiden åt det ena eller andra hållet utan vi måste lära oss att ta det dag för dag.

Vi älskar ju henne det är det viktigaste, men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte får så ont i hjärtat  att jag sprängs när jag tänker på hur det kan bli, hur hon kan bli begränsad i sitt liv av antingen kropp eller utveckling. Jag som önskade henne hela världen, ett liv utan begränsningar.

Jag försöker intala mig själv att allt blir bra, vi älskar henne, alla vi känner älskar henne, hon kommer att vara så inlindad i kärlek att hennes liv kommer att vara obegränsat tack vare det. Men faktum kvarstår, vår underbara rosiga knubbiga underbara lilla bebis är sjuk på ett eller annat sätt, det är bara fråga om olika grader i helvetet just nu.

Å ena sidan denna gräslösa stolthet, glädje och krälek, å andra ångest, oro och sorg.

Ibland slår ångesten för hurdet ska gå mig så hårt att jag kräks. Hon förtjänar bättre, hon som är så underbar förtjänar att vara frisk.

De säger att det kan vara en liten eller stor skada, eller en muskelsjukdom om MRT'n är negativ, mot förmodan.

Jag vet att jag måste plocka ihop delarna av mig själv och gå vidare men jag vet fan inte hur jag ska klara av det, som att jag hade ett val...

Åh Heloise, vilken mardröm! Jag vet inte vad jag ska säga så jag skickar all kraft jag har till er tre!! Älskade lilla Elise! Många, många kramar