I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans

Åh, vad skönt att de kollar en extra gång. Super!

Okej. Då ligger du lite efter Daa då med andra ord. *pustar ut* Det kan ju bli lite väl spännande med två tvillingfödslar tätt in på varann här i trådarna
Oj, vad mycket att fundera på! Har du börjat vänja dig vid tanken nu och landat i det faktum att du har två små liv i magen
Har du barn sen förut eller är det första gången? *nyfikenstruten Flamman tittar ut*

Flamman: vad roligt att du är nyfiken på mig! Jag har en dotter som är drygt 3 år och vi har försökt få ett syskon i ca 1,5 år nu. Först blev jag gravid ganska snabbt (efter 3 mån försök) trots att jag då redan var 38 år, men tyvärr blev det ett ganska jobbigt MA av det. Det upptäcktes i v10 att det var dött och förmodligen dött redan i v5 men kroppen hade inte fattat det. Hade komplikationer och blev inte av med alla rester förrän i okt förra året och sedan dess har vi försökt med äl-tester varje(!) månad. Vi gjorde tom en ivf i juni i år som misslyckades. Nu i sept var vi på gång att göra en FET med vårt enda överblivna ägg som vi har kvar i frysen men vi avbröt det återförandet då min cykel var väldigt konstig. Ägglossningen blev väldigt sen och det "kändes inte bra i magen" att slösa vårt enda ägg i en cykel som vi trodde var kajko. Hade det misslyckats så hade vi alltid undrat om det var därför tänkte vi. Så vi tänkte skjuta på FET en månad. Men sedan kom  ju aldrig mensen...

Pga mitt tidigare MA gjorde vi ett VUL i v7 för att se hjärtat, och då syntes bara ett foster. Så chocken i v10 (inför KUB) var desto större... Men nu känns det rätt fantastiskt måste jag säga! (Fast jag är ju orolig för diverse saker: för tidig födsel, tidig sjukskrivning, havandeskapsförgiftning, bristningar from hell, kejsarsnitt, skador på barnen pga för tidig födsel, ...)

I mitt fall syns endast en tunn skiljelinje mellan barnen så de tror att det är enäggs. Vilket jag nog kan bekräfta då jag var på ivf-kliniken och gjorde ett VUL dagen innan jag fick äl-utslag och då syntes endast en stor äggblåsa. Läkaren som gjorde VUL då sa att "det kan vara så att äggblåsan är tom och att det är därför som äl segar" och hon tyckte att det var helt rätt om vi ville avbryta. Men det var tydligen inte tomt därinne... utan ngt som skulle dela sig i två! 

Nu blev det visst lite långt...

Muggles: Tack för din berättelse! Förstår att det var chockartat, men samtidigt så kan jag personligen inte undgå att tycka att det  är fantastiskt. EFter alla turer så är du nu gravid med TVÅ små bebbar. Underbart, skrämmande, läskigt, men ändå... fantastiskt.
Håller alla tummar som går att det ska gå bra för er!!

Pssst.. själv har jag inte varit i den där svängen med ÄL-tester och FET och IVF och allt vad det heter, men följer intressant mina vänners turer här i tråden.
Jag har två flickor, en som är 5 och en som är 7. Jag blev mamma första gången vid 35 års ålder. Det gick inte bara "så där" att bli gravid första gången , men när vissa praktiska saker runtomkring mig och maken löst sig och vi äntligen kunde bo ihop på allvar, så gick det fort

Nu ska jag göra ett sista ryck på jobbet innan jag drar hem.

o kram alla!

Flamman: du har inte missat ngt i den "svängen"! Jag har provat både det naturliga och det laboratoriemässiga sättet att få barn (fast ivf:en alltså inte gav resultat) och det naturliga är klart att föredra! Jag kan inte rekommendera laboratoriesättet till ngn som inte absolut behöver. Det är en fullkomligt absurd känsla att ligga där och spreta med benen samtidigt som man rabblar sitt personnummer och sedan få ett ägg återfört "ett snyggt 4-cellig embryo varsågoda". För att inte tala om vägen dit... med diverse simmarbidrag i burkar och grejer, tvångssex på en viss dag då det är bra att ha "tömt sig" 2-5 dgr innan spermaprov mm.

Jag är här!

Jag tror jag hller på att bli förkyld, för jag är killig i halsen, nysig och helt galet trött. Jag sov hela fm! Och sedan när jag vaknade var den så välbekanta molvärken precis så tydlig (redan) att jag låg kvar hur kissnödig som helst, i ett par timmar och tvingade mig att halvsova lite mer, för att jag inte orkade vakna, stiga upp, gå till toa och fejsa verkligheten. Dvs blod.
Men när jag väl kom så långt var det ju inte blod då.

Mest är jag less att det där nojjandet skulle komma redan, för det är ju bara RD 6 än och MASSOR av dagar till TD (21/11)

Sambon är ledig idag så jag har suttit och gaggat lite med honom istf med er nu på em. Men nu är jag ikapp!

Mugglan, kul att se dig här! mera sån´t!

Bruttan, go girl!

Aleta, jo det där med dialekter och minoritetsspråk var HELT utdömt under ganska många år. Min första pojkvän hade en storebror som absolut inte fik prata Jamtska i skolan, medan när vi gick i högstadiet hade det (tack och lov) vänt.
Sjukast av allt tycker jag är att det för DÖVA var tvärförbjudet att använda teckenspråk! Man skulle t-a-l-a fint och tydligt "duktig döv som kan säga apa" om man sedan inte visste vad en apa egenligen var, det var betydelselöst...

Oj! Nu skymmer det redan! *vinterkänslor*

Idag skall gangsterpqaddan (skulle maken se vad jag kallar hans prinsessa för!) ha sin andra rabiesspruta, dvs notera: glöm INTE att ta med de tjocka trädgårdshandskarna till veterinären!

Nej, gud vad jag är tacksam att jag sluppit det ! Men jag våndas, hoppas, gläds och sörjer om vartannat med dem som är i den svängen här i tråden.

PB: och jag tänker "men blod kan det ju inte komma redan?". Men om du är på RD 6 så har nästan första veckan gått => nojandet börjar ta fart. Andra veckan är värst

*vinkar* pb: håller tummarna för att det är sådan molvärk som tyder på att det behöver växa och förbereda sig på att ha en inneboende i si så där nio månader!