Välkomna till Tivoli Empatia!

Inne en snabbis, gårdagen belv mkt trevlig med strostädning här hemma o sen lite surfande innan maken kom hem och vi slängd eihop en middag och  valde vilken biofilm vi skulle se (The last three days - premiär igår och handlade om en familj där frun i familjen anhållits och fängslats för mord och maken som vägrar acceptera at frugan siter på livstid och därför börjar planera för fritagning... 2h 13 min så den var mastig, helt ok men mer som dvd film tycker jag nog.)

sen blev det klubbliv ute i förorten och det var kul det med om än att vi nog båda var lite för uppklädda och allmänt missanpassade i lokalen visste inte vart man bruakde stå, hittade inte till toaletter, garderob etc, haha - och därför stack ut en del, men ok det kan vi bjuda på:) hem o i säng runt 04.00 ngt sån och idag var vi o hämtade 2 glada tjejer som haft det super - skönt! sen att läxan inte är klar men jaja, man får välja sina fajter o just nu orkar jag inte, men imorn då e det ny vecka

BS - lycra låter som ett mkt bra o mjutk material för Iris att ha på dansdräkt. minns att det var lycra i de gymnastik dräkter som jag själv hade som barn och jag som var överviktig redan då trivdes ypperligt i dessa dräkter

Snorkis - har nog inte kommenterat det men att tatuera in ett namn på ngn kär som man vill bära med sig resten av livet tycker jag är jättefint! kul att maken vill göra det och att du själv går i de tankarna också. det gälle rju bara att veta var man vill ha tatueringen samt hur den ska se ut. Hur går det på jobbet nu?

Porchez - hoppas festen var trevlig!

Tinga - hur har det gått m "den anmälda skadan"? har ni fått ngn handläggare än, inboxa gära om du vill eller om du undrar över ngt.

Mugglan - vilken vecka är du in nu? känner du dig större än med Moa? jag menar man blir ju generellt större med barn nr 2 och känner symptom tidigaer o så men med twins brukar man ju kunna bli än större o också känna än tidigare. känner att jag är het novis på området känner faktiskt ingen nära som fått tvillingar. Tinga samt 2 andra nätvänner är de jag känner till. svaa bara om du är ok med det!

klockarbol - jag tycker att det låter vettigt att du inte i raseri eller besvikelse kastar ut maken även o det känts som om det varit det enda rätta. tänk igenom för o nackdelar, väg "brottet" mot annat och gå till en "psykopat" och familjerådgivning för at bearbeta det som hänt oavsett vad du/ni koemr fram till har man då gett sig själv en chans att gå vidare med ett lättare sinne, kram på dig!

hoppar in en snabbis och vad ser jag -

SNORKIS - grattis!!! men vad roligt och också så overkligt och vad jag tror, väldigt väldigt läskigt... förstår till fullo om du inte kommer att njuta fullt ut av graviditeten m tanke på vad du har varit med om, det är nog ingen som förväntar sig att du ska var toppenglad grav igenom utan du får ta dagen som den kommer och försöka att inte analysera alltför mkt utan bara vara.

De 2 par jag känner som förlorat ett barn under förlossning samt 3 dgr efter förlossningen har båda fler barn idag, och det inom samma par. det ena paret väntade i ca 1,5 år innan de försökte på nytt och de var på väg att separera ett tag, båda två böt jobb och de valde tom att flytta från det nybygda huset...

Det andra paret väntade inte alls utan så fort avslaget var borta så valde de att ha sex utan preventivmedel och hon blev gravid inom 3 månader från förlossningen. Inget av dessa par har fått reda på vad som var fel, mamman till barnet som dog några timmar innan förlossningen fick havandeskapsförgiftning samma dag som förvisso försämrades akut men vid obduktion av barnet  fanna inga tecken på att det var orsaken till dödsfallet.

pappan till barnet  var jag handledare till på mitt förra jobb så jag var nära honom i hans sorg och också glädje när de sen blev gravida på nytt men precis som du erfar och befarar var det ingen enkl resa utan minsta lilla tecken gjorde dem oroliga - detta fastän graviditeten var den förra helt olik. De fick kejsarsnitt 4v före utsatt tid och ut kom en lite Linnea som idag hunnit bli 5 år.

försöker läsa ikapp, inser snabbt att jag missat galet många sidro så jag kommer skumma lite, ber om ursäkt om jag missar ngt väsentligt eller hoppar in helt fel i ngn diskussion...

Snaily - babyblues? det låter onekligen som du har hamnat i ett tillstånd som är mkt mkt vanligt men som inte så många pratar om fastän det är år 2010... jag fick mitt första barn för snart 15 år sen och jag minns som om det var igår hur det var, hur alltig bara blev så "fel" hur känslan över att jag var mamma dröjde och hur lång tid det tog mig att faktiskt älska den lilla söta men ack så intensiva tjejen... Det var jobbigt att inte vara sådär überlyckliga som alla andra verkade vara och det var jobbigt att det inte blev som jag hade tänkt det... jag trodde tex att amma, det är en piece of cake - ALLA ammar och ALLA barn gillar det och växer av bröstmjölken etc... nu var så inte fallet för stora dottern och det gjorde än mer att min bubbla sprack...

nu vet ju inte jag exakt hur du känner o mår, det är j så oerhört individuellt, men jag kan säga att även om stora tjejen sov i egen säng o det hela natten redan efter ngn månad så var det ändå jobbigt på andra delar och det tog en stund innan jag var en nöjd mamma, kankse ngn månad eller två, minns inte så riktigt men det tog tid.

JAg skickar iaf en STOR kram till dig ohc hoppas att det inlägg jag läste om detta är inaktuellt och att du nu mår lite bättre

MSW - ska du opereras? ngt med mjälten såg jag, men har du inte redan opererat bort den eller har jag bara inbillat mig det?

Klockarbol- hur mår du med allt? 

Teletubbies - *skakade liv i det gamla namnet * hur mår televinken och hans förstoppning? fy vad jobbigt ni har det och tyvärr är det svårfixat, vetmånag var barn lever på lactulos, lavemang samt tom får lägga in barnen o långsmat vänja de med oliak sorters mat. Mina barn har aldrig hafr det problemet så jag kan bara tänka på hur hemskt det måste vara att se sin lilla älsklign ha hård mage...

Oupsie - hur långt kvar har du nu?  är du i 8:de månaden eller har jag räknat fel? foglossning suger, det är fruktansvärt jobbigt, hoppas att det ger med sig när bebis fixeras sig. svullnad vet jag alt om, min kropp svullnar nämligen jättelätt som reaktion på lite allt möjligt och det är jättejobbigt! Det tog mig 7 månader efter att jag fått mathilda innan jag kunde få plats i mina vanliga skor igen m mina jättefötter. och då hade jag inte gått ned massor i vikt utan bara "avsvällt" helt enkelt.

nu lite ego...

stora tjejen fick sitt första betyg idag och jag tackar gud där uppe för hon är GODKÄND i alla ämnen och har tom VG i 2 ämnen (Biologi och fysik) och var väldigt nära i 2 till! känns så skönt! jag menar i i början av 7:an sa man att hon inte låg bra till i ngt ämne men det va ok,  i slutet av 7:an och början av 8:an hade hon IG varning i många ämnen och nu efter en LÅÅÅÅÅÅNG termin har hon då klarat av detta för denna gång!

Nu är det inte över där utan nu ska vi under jullovet plugga 1800-tals historia, matte (Algebra) samt skriva väldigt mkt om landet USA på engelskan och göra ett resereportage på svenskan.

Dessa läxor är ju bara för att vi inte är hemma  i Januari utan vi sticker ned till Gambia igen - hela familjen denna gång- och då missar hon massor av skoldagar så vi har fått läxor. Ingen av oss vill ha merparten av läxorna med oss till Gambia utan vi vill göra iaf hälften här hemma innan hon åker - vi får väl hoppas att det blir som vi tänkt oss...

har tokjobbar nu i december och än är det inte slut. ny organisation efter årsskiftet och vi ska byta ärenden med varandra, jag blir också teamföreträdare för psykskadorna då det är dessa ärenden jag kan bäst och också vurmar för, kul men det tar än mer tid från mig och min föräldraroll och nu börjar jag dessutom året med att vara ledig...

Stora tjejen har ju DET viktiga mötet nu 4 januari, det är där o då som v får reda på det vi vill veta - iaf hoppas jag på det, till den 4 jan ska allt vara sammanställt och begrundat och läkaren och dess team ska ha en bild över vad de anser att min stora tjej "lider av"... jag är så spänd på detta möte och dess resultat att jag har mer nedräkning för det än fö resan som går av stapeln 1,5 dgr efter...

Nu ska jag väcka maken som somnat på soffa . med all denna järnmedicin jag får i mig så är a aldrig trött (är det så alla andra har det) och tänkte att maken ska få äran att aktivera mig ett tag innan sänggåendet...

ha det gott allihopa och STORA kramar till alla som behöver det!

Jag har lagt barnen under granen,
klapparna i sängen, kakorna är tvättade
golven är bakade, har hängt ut gröten i julkärven
lagt skinkan i frysen, köttbullarna är slängda
satt fjädrarna i riset, griljerat katten
klätt granen m nybakta lussekatter - eller var det dem vi skulle ha på nyår?
skitsamma, huvudsaken är att jag har järnkoll på allt!
snart klar och inte ett dugg stressad...
trevlig dj-vla midsommar på er!

************

God jul på er alla!!! hoppas tomten är snäll och omtöänksam och kommer med fantastiska paket till er alla!

Jag hörde av en vän som är väldigt andlig och spirituell att året 2010 har varit ett mkt jobbigt och tungt år för alla på denna gjord - det var ngt om planeter o energier hit o dit ett av de värsta åren för många, mkt har vait tungt och många människor har förlorat ngt kärt - däremot skulle 2011 bli mkt bättre och det bådar ju gott! hoppas att tomten vet om detta och ser till att paketen kommer jämnt spridda över året - speciellt till Snorkis, Oupsie, Klockarbol, EA, Porchez , pb mfl ja till alla såklart men mest till de av oss som tomten av ngn outgrundlig anledning verkar ha missat året som gått!

stor kram till er alla - o nej jag har inte läst ikapp,men ngn dag så...

klockarbol - grattis till bilen, kul!!

Snorkis - vad fint med rosorna på graven och så fint att ni var där först på julafton, lät som om julen blivit bra ä'ndå trots allt och makens migrän, vad skönt att släkten förstod att ert barnbesked är ngt som ska stanna inom familjen och att man ser på det med tillförsikt. kram till er!

Snigel - men vad tråkigt att du känner så eran första jul, men ska jag vara ärlig så är det nog inte så mång asom faktiskt tycker att den första julen som ny famij är ngt speciellt. nu ska man hitta nya traditioner och man saknar alla och det alla alltid har gjort inför julen om det så är mat, julklappar eller att ngn brukar sjunga en specifik sång eller att ngn blir för irriterad osv osv... Det är också då man oftat märker hu "långt"borta man plötsligt bor, då det krävs så mkt i planerande för att få till resor kors o tvärs ( jag har som längst 7 mil till ett av våra julfiranden men det e nog så långt med ett åksjukt barn)

Min föräldrar skilde ju sig för 5 - 6 år sen och den första julen var inte rolig alls... det var jag, min man och min mamma. min stora tjej var hos sin pappa och vi hade ju inte fått mathilda än... mamma var jätteledsen o kände sig ensam och vi andra hade faktiskt skittråkigt vi med på dan, mamma bodde i ett mkt mindre boende så det var inte läge att bjuda in stora familjen ( vi hade alltid varit i mina föräldras villa tidigare). och all Michaels familj var ju flera tusen mil bort... så. vi var hos mamma o sen åkte vi hem, böt klöder, gick i kyrkan (midnattsmässan) och promenerade sen genom stan på julnatten - jättemysigt blev det tillslut.

första julen m Mathilda var jag o maken och mamma. Mathilda var nästan en månad, kunde ju inte ligga ned så hon bara kräktes och vill bara äta hela tiden iom att hon kräktes... jag var skit irriterad minns jag, blev nästan ingen julmat alls pch kunde ju inte äta ngt som hon kunde reageramot, bla mjölprodukter, kolsyra, kål, lök etc etc... nä, det var inte kul och jag saknade min stora släkt än mer då faktiskt.

nu har vi en ny rutin, vi firar m släkten på annandagen, dvs imorn, då träffas mamma, pappa m ny fru, alla syskon och kusiner hemma hos en av mina bröder. hans frus mamma, syskon och syskonbarn kommer också och det brukar vara  jättekul.

igår hemma hos oss var det jag, maken båda döttrarna och makens ena brors samt 2 kusiner osm var med oss - mkt trevligt och många julklappar till barnen blev det - skoj skoj! en inte helt vanlig konstellation men i vår familj är ingen jul den andra lik så det e bara o gilla läget

*******

Nu är maken inne i stan på mellandagsrea för att köpa bärbara dvd:er till barnen att ha på resan - han får åka land o rike runt för allt är slut överallt... hoppas han hittar några som är bra men som inte kostar skjortan, vi har nämligen tänkt att bara använda de i 3 veckor o sen lämna kvar de hos släkten...

ikväll är det gambisk-katolks fest som vi har varit med att annordna i 2 år tid nu varje större katoslk högtid... denna gång blir det i en lokal inne i stan och det kan innebära mkt folk - får se om jag åker med, vi har Mamma som barnvakt om jag vill, Mathilda vill sova där men jag är inte så sugen, är trött av allt ätande och vet inte om jag orkar festa till kl 5 på morgonen och sen ner till brorsan till kl 13... jaja, än är kvällen ung...

kram på er!

Snaily - du har fått massor av bra råd från framförallt klockarbol, piggelin, BS (och det var säkert flera) som alla prövat på olika sätt att få bukt m kolikbarn. Jag håller med om alla de råden som bra och också nödvändiga för att ordning på det - det är jobbigt men tyvärr nödvändigt många gånger att ändra sin kost totalt, amma på fasta tider, magmassage etc.

Jag vill bara lägga till en sak till som kankse kan vara viktigt i ditt fall - amma Yngla upprätt. dvs ha henne inte bakåtlutat i famnen utan mer sittandes upp. känns lite konstigt och ser helt bakvänt ut MEN hon får i sig mkt mindre luft på det sätte. har du dessutom mkt mjölk, o då framförallt att det sprutar ur brösten så mjölka ur lite med handen eller handpunp innan du lägger henne till bröstet så får hon inte i sig mjölken för fort.

Jag har gjort båda dessa saker med mina tjejer samt ALLT som de andra gjort - det är verklgien jättejobbigt med småbarn och än har jag inte upplevt det första året som ngt mysigt rosaskimrande - jag tycker helt enkelt inte om bebistiden då det är så himla mkt jobb - om man har otur vill säga.

lycka till och med en stor portion styrka och tålamod samt massvis med kärlek och delat ansvar så kommer ni att greja detta - ibland måste man bara lägga ned ett skrikande barn och gå därifrån för att andas - oavsett hur mtk barnet skriker. lägg henne i sin spjälsäng så kan hon inte ramla ned o skada sig själv och så går du ut några minuter och tar djupa andetag och sen in igen och fortsätter.

Jag o Maken tog Mathilda i skift när hon var som värst o skulle äta varje 45 minuter dygnet runt... då hade vi henne varannan gång och den som inte hade ansvaret fick sova, duscha, äta mat etc... detta var under perioden då hon inte kunde ligga ned för allt kräkande. min lösning när Mathilda grät som mest var att lägga mig i badet m musik på så hörde jag inte hur ledsen hon var och kunde då koppla av så at tmjölken rann till igen....

Snaily igen (och andra som läste) - självklart ska du inte ta dessa tips o råd som förmaningar och dessutom tro att vi andra var så himla duktiga som klarade detta osv. vi har alla skrivit i denna tråd och beklagat oss nära våra små var i bebisåldern och vi har alla känt oss värdelösa och totalt missanpassade som mammor.
JAg vet att du har det jättejobbigt och försöker på inget vis att negligera den känsla hos dig,  men jag kan trösta dig med att det går över - det låter helt galet men en vacker dag flyttar de hemifrån, jo det går så fort, min äldsta blir ju 15 nästa gång och jag minns hennes spädbarnstid med fasa....och ändå är det 15 år sen nu...

KRAM på dig!