Tantvarning – om igen!

Det här är produktionen jag jobbar med:
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/stark-flicka-pa-hal-is_5723115.svd

Jag är produktionsassistent, så jag gör allt möjligt. Bokar träningstider i ishallar till artisterna, kompletterar manus, är med vid casting, medarrangerar pressfotografering, syr i knappar som lossnar i kläder, har koll på när och var saker sker o.s.v. Stort och smått

Cantaton, åh!! Vad stolt jag blir över dig♥ Måste ju vara jättekul och spännande!

Hur mår Bobou då?

Åh fina du. Jag kan verkligen rekommendera föreställningen. Jag har ju läst manus, hört en hel del av musiken och träffat flera av artisterna och konståkarna. Det här kommer bli toppenbra. Biljettsläpp på lördag :) Malmö, Ö-vik, Luleå, Göteborg, Stockholm, Karlstad, Linköping, Sundsvall/Timrå, Gävle.

Hur går det för dig dfk? Vad har du för dig?

dfk, svar ja, jag gör både text o musik, till alla möjliga olika slags låtar faktiskt!

canta, det där är ju hur spännande som helst. *kram*

Mmm

Jag lever inte upp till mina egna krav på mig själv på jobbet, och känner mig dålig för det. Samtidigt är min pojkvän så duktig tycker jag, och jag har svårt att inte jämföra mig. Utanför jobbet har jag också mycket att göra, mest sångrelaterat. De sakerna går bra, men tar egentligen för mycket av min tid och energi, och jag känner mig otillräcklig.

Och så går jag hos en psykolog, vilket nog är det värsta. Jag jobbar på en fobi som jag fick i våras, och det går framåt, men känslomässigt frestar det på. Jag har nämnt det försiktigt i tidigare tanttråd, att detta uppkom i samband med en period av ångest förut i år, som bara långsamt förbättrats. Hos psykologen analyseras inte det, utan det är bara specifikt probleminriktad kbt. Vilket är bra. Men jag önskar att jag visste vad jag kunde göra något för att inte börja må dåligt igen.

Annars är jag egentligen nöjd med livet, det är bara inte helt problemfritt. Jag bytte pojkvän i maj, vilket var dramatiskt, men ett lyft.

Bobou; visst var det din pojkvän som var över till staterna och du hälsade på där? Var det i samband med det du fick den där fobin (har för mig att det inte var helt problemfritt för dig "over there").
Så nu är det ny pojkvän alltså? Grattis!

Hoppas du så småningom jobbar bort fobin och dina höga krav på dig själv, så du får börja må riktigt, riktigt bra!

Kram!