Tantvarning – om igen!
Låt oss försöka väcka liv i det gamla tantskrället!
Så här i höstmörkret och den annalkande vintern blir det lätt lite ensamt i mörkret.
Fram med kaffekoppar, kakfat och krämpor…VÄLKOMNA alla tanter gamla som nya!
Låt oss försöka väcka liv i det gamla tantskrället!
Så här i höstmörkret och den annalkande vintern blir det lätt lite ensamt i mörkret.
Fram med kaffekoppar, kakfat och krämpor…VÄLKOMNA alla tanter gamla som nya!
Ja, det var i USA som jag fick ångest, och sedan höll den i sig i två-tre månader innan det började vända... Och under samma period var det alltså problematiskt med min pojkvän - och mannen jag egentligen ville ha. Det låter som värsta grejen, men det knasiga var att jag inte riktigt orkade bry mig, för att jag mådde så dåligt över andra grejer. Kanske lika bra att ta allt dåligt samtidigt och ha det bra sedan.
Och du, jag kom på en sak just när jag postat. Vad dum jag är som låter mina problem definiera hur jag mår! Vem kan förvänta sig en problemfri tillvaro? Nä, nu ska jag vara glad åt det som är bra istället, resten av dagen iaf.
Nej, det behöver man inte vara, man kan bli antagen ganska tidiigt i sin utbildning, beroende på när man ansöker och vilka bestämmelser aktuellt stift har. När jag ansökte var kvavet avklarad och godkänd basutbildning, dvs de första 40p samt att ha gått Svenska kyrkans grundkurs. Nu tror jag det är så, att det är upp till ens biskop att avgöra om man måste gå SKG.
Vad skoj! Så roliga människor att arbeta med!
Nu har vi bott i nya lägenheten snart en vecka, allt är totalkaos och allt ligger i kartonger och påsar. Förhoppningsvis blir det bättre när allt är på plats.
I aödags hade vi visning och tre timmar senare hade vi sålt, för ett mycket bättre pris än vi förväntat oss, vi skrev kontrakt i måndags.
På jobbet är det jättemycket nu också, advent, lucia och jul i antågande. Inte riktigt bra hemma heller, hoppas det också blir bättre snart.
På lördag är det kattens dag, då skall jag och katt-tjejerna stå på djurapoteket i Lund, innan jag åker för att kröna Lucia i min arbetsförsamling. Ikväll är det första syförreningsjulauktionen av två...
Ja, det känns så bra! Allt har flutit så bra och snabbt, så nu väntar maken bara på, att vi skall stöta på någon motgång, messipist!
Cantaton, jag jobbar på som vanligt och nu ska jag gå upp i mera tid, vilket blir bra både ekonomiskt samtidigt som jag tycker det ska bli kul att utvecklas mer på jobbet.
Jag är projektledare på ett nytt projekt för gymnasiesärskolans elever och personal, vilket är jättekul! De är så härliga att arbeta med. Guldklimpar till lärare!
Mittiprick, vad duktig du är! Jag blir väldigt imponerad av alla som kan sjunga. Här i tråden är det många som har dessa gåvor. Själv är jag ingen sångfågel och det är en sorg. Sjunger bara i "duschen", hihi!!
Bobou, det låter tufft men du verkar ändå kommit en bra bit på terapi och har en bra självinsikt även fast du har höga krav på dig själv. Det är modigt att våga prata om och lätta på locket... Man vet aldrig vad som finns därunder.
Men jag tror inte heller att det finns några genvägar, man måste nog ner och rota i djupet för att sedan kunna ta sig upp och framåt!
Solde, ja grattis till nya lägenheten återigen! Det måste kännas skönt. Lycka till med kröningen, det låter lite ärofullt på något sätt!
Flamman, hur går allt med makens medicinering?
Kram alla goa♥
äsch här satt jag o skrev värsta långa inglägget och så försvann allt innan det blev postat!
Nu är maten färdig och jag måste avvika, men jag vill säga glad första advent till er alla. HOppas att ni haft en härlig dag och stor kram
återkommer....
Vad olika vi är ...
dfk har en stor sorg i att inte kunna sjunga, en annan har sjungit för pengar på rätt stora scener sen han var tonåring men har sitt livs sorg i att han aldrig fick chansen att bilda familj.
Otroligt vad vi alla har bördor att bära, och glädjeämnen att dela med oss av.
Det som kallas livet, typ ...
Fjosok! Det har du rätt i, olika bekymmer kantar våra vägar men alla har vi något.
Kram