Övernaturliga händelser...

När jag va 17 år så hade jag flyttat hemifrån och bodde uppe i Dalarna med min dåvarande pojkvän. En dag ringer min far och berättar att min farmor har dött. Jag blir så ledsen att jag bara släpper telefonen och springer in och lägger mig på mage i sängen. När jag ligger där så känner jag hur någon klappar mig på ryggen, jag tror självklart att det är min pojkvän...innan jag hör honom stå ute i hallen och pratar i telefon med min far.

Redan som liten har jag alltid haft en konstig känsla av närhet av "nåt". Jag varken ser eller hör nåt, men det är som om jag kan känna när nåt är i närheten, kan tom känna om dom är fler än 1 och om "dom" är arga/ ledsna eller glada. Jag måste tillägga att det bara händer när jag är själv av någon anledning. Och lika läskigt varje gång.

Har också nåt som min pojkvän kallar 6:e sinne, om jag måste välja nåt så är det alltid det första jag tänker/ser på som är rätt. Svårt att förklara, men om man säger att åt mig att välja mellan 3 trisslotter, så kan jag säga för mig själv att den i mitten är det vinst lott på, men innan jag har bestämt mig så tar jag nån annan och den i mitten va självklart vinst på.

Jag har massor med sånt här att berätta och jag förstår att många nu tror att jag är knäpp, men så är det.

Jag håller på att läsa igenom tråden och såg att HanOchJag nämde fjärilar, och kom på att jag har nåt liknande.

Min blivandes mormor dog för 2 år sen, och förra året fick hans syster en liten dotter som dom döpte till samma både för och efternamn som mormorn.

När vi satt i kyrkan så såg jag en fjäril, en ensam stor fjäril som flög runt vid altaret och precis över lill tjejen. Sen försvann den.

När vi sen kom till lokalen där vi skulle äta middag så var jag först in, tänkte öppna upp och hjälpa till att få fram allt, när jag ser denna fjäril igen, vi har då åkt flera mil från kyrkan och det fanns inget fönster öppet. Den flög runt tills alla hade kommit in, och försvann sedan.

Det konstiga är att ingen la märke till denna fjäril. Varken i kyrkan eller i lokalen.

Enligt min teori så var det nog mormorn som ville vara med och på sitt sätt välkommna barnbarnet :)

Therése 2006-07-01!

Nej, då! du är inte "knäpp"!
Det verkar ju i stället som om du har en viss "förmåga" ("gåva"!!) .
En del kallar det för "sjätte sinne". Finns säkert många benämningar!

Att känna en slags "närvaro" har jag hört om en hel del.
Min väninna har också en viss sådan här förmåga och hon har berättat att hon kan känna "närvaro" (även "se" ibland) i vissa rum...

Har inte upplevt det själv (än i alla fall ), men jag förstår att det känns kusligt!

Denna "värld" är ju liksom "okänd" och ganska så outforskad!
Tycker sådant här mycket intressant!

Du får väl se till att välja "rätt" lott nästa gång, så det blir vinst!

Det är inte så lätt att ta det rätta, man lyssnar inte riktigt på sig själv när det väl händer. Man bara vet efter att man hade rätt.

Jag är nog glad att jag inte är som din kompis som ser saker. Tillräckligt jobbigt att "känna". Att bli väckt mitt i natten och vara livrädd för man vet att nåt är där och väldigt arg är inget jag kan rekomendera.

Jag skulle bra gärna vilja träffa ett medium, men som dom flesta har sagt här, så vill man ju inte gå till en bluff. Inget som vet någon bra i sthlm trakterna??

Min mamma hade varit ute och cyklat, när hon sen gick in i en hiss satte hon på sig sin cykelhjälm, helt utan anledning när hon faktiskt var på väg in. Ögonblicket efteråt ramlar lampan ner på hennes huvud!

Min mormor körde bil nedför en backe, det var ganska halt. Helt plötsligt kommer en bil väldigt nära på tvärgatan nedanför. Hon är så nära så hon ser skräcken i ansiktena i den kommande bilen. Hon trycker allt vad hon kan på bromsen med båda händerna på ratten, men vet att hon kommer att krocka. Helt plötsligt står bilen still. Nyckeln i tändninigen har vridits och stängt av motorn.

Jag har känt någon gå stryka förbi min fot när jag har suttit i fåtöljen i vardagsrummet. Som om någon gick förbi för att sätta sig i soffan och titta på tv med mig.

En annan gång stod jag och lagade mat när "någon" kommer från vardagsrummet in till köket och ställer sig bakom mig och kollar när jag lagar mat. Sen sen upplöstes känslan bara.

Båda gångerna kändes det som om det var någon jag kände. En varm familjär känsla på nåt sätt. Jag tror att det var min morfar.
Jag har sörjt min morfar fruktansvärt mycket, det var svårt att acceptera att han var borta när han tynade bort på ett sjukhus rätt snabbt och sen inte ville ha någon begravning. Efter ca ett år när jag fortfarande bara grät när jag tänkte på honom drömde jag en natt att jag träffade honom. Jag minns att allt var väldigt ljust, som om vi var i himlen. Vi gick en lång promenad och pratade väldigt mycket även om jag inte mindes vad det var vi pratade om. Jag fick säga adjö. När jag vaknade på morgonen kändes allt mycket lättare på nåt sätt.

Oj vad långt det blev....

Therése 2006-07-01!

Nej, det är nog inte så lätt att "ta rätta" lotten, eller vad det nu råkar vara!

Jag är också glad att jag inte "ser" saker...
Hade förmodligen blivit väldigt rädd (är väl kanske just därför jag slipper det. Andarna vet att mitt psyke nog inte skulle klara det... )

Svårt det här att finna ett bra, seriöst och påliligt medium...
Man vill ju inte träffa på någon falsk en, som bara blåser en på pengar eller något sådant.

Willowtree!

Oj, oj! Vilken tur att din mamma hade i hissen! Kanske hon "uppfatade" något slags undermedvetet "budskap" från sin skyddsande/ängel!

Och likadant med din mormor!
Måste ha varit ett "gudomligt ingripande"!
Både din mormors och de andras skyddsänglar kan ha "samverkat" och tillsammans hjälpt dem alla att undvika en krock!!

Och kanske är det just din morfar som kommit till dig och "sett till dig" så du har det bra!
Verkar ju som om en del upplever "möten" med avlidna anhöriga under sömnen, då man ju befinner sig i ett annat "tillstånd" än när man är vaken.
Kanske har ens själ lättare att uppfatta vibrationerna från den andra dimensionen då...

Ja, både mamma och mormor har varit hos medium och de har sagt att de har en medial känslighet. Jag har nog inte det lika mycket, men min "dröm" med morfar kändes väldigt bra. Han kom liksom för att säga att jag inte skulle vara så ledsen mer. Det är faktiskt något som jag har hållit för mig själv fram tills nu.

nu børjar det ske allt svårførklarligare grejer hær med!
Jag och min sambo har længe lagt mærke till konstiga ljud hær hemma men jag har alltid førsøkt komma med førklaringar.
Det sker allid på nætterna till att børja med. ibland kan det se ut som (i periferie synet, eller vad det nu heter) om någon passerar en. Men detta ser man inte direkt i rummet, utan man ser det i spegeln eller i fønstren som ær næstan som speglar då det ær mørkt ute.

Ibland stængs tv'n av av sig sjælv och ænnu værre, ibland då vi stænger av den så sætts den på av sig sjælv efter någon sekund, det ær som om någon mer satt å tittade och ville fortsætta att titta...

Jag får ofta den kænslan av att någon står å tittar på mig.

På nætterna hør man att någon knackar på væggen, dvs att om vi ligger i sovrummet så knackar nogån i vardagsrummet, som ligger vægg i vægg med sovrummet.

Ibland hør man att någon knackar eller drar i sovrumsdørren. (detta har jag många gånger førsøkt att skylla på drag)

Igår natt skedde det något komiskt t.o.m. faktiskt... jag har køpt ett par nya nya stilett pumps som jag ær helt kær i. Jag sætter ofta på mig dem inomhus, dels før att jag førsøker gå in i dem och dels just før att jag ær førælskad i dem å det ær allt før kallt att gå med dem utomhus... men i alla fall,
igår natt så låg vi i sængen, mina pumps låg i vardagsrummet. Pløtsligt hør jag att någon går runt i dem. Vi har parkettgolv så man hør tydligt och eftersom jag gått i dem så mycket sjælv så vet jag hur det låter.
Jag lovar, jag blev vældigt rædd men jag tyckte också att det va så kul att jag skrattade.

Och nu till det sista, det skedde idag.
Jag tog av mig byxorna och la dem på golvet... Nær jag har satt mig i soffan så ær det någon som har slængt dem på elementet! det va inte min festman, han va på andra sidan rummet. Men nær jag sa: titta på byxorna så sa han bara att det definivt spøkar hær!

førresten, jag tycker att det ær lite kul (bara det inte ær farliga ting) med det øvernaturliga samtidigt som jag blir VÆLDIGT rædd.