Snubblade över en tråd som handlade om hustomtar och hoppades att det skulle vara handla om riktiga tomtar, men verkar mest vara m2b-tomtar 
Så nu startar jag en ny tråd för alla som har varit med om något "övernaturligt" såsom tomtar, sanndrömmar eller dyl. och som vill dela med sig!
Jag bara älskar sånt (big fan of TV4+ & fru nilsson) men har tyvärr inte varit med om någonting själv...
GithKat!
Ja, din mamma och fjärilarna...Låter intressant det där!
Finns många sätt tydligen att "meddela sig" på!
Låter vackert!
Och angående din mormor och morfar...
Låter ju också ganska så "speciellt"!
Tur att det ju lugnade ner sig sedan!
Inte kul att bli "uppläxad" sådär mitt i natten! 
Förstår ju verkligen att dina föräldrar blev minst sagt häpna och undrade en massa i samband med Palme!
Slump eller inte - det lär man ju aldrig få vet riktigt!
Jag minns också den kvällen/natten (Ja vem gör inte det! Det gör nog hela svenska folket! ).
Vår klass (jag gick i sexan då) hade klassfest på vår lilla skola just den kvällen.
Det var kallt då, minns jag och min mamma var med och var "klassföräldervakt" och hjälpte till med festen.
Vi kom ju hem sent den kvällen och därför fick jag sova lite extra länge morgonen efter.
Mamma kom in till mig på förmiddagen med tidningen (Kvällsposten) och visade mig den stora artikeln om Palmemordet på framsidan.
Drakdal!
Ojojoj, vad spännande!
Verkar ju verkligen så att du har "förmåga" att "vet" sådant!
Så roligt att din kompis skall ha barn!
"veta" menar jag ju!!! 
Missade visst en bokstav!
Ja jag är jätteglad för deras skull! Och det är lite spännande att drömma sanndrömmar
Drakdal!
Ja, det är ju underbart när det gäller sådana här positiva och roliga saker!
Värre då förstås om/när man drömmer något sorgligt/hemskt om att någon kommer att bli sjuk eller ännnu värre gå från jordelivet! 
Tack, Min-Ah.
Jo, det var väldigt jobbigt. Fast det värsta för mig var att eftersom jag inte fick hjälp att bearbeta det när det hände så har jag i stället gömt det inuti mig och inte berättat för nå'n... Orkade inte. Om jag får ju en hel del nya bekanta från gymnasietiden och tills man är 30... Jag har "ljugit och förnekat" för att slippa föklara och sen skämts gruvligt efteråt och varit rädd för att bli "avslöjad".
Efter det att jag fått kontakt med min syster sorgen bleknat och jag kan tillåta mig minnas andra saker utom den dagen hon gick bort..
Inda!
Ja, det är ju så otroligt viktigt att få sörja och bearbeta sådant här redan från början!
Att få tala med någon (både närstående och någon utomstående proffessionell som "kan" sådant!)
Få svar på alla dessa frågor som hennes död måste ha framkallat!
Varför hon gjorde detta osv!
Så fruktansvärt, detta!
Att förtränga och så som du så länge gjort måste verkligen ha varit ett rent helvete! Inta bra, alls!
Fruktansvärt jobbigt, det förstår jag!
Så tråkigt att du inte fick tillräcklig hjälp då, när det hänt och du var så ung!
Stackare!!
Jag känner djupt med dig och din familj!
Att berätta och sådant för nya vänner och bekanta är inte alls lätt - inte heller att det känns "rätt"...
Och när du inte ens själv bearbetat och "sörjt färdigt" - Hur skulle du då kunna förklara eller så för någon man inte riktigt känner?
Rör ju upp fruktansvärda och so otroligt djupt liggande känslor!
Det har ju varit ett trauma för dig, detta!
Är så glad att du nu fått kontakt med henne och vet att hon i alla fall har det bra där hon är nu!
Att hon ju vakar över dig!
Jag tänker på dig!
Varma kramar!
Inda!
Har din syster gett dig någon förklaring på varför hon gjorde det?
Så att du kunnat förstå och lättare kan bearbeta det.
Min-Ah- Nej hon ville inte "prata" om det. Bara att det var jobbigt då men att hon är lycklig nu och att jag inte skulle oroa mig. Egentligen spelar det ju ingen roll eftersom det inte går att ändra på nå't nu...
Men, som sagt, jag känner mig trygg och gladare nu när jag vet att hon och mina andra släktingar vakar över mig.
Vet inte om det är övernaturligt, men väldigt rörande är min story.
Vi gifte oss nu i januari på en sandstrand på Aruba. Det hade regnat lite korta skurar till och från under veckan före vigseln, men den dagen var det underbart vacker väder, med bara några lätta vita moln på himlen.
Min pappa dog för två år sedan och det senaste året har jag sörjt honom mer än tidigare, kanske för att jag har haft mer tid och/eller för att vi har planerat bröllopet. Det känns ju alltid lite extra när man inte kan ha alla sina nära och kära med.
Nu till det jag ville berätta. Under vigseln säger plötsligt min Maid-of-Honor, tillika svägerska, åt mig att titta upp på himlen. Där uppenbarade sig den vackraste av regnbågar. Då säger hon till mig att det är min pappa som är med oss under vigseln!
Slump? Antagligen eller möjligen, men för mig är det inte det och det är det jag tror på. Hade ju inte sett någon regnbåge tidigare under veckan, trots regn. Ja, alla ser vi väl och tror det vi vill, men i min sanning så var min pappa med på mitt bröllop i alla fall!
