• nu är jag fruL

    När märker man av att man är...GRAVID???

    Eller:
    Äggsjuka aladåber- hur steker man dem?
    Desperate sexwives
    Jakten på det försvunna ägget
    Simmarnas kamp mot målet
    Gör kontorsstolen till en spermie centrifug...

    Ja ni gissade det. Här fortsätter vi. Vi kom upp i över 4000 inlägg om hur man märker av när man blivit gravid. Och hur man blir gravid. Här delar vi allt, tips, trix, sorg och glädje. jakten på de befruktade ägget är en berg och dalbana HÄNG MED!

    Välkomna alla nya och gamla!

  • Svar på tråden När märker man av att man är...GRAVID???
  • Liten med Mindre

    Mutter...vaknade på dåligt humör idag, och det går inte över. Bröt ihop vid frukosten för att jag lyckats tappa hår i gröten (förlåt - äckelvarning!), och så kunde jag inte bli sur på någon annan som förtjänade det.

    Ville inte gå till jobbet! Tänk om jag fick vara hemma ett par månader, med bebis, bli på bättre humör och sen kunna söka nytt jobb utan att känna mig synisk och otrevlig.

    Försökte träna utan större förbättring på humöret. Hamnade efter en rökare i rulltrappen. Bolma bolma - host harkel. :(

    Sen hamnade jag givetvis bredvid en kille som verkligen äcklar mig för att han är så superstajlad. Urrk! Och så sitter han med hörlurar som dunkar över till sura mig. Känner mig för sur för att säga till. Hans stackars kulor och simmare måste vara helt strypta i de byxorna. Hoppas att han inte har någon därhemma som längtar efter aktivitet.

    Är detta symptom på PMS månne? Deppig, arg, ilsket röda finnar, redan stressad över jul och inget hopp om en skoj vecka på jobbet.

    :(

    Ingen häst eller katt som kan pigga upp mig heller. Tur att maken förlöjligar sig och kurrar/spinner för att få mig att skratta. *drar lite på smilbande vid tanken*

    Snälla - ni som går med en massa symptom och över BIM-tiden. Spring och testa så att vi kan få lite plussitivitet!

  • Skärgårdsbruden

    Fru UH:
    Jag har haft samma tankar som du om man kan skaffa ett nytt jobb när man försöker skaffa barn.

    Efter mycket funderande ihop med maken har vi kommit fram till att se det som två helt skilda processer. Jobbprocessen får löpa på för sig, man måste ju trivas på sitt jobb och ingen vet hur lång tid det tar att bli gravid. Medan barnprocessen också måste löpa på på sitt håll. Sedan tycker jag att en arbetsgivare som inte är förstående kring barnskaffande är ändå ingen bra arbetsgivare... Så försök på ni, tycker jag! Det ska jag göra! Fast jag letar fortfarande nytt jobb förstås...

    Lycka till!

  • _koko_

    Vad ledsamt med alla minus och mens... Jag har en vecka kvar ungefär skulle jag tro, men har redan märkt av lite pms.

    Träffade 2 nyfödda i fredags och de är ju himla söta, men jag vet f*n inte hur man hanterar dem! När de är sådär små och ömtåliga... Blev dock lugnad med att det kommer automatiskt. :)
    Sen träffade jag en hel hord med småbarn och deras föräldrar i lördags och började undra om man även automatiskt kommer att börja gilla sånt när man själv får barn... För nu gillar jag det verkligen inte.
    Hmmm, det var alltså inte bara längtan som växte i helgen, utan även ångesten... Men samtidigt handlar det nog om skillnaden mellan barn man känner och barn man inte känner, jag kände ju nästan inga av dessa barn och då är det verkligen inte spännande... Tycker jag iaf.

    Nog om det. Pirr! - Om äl är sen kan väl även mensen bli sen, men jag hoppas jättemycket på ett plus!!

  • fru UH

    Särgårdsbruden: Det där att se det som två helt skilda processer har min man också sagt! O det är ju helt sant, det är synd att man tänker så mkt på t ex jobb, det är ju ingen som kommer att tacka mig för att jag skjuter på att skaffa barn. O som sagt så kan det ju ta minst ett år till att bli gravid o då är det ju jättedumt att inte försöka aktivt nu. O håller dessutom fullständigt med i att den arbetsgivare som inte är förstående vill jag inte ha som arbetsgivare.

    Tack för stödet! Nu ska jag väl fortsätta fundera på om jag har PMS eller grav. symptom.... Och jag är inte ensam

  • Moppy

    FruL och co: Åhh vad tråkigt att mens-helvetet kommit. Jag känner verkligen med er. Förstår att ni blir sura av alla nya som hoppa in och säger "Tjoho jag är gravid", detta är ju främst en tråd för de som försöker...

    Trots att jag är en av dem som plussat känns det fortfarande inte som jag kan ropa "Tjoho!" ännu. Jag fattar inte hur alla som plussat kan börja räkna med att det ska bli något från dag 1 med tanke på missfallsrisken. Jag kommer nog inte känna riktig glädje förrän de där hemska 12 veckorna har gått....

    VUL igen på fredag, då hoppas jag att pyret har växt sedan sist...

    Kram!

  • nu är jag fruL

    koko: ha ha ha
    jag måste erkänna att jag också fudnerar över beslutet att skaffa barn när jag ser massa gapiga barn i flock. det verkar vara hur jobbigt att ha barnh som helst ibland. Men et r nog precis som du säger, mina barn och andras ungar. Det är nog en helt annan grej
    Sen kan man vel få bli trött både på sig, själv, sin make och sina barn ibland...

    Fru UH
    jag tycker inte att du ska vänta med barn för ett jobb,. Jag gjorde det valet för några år sedan. min make ville jätte gärna skaffa barn redan då men jag ville ha tryggheten i ett nytt fast jobb. Jag kan säga att med facit i hand då hade jag iNTE gjort det valet idag. trots att det ledde fram till det jobb jag har idag och som jag är mycket nöjd med. Nej jag had eINTE väntat idag. barn hade kommit före jobbet.

    Sen det där med jobb och barn. Jag tror att det finns chefer som är puckon och inte kan hantera att kvinnor skaffar barn. Men de flesta är nog bra chefer som kan hantera att kninnor över 30 faktiskt vill ha barn och är i den åldern.

    Jag tycker att du ska precis som någon skrev, se det som tvår processer och köra parallellt.
    Lycka till

  • nu är jag fruL

    moppy:
    Synd att du inte riktigt kan gjädjas över din graviditet. Men jag kan förstå hur du tänker. Lycka till!

    MEN jag tycket att tråden absolut är till för alla även de som plussat. jag kommer absolut h'änga kvar här när jag plussat och dela med mig av mina känslor och känna med andra.

    Vad jag menade var, att det kommer in folk som aldrig varit här, säger att de plussar och sticker sen.
    Det känns tugnt att ta när man själv kämpar och engagerar sig i sina egna och andras symptom och kamp.
    Men sj'lvklart ska man dela med sig även efter sitt plus

    äh jag hoppas ni fattar vad jag menar
    det blev inte så bra förklarat.

  • fru UH

    Känns bra att jag slängde ut frågan här. Det är ju sånt som man kanske inte diskuterar så mkt med sina vänner, jag vill inte avslöja för massa vänner att vi försöker eftersom det stressar mig ännu mer om alla ska fråga hur det går etc. För mig är det en stor grej att försöka o jag känner mig jättekänslig, rädd att det inte ska fungera.

  • Moppy

    Jag fattar vad du menar FruL och hoppas ni orkar höra på mina våndor om VUL, hinnsäckar och annat smått och gott som upptar min vardag efter det efterlängtade plusset...

  • nu är jag fruL

    inlägg 600 till mig

Svar på tråden När märker man av att man är...GRAVID???