Barnkarusellen

Lappis: förresten, en sak jag undrat mkt över. Varför är det störst chans att bli gravid vid den första IVF:en? Jag förstår inte riktigt hur det kan vara så?

Ahhh... så någon har bokat på Mornington, normalt är det väl liten som brukar göra det? Hur många blir vi?

muggles - jag har bara hört det liksom Cissi igår sa att man har störst chans på sin andra och tredje IVF för då var man van vid rutinerna. Som sagt, bara något jag hört...och kanske helt fel.

Tinga - tack för din kram

Lappis - hm, du beskriver ju rätt bra hur jag kände inför ivf. Min första kommentar till barnmorskan på SH var ju att det här inte kommer att fungera, men jag kan göra det för att få det gjort... helt fel inställning och då är det bättre att vänta några månader för mycket än att bli ett vrak efteråt. Sedan börjar jag på något sätt återupptäcka att barnalstringen kan vara trevlig på egen hand och då vill jag gärna ta vara på den känslan. Frejis och vårkänslor, det är vad det hela egentligen handlar om!

Min kollega här på jobbet lyckades med sin IVF när hon just hade den inställningen (vid hennes fjärde IVF). "Det här gör jag bara för att jag ska göra det inte för att det kommer att lyckas". Så det är nog svårt att säga hur man ska tänka och motivera sig. Jag är inte hoppfull just nu men vet att jag ändå kommer att vara det under ruvningen. Försöker liksom ta ned alla förväntningar och vara krass. Typ varför skulle vi lyckas nu när vi inte gjort det de där andra 20 gångerna?!

Jag har läst att alla ivf har i stort sett samma chans. Min make har räknat ut att statistiskt har man 70% chans att bli gravid efter 3 ivf och då tror jag att han räknade in ett par inseminationsförsök.

Muggles, jag tror att det är väldigt vanligt att många blir deprimerade efter att ha fått barn. Omställningen är ju otroligt stor så att det inte är konstigt. Talade med en väninna nyligen som har en tremånaders... usch, det lät inget kul, hon hade ingen koll på rutinerna, barnet ammade typ i fem timmar i sträck, hon kände sig ensam... hm, att göra en ivf för att komma till det här tillståndet, tveksamt

Frejis - trevligt med vårkänslor! Ja ni har ju lyckats på egen hand förut så det går säkert igen (det är en av anledningarna till att jag absolut tror att ni kommer att lyckas på en IVF). Själva har vi ju aldrig kommit så långt, att få till det på naturlig väg, men jag hade ändå förhoppnignar efter IVF'n (känner ju några som lyckats precis efter en IVF). Men, men icke sa nicke.

Frejis - försvarsmekanismen talar! Känner igen mig helt klart!

Någon som vet hur många brunchen är bokad för och vilken tid. Jag vill gärna vara med ... Livia får kanske komma med och visa upp sig för att sedan hämtas av sin ömme fader...

Lapinette - vi lyckades på egen hand efter att ha försökt i mer än två år så att hoppet inte är ute för er del. Läste någonstans om att det krävs fler försök när man är äldre än tidigare. Det här verkar vara så individuellt. Men jag är övertygad om att ni kommer att lyckas och det är någonting som jag bara vet

Har frågat min läkare på SH om ärftlighetsfaktor vid intertilitet, men han sade att det inte finns någon. Tycker mig iaf se likheter mellan mig själv och min mamma som också hade svårt för att bli gravid. Hon blev gravid efter nästan 4 års försök (vid 30-års ålder, på 70-talet ansågs ju det vara supersent), fick missfall i vecka 8 (samma som jag), blev gravid igen efter sex månader. Konstiga sammanträffanden om ingen annat.