Vilka korkade/dumma kommentarer har du fått när ni pratar om ert bröllop?

Klänningen går ju att sälja men vad gör man med catering, handpenning på lokalen och spritnotan! Det är det ingen som tänker på minsann. Nej, sådana frågor och tankar bör man hålla för sig själv ommna inte allvarligt tror att det finns risk att man blir lämnad vid altaret.

när vi berättade för mina föräldrar att vi skulle förlova oss (de skulle resa bort en månad så vi berättade innan och skickade bara mail efteråt) kläckte min far ur sig:
"ja men två år är ju lång tid när man är i er ålder. man vet ju aldrig vad som kan hända så planera inte så mycket"

När min blivande man berättade för sina föräldrar att vi skulle gifta oss sa min svärmor:

- men är du riktigt säker nu?

Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka detta, inte min blivande man heller. Man kan väl säga så här att hon kanske inte blev helt överlycklig över vårt beslut att gifta oss.. Men jag tror nog att hon kommer att komma över det med! =)

Heheh, min mor ringde mig och sa att hon hittat min brudklänning. Som att jag inte hade något att säga om saken.
Först blev jag fly förbannad, men egentligen är det ju bara komiskt. (Till saken borde tilläggas att jag redan sagt att jag vill ha en röd klänning och vi inte alls har samma smak osv osv).

Mina föräldrar är ganska gamla och verkar tycka att vissa saker som hör till bröllop är jobbigt..

Min pappa sa: "hitta inte på en massa dumheter" när jag berättade att vi ska ha klädsel mörk kostym på vårt bröllop.
Inte så kul, men han är sån så det är inget att fästa sig vid.

Min mammas första kommentar när jag ville att hon skulle åka över med mig till fastlandet över dagen och titta på brudklänning var: "kan du inte få med dig någon annan"
Men sen fick hon dåligt samvete och följde med ändå.

Efter ett halvårs planerande har jag och min sambo insett att ingen annan än vi egentligen bryr sig om vårt bröllop, så enkelt är det. Det är våra drömmar och förväntningar. Det betyder inte att våra familjer inte gläds med oss eller inte tycker om att vi ska gifta oss, de delar bara inte vår romatiserade bild om hur ett bröllop ska gå till.

Samma har!!

Jag bor i London, lillsyrran visste vad vi planerade, att vi skickat hindersprovning och sant. Sa nar det var klart ringde jag samma kvall, pratade med syrran i en halvtimme innan jag vagade prata med mamma, jag var sa skit-nervos!! Sa har lat det...
Jag- Jag har nanting att beratta for dig...
M- Jaha, har du forlovat dig? (Har tror jag arligt att mamsen blev orolig att jag var gravid, och hoppades att jag "bara" forlovat mig.
J- Naa, jag ska gifta mig.....
M- *tystnad*
J- Tycker du att det ar for tidigt?
M- Ja, egentligen.

Men sen borjade hon blurra om att vi hade aldern inne och sant... Jag klandrar absolut inte mamma for att inte bli jublande glad, eftersom hon traffat min man 1 vecka bara, nar vi var i Sverige och halsade pa, plus att vi bara varit ihop i 13 manader.
Pappa sa "jaha, vad ar det jag har hort, vad har du hittat pa da?".

Storsyrran sa till lillsyrran "ja, hon far ju sina ideer ibland". Syrran ar bitter singel-mamma.

Nu tycker mamma att allt ar jatteroligt, hon har ju traffat honom mer sen dess.

ojojoj.. har läst igenom hela tråden nu o skrattat så tårarna runnit åt vissa inlägg o morrat åt andra...
vad finns det för folk o mammor o svärmödrar egentligen??

detta var en bra tråd för mig, vi ska gifta oss hemligt om ett par månader o jag känner nu att det är heelt rätt beslut, för jag tror rätt många av dom där konstiga kommentarerna hade kommit inom våran släkt

..fast vi går kasnke inte säkra ändå.. dom kommer la efteråt istället...
"fyyy vad besvikna vi är"
"jaha, varför ville ni inte ha med oss då?"
osv osv osv osv.....

ett bröllop är ju såklart viktigast för brudparet... varför kan folk inte bara tänka sig för o vara glada för att två personer älskar varandra så mkt att dom vill visa världen det??
..folk har så mkt åsikter jämt.. är det typiskt sverige tro??