Livets stora och små frågor

Ego - fick tag i en BM idag. Hon lät inte helt förberedd på att man kunde bli gravid så här mitt i sommaren.. hm... näee nu är det semesterledigt och då blir det snurrigt. Hur som - allt löste sig och jag har redan två dater bokade. En på måndag - klämkäckt hälsosamtal. Och en om några veckor, då jag måste åka till länets storstad på samtal om fosterdiagnostik (inför ett ev KUB).

Tack och lov så finns det BB i hålan där vi bor. ca 500 meter hemifrån dessutom.

Tack och lov så finns det BB i hålan där vi bor. ca 500 meter hemifrån dessutom.
[/citat]
Men vad lyxigt! Då kan ni ju GÅ dit när det är dags - eller så kan maken skjutsa dig i skottkärran

fru AM skrev 2009-07-06 21:06:55 följande:

Tyvärr är det UPPFÖRSBACKE hela vägen.. ha ha ha ha ha! Men som sagt.. nära är det!!

Nu ska illamåendet och jag förpassa oss till sängen. Ingen mening att vara vaken när man ändå mår urkans. Dagens summering: spydde före lunch och strax efter lunch var jag tvungen att lägga mig i vilrummet i 15 min. Blev inte bättre. Och nåt tålamod med detta har jag inte.

*godnattkram*

Håller givetvis helt med dig ... Det handlar väl om vilken kultur man låter sig influeras av när man ger barnet namn. Och den amerikanska kulturen står kanske inte så högt i kurs hos "oss".

Jag och maken gillar antikens historia och Livia var kejsarinna i Rom (en riktigt stark och bestämd kvinna) medan Hektor var prins i (det fiktiva) Troja ... (Storsonen har ett svenskt kunganamn). Så jag har temat "storhetsvansinne" när det gäller namngivningen av mina barn

Jaja det blir väl värst för herr Vickan som står för skottkärreskjutandet ...

Cancer, hund och arbetslöshet! Låter det bekant?

Sorry, det mer än lovligt fånigt att sticka utan att säga till. Och ännu fånigare/pinsammare att komma tillbaka med en lam ursäkt (det är alldeles för lätt att skaffa sig ett konto här). Mina dramaqeenfasoner har jag tydligen inte blivit av med. Så skämmigt att jag nästan har lust att gråta en skvätt, men nöjer mig med att nojia mig i ett halvår eller så. ;.)

Jag hör inte hemma här i tråden, men hänger gärna med på lunch eller pyjamasparty och finns kvar på min mejl om någon skulle behöva en kamerahållare vid en förlossning.

Så varför sticka utan att säga till? Som att rycka ett plåster hade jag tänkt mig. Snabbt och effektivt.

Ryyyyck, aaaaj, vi ses!

puss på dig Tönt! du kan väl inboxa mig din mailadress?

Nu kommer kissarna äntligen överens! Kanske var det miljöombytet som gjorde att de kom närmare varandra. De är lite tveksamma till att vara ute fortfarande, i alla fall lilltjejen, men Oskar börjar gilla att vara med oss ute.

Vickan, ska du inte be om Lergigan i alla fall, varför må så illa när man inte behöver, det tar så mycket energi. Jag har inte heller något tålamod med att må dåligt längre.

Imorgon åker vi hem och så får vi se om vi åker tillbaka ner på torsdag eller fredag.

Jag tycker som någon annan sade, konstigt att Page brydde sig om att avregga sig, hade det inte räckt med att sluta skriva. Jaja, hon har väl sina andledningar.

Har varit på mysigt fik nere vid havet idag och tittat på båtar med Iris.

Vad det gäller foder till katterna så är det lite rörigt just nu när kattungarna äter av mina föräldrars katts mat och hon äter av deras kattungefoder! Jaja, förhoppningsvis tar de ingen skada av det under så kort tid.

Sorry, gillar inte plåsterryckning något vidare men lam ursäkt godtagen, ha det så bra med vovven och hoppas att sommaren på kolonin i övrigt blir bra också!

Kanske dags att våga sig in igen... Kä'nns faktiskt oerhört svårt och läskigt att skriva i tråden igen. Larvigt! Har tjuvläst en del men har som sagt inte vågat mig in beroende på hur jag mått, hur kaos jag haft i huvet och vissa av de reaktioner jag fått på de "förbjudna" tankar som jag ventilerat här tidigare. Men nu tar jag tjuren vid hornen.

Till att börja med:
Lappis hjärtat: Blev sååå otroligt ledsen när jag såg att blaston inte bestämde sig för att bosätta sig hos dig. Stora kramar till dig och maken och åhhhh vad jag innerligt önskar att det tar sig för er snarast!

Vilken plusvåg det varit!!!!!
Vickan SUPER grattis!!!!!! Visst har du redan gått längre än de båda tidigare gångerna nu? Fy vad härligt att du plussat och jag hoppas och tropr att det kommer gå hela vägen denna gången. Trist dock att du mår så himla illa. Hoppas det vänder snart. STORA kramar.

Jätte grattis även till mugglan och liten som nu väntar var sin tvåa. Hurra och grattis till er båda!

Kan säga det att jag faktiskt är avundsjuk
jag saknar redan attt vara gravid. Helt otroligt i allt kaos och känslostorm som jag befinner mig i att jag kan känna så. Men att vara gravid är verkligen underbart. saknar det faktiskt redan...

Grattis till Kängu som haft en kanon förlossning och nu befinner sig i amnings djungeln!

Kokosen: Tack för smsen. De värmer även fast jag varit så låg så jag inte kunnat ta till mig ens vänlighet. PUSS Har tänkt säga det länge men ta losec mot halsbrännan är SUPER och inte vidrigt som gaviscon.

page... eller tönten
jag tycker att du passar in här förträffligt. Kommer sakna dig!

Tinga: Åhhhh gumman vad jag lider med er i ert slit med maten. Stora varma kramar och FAAAn vad impad jag är över ert jobb och hur BRA ni är!!!!!!

Skulle nog ha kommenterat mer men ... ja minns inte på rak arm nu.

För att uppdatera lite om mig (om nån skulle vara intresserad....) Så har jag mått otroligt dåligt de senaste veckorna
ursch... den känslodipp som jag befarat kom mycket riktigt. Som ni vet så fick vi ju en liten son den 17e. jag visste ju 100% säkert att det var en kille... men trots detta så kunde jag inte kontrollera de känslor som kom.
de fösta ord som jag yttrade till denne lille kille när han väl kom till världen var "men NEJ, jag ville ju inte ha en kille till"
Fy faaaan vad jag mår uselt och skäms över det. Stackars lilla barn, att de ska vara de fösta ord man möts av i livet.
Jag kan inte ens beskriva hur vidrigt det känns att tänka på att det var de fösta ord jag sa till honom

Nåja. jag är gift med världens absolut mest underbara man som har gjort allt och lite till för att jag ska fungera även fast detta även har varit en svår tid för honom med tanke på hur jag mått och känt. Så det har varit skönt.

Det går även upp och ner. Vissa stunder fungerar jag relativt bra och känner mig okej. men så brister det och jag faller stenhårt. det värts är vel just nu att jag utsätter ett oskyldigt barn för allt detta. Stackarn. Han förtj'änar så himla mycket bättre än att jag ska tänka de tankar jag gör. Men maken säger att jag trots allt tar hand om honom på ett underbart varmt sätt.. så det känns ju bra iallafall.
För han är ju helt oskyldig.

Nåja. jag har träffat psykologen igen och hon är SUPER bra. Och redan har vi vel hunnit nysta så pass mycket så det står klart att det här egentligen inte direkt handlar om bebisens kön. Utan att det finns saker bakom som gör att jag fixerar så vid det här. Pga av skit i bagaget så blir könet en kanal för det som egentligen är fel.Så det bra i hela den här historien är ju att jag nu fått upp ögonen över att jag har en del grejer som är stora och orsakar problem för mig så att jag nu kan ta itu med dom. För nu ska dessa knutar lösas! Kosta vad det kostas vill men nu ska jag reda ut all eventuell skit som finns en gång för alla.

men som sagt. det har varit TUNGA och svåra veckor. Särskilt som skuld gentemot roffe har lagts till de redan jobbiga tankar jag hade. Önskar ingen i hela världen att hamna i det känslo kaos där jag befunnit mig i stora delar av graviditeten och nu efter. Fy faaaan.

men nu ska jag skaffa klippkort hos ett par psykologer så om sisådär ett tiotal år kanske jag är nomal igen

Förlossningen gick kanon men fort så ini helveeete. trodde att jag skulle föda i bilen utanför åhlens skanstull på väg upp till sös. hann verkligen knappt dit inna han var ute.

vaknade på natten av att det började komma lite små värkar. Men gjorde ingen större grej av det. Vid frukosten så bestämde vi dock att maken inte skulle åka till jobbet. Vi lämnade borren på dagis och promenerade lite och pratade med sös om hur det såg ut med deras beläggning under dagen.
Vid 11 så kröp jag ner i sängen för att sova lite. 12.15 vaknade jag av att riktiga värkar kom. men jag tänkte att det dröjer nog lite till. 12,30 Ringde jag dock morsan och sa att hon fick nog hämta borren den dagen och komma hem till oss. Sen kröp jag ner i badet tänkte slappna av. maken gick ut för att köpa indisk mat till lunch. Men jag fick snart ringa honom och säga att han fick skynda sig hem. för Jääääävlar vad verkarna tilltog fort. Upp ur badet och 13,10 ringde vi till sös och sa att NU kommer vi.
På väg ut till bilen fick jhag de första krystvärkarna!
JHäääävlar vad ont det gör att GÅ med krystvärkar och helvetesvärkar.
maken körde FORT och parkade presis utanför förlossnignen men jag kunde knappt gå in ändå.
13,35 kliver jag ur hissen på förlossningsavdelningen och får komm in på ett rum direkt. Där är det bara av med brallorna och 13,47 är en liten perfekt kille med tjockt brunsvart hår född

Trots mina otroligt jobbiga känslor som kom direkt på förlossnignen och fick mig att säga och tänka hemska saker så var det härligt att föda barn och vara på bb. Som sagt otroligt dubbla känslor eftersom jag varvar allt emd gråt attacker och djupaste sorg. Gråter gör jag fortfarande.

MEN jag saknar redan att vara gravid och föda barn är toppen. Så TROTS allt så känner jag att jag måste få uppleva det igen.-...
Knäppt va.

Förlåt min uppsats!