Med risk för att trampa på tår nu...
så vill jag bara säga att detta är tråden där vi kan irritera oss på så dumma saker som när man skriver de och när man skriver dem. Jag är själv ingen allsmäktig över hur man skriver, och stavar fel lite här och där... men jag vet när man skriver de och när man skriver dem....
'na är Gävle mål inte sant, jag är inte ifrån Gävle så jag säger inte så men hör många som säger så här i stan ex" jag måste ringa na först"
*vik hädan* 
Men tror att det är rätt vanligt från dalälven och uppåt.
och bröve istället för bredvid... min svägerska säger så" jag ska hyra ängen bröve huset, men jag måste ringa na först"
hehehehe!
Skojalu mä ma?
Jag är ganska värdelös på grammatik, men särskirver tyvärr ibland. Enligt mina lärare är mina särskrivningar av "anglofierad" art, vilket inte är så konstigt eftersom jag har skrivit merparten av mina skoltexter( akademiska texter låter lite väl pretto )på engelska, överhuvudtaget så både skriver och läser jag engelska oftare än svenska.
Däremot använder jag de och dem korrekt
Dialektal förkortning av henne. Finns även i andra delar av Sverige (nu vet inte jag var du kommer ifrån, men som Heloise säger så säger man så i Gävle och man säger även så i Västergötland där jag kommer ifrån).
Ja, särskrivningar är lustigt tex "Herr bastu på fredagar". Kommer han dit då? 
De särskrivningar som är allra märkligast är när det är ett "s" i mitten som tydligt visar att det INTE ska särskrivas tex "bröllops fixaren"
Men jag kan tycka att det är lite gulligt och kommer på mig själv ibland med att säga na. Jag kommer ifrån nord Uppland och är bosatt i Gävle. Pratar tydligen en mix av Stockholmska och Hälsingemål haha. Min mamma är ifrån Hälsingland och min bästa kompis när jag var liten kommer ifrån Stockholm, antar att jag kopierat hennes dialekt. De som inte känner mig frågar alltid varifrån jag är eftersom det är uppenbart att jag inte är ifrån Gävla haha
