Ingis; Gud vad du lurade oss där VAr övertygad om att du låg och svor och svettades med lustgasmasken i ett fast grepp inne på BB...
Lanovia, har glömt säga att jag förstår dina känslor ang hunden och du får förstås kramar av mig också. Vilken tur att ni var där, skönt för hunden.
Jag avlivade min vovve för fem år sedan, när jag var "nygravid" med min andra flicka. Det var supersvårt, jobbigt och hemskt, eftersom det var mitt beslut. Hon var 10 år och började bli lite "kollrig" och mådde inte så bra.
Jag var med hela vägen och hon dog i mina armar lugnt och stilla *nu börjar tårarna välla upp i ögonen på mig för jag saknar henne fortfarande så mycket*. Jag tog henne som valp vid 8 v ålder (såg henne första gången när hon var 4 el. 5 v) och så trogen som hon varit kände jag att jag måste vara med henne ända in i slutet. Det ångrar jag inte, men hemskt var det, men ändå fint på nå't vis.
MIn man var så orolig att jag skulle få missfall eller nåt, för jag var så upprörd. Jag grät varje dag i 3 veckor, sedan började det klinga av lite.
Men nu droppar mina tårar här på tangentbordet... Måste sluta.
Kram allihop!