Jag vill att pappa leder mig till altaret...

Skulle ju hålla mig utanför såna här trådar för precis som miss bii blir jag bara så upprörd..
Men jag måste ändå svara på detta inlägg:
Jag ska gå in med min pappa. Jag är dansk, det är dansk tradition. Jag hade accepterat om kyrkan sagt att jag inte fick och då gått in med min blivande make eller ensam. Men jag har pratat med kyrkan och de har inget emot att jag går in med min pappa (kanske för att vi är i Skåne och det är tradition i Danmark, vad vet jag?)
Jag har diskuterat med min blivande om hur vi ska gå in, och han tyckte inte det fanns några alternativ. Klart jag skulle gå in med min pappa. Han hade aldrig tänkt sig något annat. Så då ställde jag frågan om han ville gå in med sin mamma för att göra det jämlikt. Han höll på att dö... Nejtack sa han, jag står där framme och väntar på dig och ser hur vacker du är när du kommer fram längs altargången.
Så, visst har vi diskuterat möjligheter, visst hade jag accepterat om kyrkan inte tillåtit det. Det handlar alltså inte om JAG vill JAG ska JAG skiter i vad alla tycker etc...
Kan dessutom tillägga att jag tog mig en ordentlig funderare efter jag har läst alla argument om för och emot detta fenomen här på BT men bestämde mig för att jag ska gå med pappa. Som jag alltid har tänkt mig att mitt bröllop skulle bli!

Men då har du ju fattat ett informerat beslut.

Jag hade blivit jätteledsen om jag hade valt en kontroversiell sak som brudöverlämning på "mitt" bröllop utan att veta om att det finns många som ser det som någonting annat än en "charmig gest". Vet man om det innan kan man fundera över och ta ställning till informationen och sedan fatta sitt beslut.

Sedan tycker jag fortfarande att det är dumt att vissa präster går med på något som går emot svenska kyrkans policy, men det är ju inte ditt fel.

Men visst är det konstigt att så många män aldrig någonsin skulle kunna tänka sig att bli överlämnade själva?

Ja visst är det! Varför finns det inga män som vill bli överlämnade av sina mödrar "som en fin gest". Varför finns det inga söner som "har ett speciellt band" till sin mamma?

Som någon annan påpekade en debatt för ett tag sedan: Det är väl oftast mammor som inte kan släppa sina söner så en sådan överlämning borde väl vara mer naturlig

Tror faktiskt att det var jag som sa det )

Ja då har du som Imma sagt fundera ordentligt över det. Insett vad det eventuellt betyder och inte bara har som "jag har alltid fantiserat att jag ska göra så".

Kanske OT, men... VARFOR gifter sig sa manga i kyrkan oht??? Jag ar inte ett dyft religios, sa gifte mig sjalvklart inte i kyrkan. Kan halla med om att det ar vackert, men det finns manga andra vackra platser och byggnader. Jag tycker det ar falskt faktiskt! Att lova infor Gud att vara min man trogen, nar jag inte ens tror pa Gud. Och sa allt annat dravel...

Det där var en bra fråga! För mig är det självklart att gifta mig i kyrkan då jag har en tro och aktivt är med i ungdomsstyrelsen och ungdommsarbetet (i Svenska Missionskyrkan som är väldigt lik Svenska Kyrkan). Jag menar, jag vill ju gifta mig inför gud, det är nåt som är ganska så stort för mig och betyder mycket. Har lite svårt för alla som säger "det är så vacker, klart man gifter sig i kyrkan" och står och lovar saker inför en gud man sen inte tror ett dyft på... Underligt är vad det är.... Och gör man det borgeligt kan man ju göra det som man vill, där finns inga regler och traditioner på hur det ska vara. Har väldigt svårt med alla som döper sina barn av tradition också